behöver råd...

Diskussion i 'Kontakt-, stöd- och avlastningsfamilj, kontaktpers' startad av Hjärtat, 27 mars 2011.

Trådstatus:
Stängd för vidare inlägg.
  1. En av våra :angel: har idag berätta om hur jobbigt det är hemma . Det har tagit 2år att få det förtroendet. Det är riktigt vidriga kränkningar verbalt och även fysisk misshandel. Jag kommer att ringa soc i morgon självklart men det som är viktigast är att skydda barnet tills det blir en lösning. :angel: är jätterädd för att vi ska kontakta soc och tror att föräldern (ensamstående) kommer att bli väldigt arg :? eller att :angel: måste flytta hemifrån.
    Min största rädsla är att föräldern väljer bort oss eftersom det är en frivillig insats. Då blir de helt utelämnade. Det finns många barn i familjen som alla utsätts för samma sak.
    Mina tankar är nu hur ska jag få soc att agera på ett sätt som bara hjälper :angel: och inte gör så förälderna blir galen hemma och :angel: aldrig mer vågar berätta för oss, Eller kanske inte ens får chansen :?

    :angel: ska skjutsas hem i morgon och är har varannan helg.
    Råd..stöttning...tack :?
     
  2. någon klok... :?
     
  3. Det här en väldigt svår och delikat fråga................................
    Förtroende kontra känslan av att det är FEL och att :angel: (och syskonen) behöver HJÄLP

    Det enda jag så här spontant kan känna är att om du har pokerfejs, plocka ut NÅT som du kan ringa in en anonym anmälan på så är de i a f skyldiga att utreda.
    Pokerfejset behövs om du ska kunna förneka att anmälan kommer från dig...............
     

  4. Fast jag är skyldig att anmäla :? jag får faktiskt inte låta bli...
    Och vår kontaktsekreterare är på semester. Jag har ringt runt och hoppas att snart få tag på någon annan jag har förtroende för.

    Jag är så fruktansvärt rädd att de inte lyckas hjälpa utan tvärtom gör att föräldern säger upp alla kontakt med oss och vägrar samarbeta med soc.

    Vår duktiga, modiga :angel: som berättade..... Nu måste det leda till en förbättring och inte en förvärring :cry:

    Tack får stöd och råd....
     
  5. Mitt enda råd är att anmäl själv, känns mycket bättre efteråt. Det är vår skyldighet som kontaktfmilj/familjehem. Även om det är svårt då man gett ett löfte till barnet/ungdomen så måste vi i första hand se till så att inte dom far illa.
    Lycka till
     
  6. Fast jag är skyldig att anmäla :? jag får faktiskt inte låta bli...
    Och vår kontaktsekreterare är på semester. Jag har ringt runt och hoppas att snart få tag på någon annan jag har förtroende för.

    Jag är så fruktansvärt rädd att de inte lyckas hjälpa utan tvärtom gör att föräldern säger upp alla kontakt med oss och vägrar samarbeta med soc.

    Vår duktiga, modiga :angel: som berättade..... Nu måste det leda till en förbättring och inte en förvärring :cry:

    Tack får stöd och råd....



    Självklart ska man anmäla, på något sätt!
    Men jag fattade din frågeställning som att du inte ville det....................
    Att du försökte hitta en annan väg, och då är anonymt det enda jag kan komma på.........

    Att anmäla vad man vet/ser är ALLAS skyldighet anser jag!
    Inte bara vår som redan är "inne i det".

    Lycka till!
     

  7. Det är självklart det jag vill och ska göra. Men tyvärr så gör inte en anmälan att det automatiskt blir bättre för barnen. Många ggr blir det tvärtom :littlesad Därav min oro och rädsla.
     


  8. Jag håller med dig om det. Nej, jag känner mig helt rådvill :? Men nu har jag gjort en anmälan och det känns ganska bra. Jag har pratat med några nya människor på kontoret idag och jag fick förtroende för dem.

    Många tankar nu. vi ställer oss in på allt från att föräldern helt bryter med oss och vi förlorar all kontakt med barnen till att de flyttar hit på heltid :roll: Vi hoppas på ett mellanting. Föräldern tar emot hjälp och vi kan alla (soc, föräldern, barnen, vi) ha en öppen och ärlig dialog med varandra för att se att allt går framåt medans barnen fortsätter att bo hos oss i samma utsträckning och samtidigt för det bra hemma. Är jag realistisk nu :roll:
     
  9. Bra att du anmält :claphappy:
     
  10. Ja, det finns inga andra vägar att gå. Frågan är bara vad det ger. Just nu straffas barnet genom att inte få komma hit :roll:
     
  11. jag förstår dig!

    Vi gjorde samma sak och det slutade med att barnet nu är helt ensam med den förälder vars omsorgsbrist resulterade i insater från början.

    Det gör så ont i hjärtat att veta det - men jag hade inte kunnat leva med mig själv att inte står upp för barnet. (i vårt fall är det soc som var boven. De ville avsluta mot både får och färlderns inrådan. När vi protesterade och visade på vidden av omsorgsbristen belv de sura och brände oss mot förälder.) Jag är således ingen poppis person men jag står för varenda ord. Jag hoppas att barnet en dag antingen söker upp oss (det var ett litet barn) eller på annat sätt känner att vi stod på barnets sida. Vi har därefter med en dåres envishet skickat födelsedagspresenter och julklappar till barnet för att inte straffa barnet fråbn vår sida.

    Men det gör fortfarande ort - jag känner med dig. Har du någon hjälp av soc??
     
  12. Tack, känns skönt att det finns fler i samma situation (även fast det vore bäst att det inte var så).

    ja, jag tycker vi fick väldigt bra stöd från början men nu så får jag inte veta något längre och det känns oroligt. De har inte talat med de andra barnen ännu men de ( syskonen) har nu öppnat sig för mig och berätta mer- värre saker. Och jag oroar mig för att soc ska tro att jag dragit det ur dem. De har även berättat att misshandeln fortsätter trots att soc nu har ingripit. HUR ska man kunna skydda barnen :?
     
  13. Hej igen!

    Det finns inga enkla svar och inga lätta vägar att gå. Man måste ju göra som du gör - väga riskerna mot varandra. Jag har egentligen inga råd bara ett par funderingar.

    Kan du berätta för förälderna att du anmält och på det sättet vill att de ska få mer stöd? (det har jag varit med om och i det fallet funkade det, men det beror ju på en massa saker)

    Hör du något från skolan - berättar barnen för någon annan än dig?

    För dagbok över vad barnen berättar och dokumentera i förekommande fall de skador de har (snyggt för barnens skull)

    Prata med soc! både om vad de berättar och om din oro.

    Om det inte hjälper med soc är ju slutstationen att polisanmäla föräldrarna för misshandel av barnen. (det är ingen rolig väg, men ibland får man fundera på vilken väg som är bäst och sämst och för vem)

    Under hela tiden lyssna på barnet, visa barnet att du står på barnet/barnens sida.

    Vi har sagt till vår placering att om vi måste välja vad som är bra för dig och vad som är bra för dina föräldrar kommer vi alltid att välja dig! (det hade barnet ALDRIG hört förut!) Visa att du kommer att stå kvar oavsett vad som händer och att du/ni älskar dem. Det var viktigt för mig - att visa barnet att vi kan inte lova att du ska vara hos oss, men du är alltid välkommen hos oss.

    Lycka till med jättesvåra frågor där du kan och ska ställa krav på soc.

    Bamsekram från Norr!
     
  14. Föräldern vägrar prata med mig men soc har försökt förklara.
    Nej, barnen har inte berättat för någon annan, de har fått order hemifrån att inte göra det och att dölja märkena med kläder. För annars "skämmer de ut föräldern". Vi har tidigare reagerat på att det inte får går till skolsyster när vi uppmanat dem till det och att de sällan uppsöker läkare trots att barnen ofta är sjuka.

    Vi dokumenterar allt.

    jag har äntligen fått tag på handläggaren och jag har berättat och gråtit en skvätt.

    Vi lyssnar och bekräftar men är samtidigt rädd att ställa frågor. Ifall någon kan anse att de är ledande och att vi har påverkat barnen :?
    Men vi har berättat för barnen att föräldrar får inte göra så och att nu ska vi hjälpa till att få det att sluta.

    Hur fungerar det med polisanmälan. Är soc skyldiga att göra en anmälan och hur länge får de vänta (jag vet inte om det är gjort, jag hoppas på fler svar under dagen)

    TACK! TACK! TACK! det är så skönt att "prata" med någon
     
  15. Hej igen!

    jag vet faktiskt inte hur det fungerar med polisanmälan - men jag kan ta reda på det om du vill.

    Om du har funderingar krin soc. skyldigheter kan du höra av dig till socialstyrelsen som är tillsynsmyndighet över socialtjänsten.

    Jag förstår din oror med att inte "fråga ut" barnet. Det jag menade framförallt var att dokumentera det de faktiskt säger och låta dem känna att det är OK att säga det!
    Vad säger soc? Soc har möjlighet att ta med barnen till polisen utan förälderns medgivande för en polisutredning om barnmisshandel.

    Kämpa på!
    /Maria
     
  16. Hej igen och tack!

    Barnen är akut LVU.ade och bor hos oss tills vidare...*pust*
    soc har polisanmält och nu rullar det på både fort och bra. :claphappy:
     
  17. Hej Hjärtat!

    Vad skönt att soc tog tag i detta.
    Lycka till nu! :razz:
    /Adal
     
  18. Hej igen och tack!

    Barnen är akut LVU.ade och bor hos oss tills vidare...*pust*
    soc har polisanmält och nu rullar det på både fort och bra. :claphappy:[/quote]


    Så skönt att verkat lösa sig så här långt....
    Och att barnen (?) finns hos er som känner dom.

    Lycka till i fortsättningen!
     
  19. Bra jobbat!!

    Nu är det bara att härda ut med en period när det nog kan vara lite skakigt. Det finns ju en betydande risk att ni får ta smällen mot bioföräldrarna, men hänvisa allt ni kan till soc. Det är de som fattat beslutet inte ni.

    Bamsekram!
     
  20. Bra jobbat o styrke kramar i massor för framtiden.
     
Trådstatus:
Stängd för vidare inlägg.

Dela sidan