JOURHEM!!!

Diskussion i 'Jourhem' startad av jonna, 28 januari 2009.

Trådstatus:
Stängd för vidare inlägg.
  1. Hej!!

    Min väninna Anna har några funderingar om att börja "jobba" som jourfamilj.

    Hur funkar det med att vara jourhem?
    har man förlorad arbetsinkomst?
    Måste man ha mobilen i fickan hela dagarna för att vara tillgänglig?
    Hur förbeder ni er själva när barnet ska flytta?
    Vad ska man tänka på?
    Är det fördelar med att ta hand om barn långt i från sig?

    Mvh
    Jonna Genom Anna
     
  2. jen

    jen

    vi är inte eller har varit jourhem (vi är familjehem) men vi har funderat mycket kring det. Vi skulle personligen inte bli jourhem till äldre barn när vi har mindre hemma (under tonåren).
    det är skillnad på att vara kontrakterad eller inte. och det skiljer sig mycket i ersättningar och allt annat.

    du KAN få inkomstbortfall
    är du är kontraktera så måste du vara tillgänglig när du inte har semester (några veckor per år 6?)

    hur man förbereder barnet på flytten beror ju helt på barnet. Sig själv förberder man INNAN man blir jourhem.

    "Är det fördelar med att ta hand om barn långt i från sig?"

    hur menar du?
     
  3. Vi menar känner man sig tryggare när eventuella föräldrar finns längre bort?

    Mvh
    jonna
     
  4. Hej
    vi har varit jourhem sedan 06, och det har varit kul och lärorikt på alla sätt.
    Vi har endast lösa kontrakt för vi tackade nej till kontrakt med kommunen pga låg ersättning, 17' för ett barn, 25' för två, erbjöd kommunen och det ska motsvara lönen. En ska ju vara hemma hela tiden. Max en timme hemifrån. Med mobilen i fickan, ja.
    Förutom det så får man ju
    arvode och omkostnad, startbidrag för varje barn, alltefter behov. Vi har fått extra vid mycket skjutsande, och när saker har gått sönder, ex soffa säng, byrå.

    Vi har istället fortsatt arbeta bägge två, och kommunen har ringt och frågat om vi är intresserade av placeringar på kortare tid. Vi väljer och vrakar själva efter vad som passar just då.
    Längden på placeringarna har varierat, från två dygn till 9 månader. Då var det svårt att släppa taget så det barnet blev fast placerat hos oss. Vi tog en paus och fortsatte sedan som jourhem, men då fanns inga placeringar på ganska lång tid, och jag ringde då runt till andra kommuner. Fick en placering nyligen från en kommun 40 mil bort, och det funkar jättebra. Det är en tidsbestämd placering, inte jour egentligen, för jourhemmen ska ligga nära hemkommunen så man är lättillgänglig.
    Vad man ska tänka på? Ja, att inte gå i taket för minsta lilla som händer. Vi har ju bara haft tonåringar, och de har varit placerade på både miljö och beteendeparagraf ibland.
    Man tömmer sig själv och sin familj på energi om man går in för hårt i relationerna till barnen, deras föräldrar, socialtjänsten osv. Man villl ju så gärna göra ett bra jobb, men tänk på att familjen är viktigast!
    Våra egna barn har tillexempel aldrig skolkat, och så får man en tjurig tonåring som
    genast rymmer från skolan och så rusar man dit, försöker med alla medel uppfostra placeringen, diskutera med soc, ja , jag la i alla fall för mycket energi på alla bagateller i början.
    Nu vet jag att det är snarare regel än undantag att de skolkar, tjuvröker, ljuger och vissa till och med stjäl.
    Så jag låter inte plånboken ligga framme, tror inte på allt de säger, har tät kontakt med skolan och ringer inte till soc för minsta lilla. Det ska ganska mycket till.
    Jag har slutat uppfostra de äldre barnen som kommer ,och kliver ur min "mamma"roll, försöker istället vara en klok vuxen som de kan få förtroende för. Inte heller tar jag på mig ansvaret om de gör dumheter när de bor hos mig, det är soc som har ansvaret, jag står för mat och tak över huvudet och erbjuder en trygg miljö om de vill ta emot den.
    Ungefär så ser jag på mitt jobb som jour"mamma".
    Jag håller lagom mycket distans och vet att jag bara har ungarna till låns, de ska vidare i livet efter utredning och jag hoppas att de tar med sig något gott från mig och min familj när de flyttar vidare.
    mvh sara
     
  5. jen

    jen


    jaha...ja, det kan man ju inte riktigt välja. En del barn skall ha umgänge och andra skall komma bort från tex umgängeskrets.

    det ska ju alltid kännas tryggt annars måste man lösa det.
     
  6. Jag tycker att SaraA beskrev jourhemsarbetet väldigt bra.

    Vi är kontrakterade och då måste man kunna ta sig hem inom en timme. Man har jour dygnet runt alla dagar utom när man har semester.
    Vi har tonåringar 13-19 år.

    Jag tycker att det är bra när barnen kommer ifrån samma kommun, så att dom kan fortsätta ev skolgång. Det är ganska svårt att underhålla en tonåring i flera veckor, som inte har något att göra. Risken blir större att dom sticker pga leda.

    Och precis som SaraA säger så gäller det att inte gräva ner sig för djupt i varje tonåring. Då blir man snabbt utbränd.
    Tydliga regler om vad som gäller hemma hos oss, tider, mat osv.

    Det är ett roligt och fartfyllt jobb.
     
  7. Vi jobbar som både jourhem och familjehem, har en uppväxtplacering som vi haft i över 10 år och för några år sen började vi även som jourhem.
    Håller också med i mycket av det som "SaraA" skriver.
    Vi väljer att inte vara kontrakterade utan jag vill vara fri att ta dom uppdrag som käns rätt. För mig är också matchningen oerhört viktig...... jag vill kunna avgöra SJÄLV vad som passar in i våran "flock" för tillfället.
    Tex så hade vi för en tid sen en otroligt jobbig placering i över ett halvår... h*n ljög, stal, vandaliserade, söp sig full... vi gick praktiskt taget brandvakt här hemma 24 timmar om dygnet...... den lilla "ängeln" lyckades hitta på allt!!
    Så när det var dags med en ny så sa jag till dom kommuner jag jobbar med att nu vill jag absolut inte ha ett utåtagerande barn utan nu vill jag ha något introvert.......
    Det fick jag..... och det kändes väldigt bra att jag själv kunnat vara med att påverka min placering på det viset.
    Är man kontrakterad så måste man ta det som är akut för tillfället.

    Så att jobba som s.k "löshäst" passar oss bättre. På somrarna är vi t.e.x mycket på vårat landställe och i god tid innan så säger jag till "mina" kommuner att nu vill jag bara ta barn/ungdomar som jag kan ta med till landet i en månad.......

    Om barnen kommer långt bortifrån eller från närmiljön spelar mig inte särskilt stor roll, beror så mycket på från fall till fall.

    Det man därimot ska vara beredd på är att det nästan alltid är bra mycket mer med dessa ungar än vad soss gjort gällande........ från början kan det verka som ett lätt "fall" men det har vissa gånger visat sig vara rena rama mardrömmarna....... vi har t.o.m vissa perioder levt med skydd från vaktbolag och larmtelefon här hemma.

    Men det är samtidigt kul, jag trivs med att jobba som jour :claphappy: för det mesta.....
     
  8. Även om vi är kontrakterad så behöver vi inte stå ut med att dom beter sig hur som helst.

    Vi hade nyligen en som stal som en korp och när jag kom på h*n så åkte h*n ut med huvudet före :x Det ska man absolut inte behöva ta!

    Vi behöver inte heller stå och ta emot hot eller om dom är utåtagerande. Det finns ju gränser för vad en "vanlig" familj ska behöva stå ut med. Vi måste i första hand tänka på våra egna barns säkerhet och trygghet.

    Och dom är nästan ALLTID värre/sämre skick än vad soc säger, tyvärr.
     
  9. Ni som redan är jourhem, nu vet ju inte jag om ni har fått det så någon gång, men jag har märkt att ibland så blir dem små barnen kvar i jourhem en längre tid än 4 månader. Ett barn blev kvar 1,5 år och fick sen flytta till ett annat jourhem och det barnet var bara 3.5 år.
    Min fråga är, när det går så lång tid, man hinner väl knyta an till barnet? Och barnet till er? Blir det inte jobbigare att skiljas åt då?
    Min nästa fråga är; När nu barnet ska flytta till familjehem och inskolning pågår, har det känts bra för er att lämna över till familjehemmet? Känns det som ett bra familjehem för just det barnet? Eller har ni någon gång haft en sådan där inituitiv känsla att något känns fel. Vad gör man i det läget? Eller är det bara att bita i det sura äpplet och gå vidare. För jag kan ju tänka mig att så är det väl också att vara jourhem, man måste gå vidare och känner man att något inte känns bra så får man förmoda att soc. gör sitt jobb osv.
    Ni får väldigt gärna berätta, jag är nyfiken och intresserad.
     
  10. Är man jour så är iallafall jag så inställd på att dom ska vidare så jag försöker att inte tänka i dom banorna att dom ska stanna.....
    Kommunerna försöker hålla på 4 månadersregeln men lyckas ju inte alltid...... vi har haft några placeringar på ett år faktiskt......
    Ofta känner jag *jippi* :claphappy: äntligen ska lille Olle få ett "riktigt" permanent familjehem där han kan få stanna och knyta an till ordentligt.
    Dom barn jag har lämnat över till familjehem har känts väldigt bra, har fått bra kontakt med nya hemmet....
    En gång kändes det inte riktigt bra.........ett syskonpar som skulle vidare.... och där visade det sig att min magkänsla var helt riktig.......dom barnen fick sen byta familjehem, men det var tonåringar o jag hade kontakt med dom via msn efter det att dom flyttat....

    Det här med att knyta an....... skulle man få riktigt små barn så skulle det säkert vara svårare att släppa dom men jag tar inga barn under 6 år.... och barnen som bor här jour har ju oftast föräldrar som dom får träffa med jämna mellanrum, och vet man att dom ska vidare snart så får man älska dessa ungar lite "lagom".
     
  11. Det är jätteintressant att läsa, så jag uppskattar att du tar dig tid o berättar. Jag tror jag förstår hur du menar med ditt uttryck att älska lagom. För det gäller ju att inte utplåna sig själv heller totalt. Har jag rätt i det?
     
  12. Japp du har rätt i det "Mina Goa barn" :claphappy:

    Att knyta ett barn "för hårt" till sig som snart ska vidare käns inte rätt......blir bara svårare för den lille som snart ska flytta.

    Innan barnet/ungdomen ska flytta så försöker vi alltid att prata mycket genom t.e.x säga: äntligen så får du ett blått rum/ rött rum, äntligen ska du få en katt i din nya familj som du så gärna vill ha, äntligen ska du få en ny cyckel, egen dator o slippa dela med dom andra barnen, äntligen kommer du till en familj med stor bil så du slipper trängas i baksätet med alla barnen här...... om minsta grej vi kan hitta att hylla på nya stället brukar vi ständigt göra veckorna innan flytten...
    Brukar även be nya familjehemmet om foton som dom mailar eller skickar på nya huset, rummet, katten, personerna, lekparken i närheten, skolan dom ska börja i o.s.v.....
    Det är ett sätt jag tycker brukar funka kanon :D
     
  13. Barn tar gärna till sig något om det är konkret också så det låter väldigt bra så som du beskriver. det är också väldigt generöst av er att berätta i så positiva ordalag om det nya familjehemmet. (jag får väl hoppas att jag inte får påbackning av någon för uttrycket "generöst" nu).
    Vad säger era egna barn, vad ni nu har, om ni har både biobarn o permanenta fam.placeringar. Förmår dem också att älska lite lagom.
    Eller kan barn ta någon form av skada över att det kommer och går barn in och ut ur huset.
    Hur lång tid tar det för er som jourhem att lära känna barnet som kommer till er? Då tänker jag på dem mest elementära sakerna som vad för slags mat m.m.
    (säg till mig om jag ska sluta fråga)
     
  14. Haha fråga på du bara :rollhappy:

    Barnet som vart hos oss över 10 år VET att h*n ska stanna tills h*n blir vuxen.... brukar glatt berätta för jourbarnen att vi minsann bara är låtsasföräldrar :wink:
    Vi har två som är stora och har flyttat hemifrån och våra hemavarande är 20 och snart 16 år så dom är ganska stora.

    Våran 16 åring fäste sig otroligt mycket vid ett av våra jourbarn......(hon brukar inte göra det) som var 8 år, i början tyckte hon att 8 åringen var en pest......jobbig, pratig, plockig, ego, gnällig o.s.v...... men när detta barn bott hos oss i 8 månader så kom hon o bad att vi skulle behålla 8 åringen för nu var minsan 8 åringen en helt annan unge o hade blivit så trevlig..... men hon fick vara med o lämna över 8 åringen och hon fick ringa så ofta hon ville sa nya familjehemsmamman..... :claphappy:
    Hon ringde några gånger och hon kan prata om 8-åringen ibland men nu säger hon själv att det var nog bra att 8 åringen fick en familj som passade denne.... och så här i efterhand så tyckte hon det var bra att vi sa nej till att behålla 8 åringen.

    Om dom tar nån skada av att barn kommer o går undrar du.... hm..... :roll:
    Det lär vi nog inte kunna svara på föräns 16 åringen är vuxen....... däremot så får dom lära sig hårda vägen att vissa barn kan ha haft en "dålig start"
     
  15. Tack Trixen, där kom vad jag försökte få fram i ett annat inlägg.........
    Att älska "lagom" när man VET att barnen bara är till låns.

    Tack!
     
  16. Just ja, du undrade över hur lång tid det tar innan man lär sig dom elementära sakerna om jourbarnen, vilken mat dom gillar o.s.v...
    Brukar faktiskt ta papper o penna första dagen och be lite yngre barn rabbla upp vad dom gillar för mat, vad dom avskyr och mat som är "sådär"
    Sen brukar jag säga att första dagarna brukar bestå av rad 1 :smirk:
    Sen drar jag reglerna runt maten........ man behöver inte äta mat man inte gillar finns alltid fil o flingor MEN lägger dom upp själva på tallriken så måste dom äta upp......
    Även om dom inte är hungriga så måste dom sitta med vid middagsbordet (om dom inte har nån aktivitet just då) om det så bara är ett glas vatten dom dricker :D
    Frukost och lunch tar vi lite lättare på, oftast äter alla på olika tider eftersom alla har olika tider och olika aktiviteter :banan:
    Men efter 2 veckor så tycker jag generellt att man lärt sig ganska mycket om just det barnet och dennes vanor.
     
  17. Jo, jag ville minnas att någon ville dryfta det uttrycket vidare, men jag förstod i varje fall på era inlägg så som jag beskrev här ovan.
    Fortsätt gärna berätta mer, tyvärr hinner inte jag fråga på mer. Ska vara lite social med min käraste en stund trots influensatider som härjar härhemma.
    Tack så länge
    Ha en bra kväll!
     
  18. Jag är ensamstående, tar jag emot barn som jourplaceras som är 0-3 år Jobbar som löshäst (jätte konstigt ord)
    Jag brukar bli uppringd ca 1-2 dagar innan det är aktuellt med placering

    1, du ska ha god ekonomi, för det kan ta över en månad innan man får 1a lönen

    2, flexibel, med bra bil. Tycker att det ofta är mycket körande till olika möten, Bio föräldrar som man kanske ska möta vid ett tåg, inför umgänge.

    3, bra självkänsla och vara strukturerad (eftersom det enl. min mening tryggar barnen)

    4, våga gå in i relation/knyta-an med barnet (de små pratar jag om nu). Ju bättre anknytning dessbättre separation

    5, I samband med utslussning kunna tänka dig att kanske bo i 5 dagar hos barnets kommande familjehem, kanske till och med sova i samma säng som familjehemsmamman, och ha barnet emellan er (har aldrig sovit med en familjehemspappa)


    ja det finns massa saker, men detta är det jag prioriterat

    /VikarieMamman
     
  19. ...sova i samma säng :? ja mycket ska man göra, men.... :oops: /Carina
     
  20. Aldrig ens hört talas om.... Å skulle heller aldrig gå med på ! Måste vara något väldigt speciellt fall ??
     
Trådstatus:
Stängd för vidare inlägg.

Dela sidan