Trådstatus:
Stängd för vidare inlägg.
  1. Hallo, alla....

    Vi har nu varit kontaktfamilj till två syskon. 5 och 7 år i några månader....( förut har vi varit jour och familjehem)
    Iblandt funkar det bra, men nu är jag så trött, så sliten och less på situationen....Vi visste inget om dessa
    barn då vi tog emot dem, "normala" barn, sa kommunen! :angel:
    Men, det äldsta barnet mår fruktansvärt dårligt, stänger av, vägrar lyssna, har inga spärrar iblandt, verkar det som...Är mera som kansje en tre-fyra-åring, känslomässigt, skulle jag vilja säga..Man kan säga samma sak mååånga gånger, det går inte in! :? Svårt med ögonkontakt,..Vet inte riktigt hur jag skall förklara...
    Båda "luras och ljuger" en hel del...
    Deras hemmiljö är inte kul... :littlesad Vi gillar barnen, vill inte avsluta uppdraget,men FY, vad detta sliter på oss, vi är så trötta, vetknappt vad vi skall ta oss till....
     
  2. Vi har också ett stödfamiljsuppdrag just nu.
    En 5-åring som är, i mina ögon, väldigt söndercurlad.
    Kan inte mycket vad ett barn i den åldern borde klara och då är det inte sagt att det är "något speciellt" med barnet.
    Men, familjen orkar inte med och tacka tusan för det!
    Kan inte gå på toa och sköta hygienen efter själv, maten skuren och upplagd, sin vilja fram i ALLT (och då finns det 4 syskon i familjen)........

    För att VI ska orka tänker vi att det är bara två dygn varje månad!
    Vi kan/får stänga av och "stå ut" den tiden även om vi sätter lite hårt mot hårt.
    "I vår familj..." och "Hos oss...." är väl använda fraser här!

    Jag kan bara ge er tröst och styrka i att tänka att det inte är på heltid!
     
  3. tycker man är trött för jämnan!!!
    kommer nog inte orka med detta i längden...
    f---k socialen tycker jag
     
  4. Fox

    Fox

    Funderar på när jag läser om det kanske är just det att det INTE är på heltid som gör att det blir extra slitigt för både er och barnen......
    Tänk att "kastas" fram och tillbaka mellan oerhört olika miljöer - måste vara jäkligt slitsamt för barnen.

    Hoppas ni står ut - styrkekramar!!
     
  5. Vet du, det är nog nåt i det du säger..Det hela blir ju liksom mera intensivt, iom. att det enbart är varannan helg barnen är här.Vore kansje inte lika tufft om det fanns lite vardag också.... :roll:
    Det är tufft detta med regler, "Vad är det," liksom...? :? :? Och orimliga sådana har vi inte, tycker jag...
    Det finns vissa reaktioner hos det äldsta barnet som jag iblandt inte förstår fullt ut...Utan jag förstår enbart att h*n mår fruktansvärt dårligt..När h*n "låser sej" är det omöligt att få kontakt, totalt omöjligt!
    Samtidigt är barnet extremt kontaktsökande, vill gärna sitta i armkroken..
    Efter den sista helgen vi hade nu, är både min man och jag totalt slut.... :littlesad
     
  6. Hur ett äldre barn kommit på att hantera....

    :angel: och syskonen varit hos kontaktpersoner/kontaktfamiljer i flera år. De brukar ha varit till olika för en av bröderna gilla kross och Enduro. En annan frimärks älskare och antikviteter! Och en älskar hundar. Den här :angel: gilla baka laga mat handarbeta..

    De här syskonen har kommit på att hantera sin situation genom att se det som hobby semester:)

    Turligen hade det börjat på det sättet att de hade gillat det "K" höll på med och att de hade engagerade föräldrar o soc som såg det som viktigt att barnen fick hålla på med sådant de gilla under de dagarna.

    Men den här :angel: hade känt sig bortskuffad och ivägen för sina föräldrar till en början. Men det hade vänt så småningom då hen riktigt förstod varför. (Är nu tonåring).

    Deras två yngsta syskon har tillbringa mycket tid på sjukhus genom åren...
     
Trådstatus:
Stängd för vidare inlägg.

Dela sidan