Det här låter säkert urknäppt. Har haft en 5åring placerad i 2mån nu. Först kändes allt ok även om * var mycket krävande och bråkig....men nu är det så tokigt så den kärlek som jag ändå kunde känna i början liksom tagit slut, det känns urjobbigt då * skall kramas och pussas hela tiden mellan sina trottsanfall. Det känns som att jag inte kan tycka om * Jag vill inte ens hem efter jobbet för att det känns som om * vill ha mer av mig än vad jag just nu kan ge.......Faaan va taskig jag känner mig. Men jag vill inte ens ha * kramar. Jag måste komma ur det här, har någon varit med om ngt liknande? :?
Är det självklart att tycka om?
- Trådstartare solblomma
- Start datum
- Status
Nej, ingen egen erfarenhet av det men det viktiga är att du vågar vara ärlig både mot dig själv (som du ju är :claphappy: ), mot eventuell partner och mot soc. Jag tror att du kanske skulle behöva vara hemma på heltid. Dels för att du ska orka och dels för att det låter som 
behöver det. Vad tror du om det?
behöver det. Vad tror du om det?Dom första månaderna ÄR tuffa innan man "skavt ihop sig".
Kan ju mycket väl vara så att är totalt svältfödd och inte kan handskas med känslor.
Kan t o m vara rädd att ni ska försvinna.......
Jag hade begärt extern handledning i att hantera detta.
Inte av soc/handläggaren utan av en utomstående som kan hjälpa utan att döma.
Först efter DET skulle jag fundera på hur fortsättningen skulle se ut...........
Kan ju mycket väl vara så att
är totalt svältfödd och inte kan handskas med känslor.Kan t o m vara rädd att ni ska försvinna.......
Jag hade begärt extern handledning i att hantera detta.
Inte av soc/handläggaren utan av en utomstående som kan hjälpa utan att döma.
Först efter DET skulle jag fundera på hur fortsättningen skulle se ut...........
Hjärtat sa:Nej, ingen egen erfarenhet av det men det viktiga är att du vågar vara ärlig både mot dig själv (som du ju är :claphappy: ), mot eventuell partner och mot soc. Jag tror att du kanske skulle behöva vara hemma på heltid. Dels för att du ska orka och dels för att det låter som
Tack för ditt svar! Jag är helt öppen och ärlig dock ej mot barnet förstås. Min man känner inte det samma och det är ju tur. Att vara hemma på heltid är dock ej möjligt för någon av oss men jag har varit hemma fram tills för två veckor sedan, jag hoppas att detta är en fas jag måste gå igenom och att det i slutändan byts mot helhjärtad kärlek till barnet. Det känns skönt att lätta på hjärtat så här.
honey sa:Dom första månaderna ÄR tuffa innan man "skavt ihop sig".
Kan ju mycket väl vara så att
Kan t o m vara rädd att ni ska försvinna.......
Jag hade begärt extern handledning i att hantera detta.
Inte av soc/handläggaren utan av en utomstående som kan hjälpa utan att döma.
Först efter DET skulle jag fundera på hur fortsättningen skulle se ut...........
Tusen tack för stärkande råd. Jag ska begära hjälp, jag tror att jag behöver prata. Vad gäller barnet så kan det du antyder vara högst troligt, därför känns det ju extra hemskt att mina kramar ej är äkta.
Tack igen!
Jag förstår dig till fullo.
jag har perioder/stunder då jag knappt tål barnet.
Vi har gjort så då att maken tar större ansvar,försöker göra det så barnet inte märker.
Han tar nattningar och kramar extra, men jag har många gånger kramat denna lilla o nästan känt hat.
Fruktansvärt att säga men så är det, vi har en placering som slukar hela familjen och i mellan åt orkar inte jag.
Men i vårt fall kan jag säga att det går över.
Men älskar gör jag inte...inte ens efter 3 år. Tycker om...ja.
jag har perioder/stunder då jag knappt tål barnet.
Vi har gjort så då att maken tar större ansvar,försöker göra det så barnet inte märker.
Han tar nattningar och kramar extra, men jag har många gånger kramat denna lilla o nästan känt hat.
Fruktansvärt att säga men så är det, vi har en placering som slukar hela familjen och i mellan åt orkar inte jag.
Men i vårt fall kan jag säga att det går över.
Men älskar gör jag inte...inte ens efter 3 år. Tycker om...ja.
familjekär sa:
Oj vad ärlig du var nu du liksom sa precis vad jag känner, jag känner avsmak vid fysisk beröring. Ja då är det väl bara att jobba på och hoppas på att "tycka om" växer fram. Eller borde * bo hos ngn annan............fast där blir det säkert samma sak. Gud va hemskt
STORT TACK! Jag är inte ensam
- Status