öka socialtjänstens utbildning o lär lyssna på barnen

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Låt soc få bättre utbildning hur man utreder o tänker lite på barnen

Vi är föreningen Socialen´s Barn

Barnen´s rätt i samhället

Omhändertagen på mycket tveksamma grunder

Vi vänder oss till de som har barn eller är barn som är omhändertagna på mycket tveksamma grunder och många gånger utan att få någon rimlig förklaring.
I dag är det dom barnen som har det bra i egna hemmet som blir omhändertagna dom barnen som värkligen far illa ser socialtjänsten inte idag.
Vi anser att varje barn har rätt till sina föräldrar och sitt nätverk – att föräldrarna i första hand ska få allt stöd och all hjälp så att alla möjligheter först är uttömda innan en placering sker. Vi anser också att barnen ska placeras på besöksavstånd, så att inte det ska bli ett hinder och orsaka att kontakten bryts med föräldrar eller syskon. Vi vet hur viktig den kontakten är.
Den är till för samtliga drabbade av sociala myndigheters sjabblande och bristande ansvar i det de gör. I dagens Sverige verkar ju sanningen inte vara en primär prioritet hos dem som har beslutande befattning eller hos dem som gör underlagen för dessa beslut. Denna brist på sanningshalt i utredningar som leder till omhändertaganden av barn i sverige leder till att många barn och föräldrar traumatiseras för resten av sina liv. Att försöka få en rättelse till stånd är i det närmaste omöjligt då utredarna snart har omplacerats och de som tar över har ryggen fri med orden; det var inte jag som gjorde utredningen. eller; Jag kan tyvärr inte uttala mig för jag var ju inte med vid det aktuella tillfället.
Uppgifter som ligger till grund för utredningar och omhändertaganden är allt som oftast andra och tredjehands uppgifter och kan därför inte räknas som fullt tillförlitliga men används dock flitigt för att få till stånd LVU-omhändertaganden. I domstolar i hela Sverige har man en allt för stor tillit till de uppgifter som enskilda handläggare har lagt fram och som i många fall tyvärr säger mer om handläggaren själv än om den det handlar om. Bristen på tid och äkta engagemang hos både handläggare på socialförvaltningarna och i domstolarna är kanske en del av problemet men detta är ett problem som måste lyftas fram och åtgärdas för det handlar om människors liv, inte om ting man kan slänga och skaffa nytt. Föreningen vill skapa dels en sammanhållande bild av hur dåligt systemet fungerar i Sverige när det gäller socialens agerande och samtidigt verka som en stödjande och granskande organisation för att hjälpa dem som blir utsatta för detta.
Behöver ni stöd och råd, tänk efter en extra gång innan ni kopplar in de sociala myndigheterna. Detta kan kosta er familjen och dra ner er i ett socialt träsk ni inte ens visste fanns. Vi finns till för att ge er information om hjälp som finns att få från andra instanser utan socialens inkopplande och för att stötta er om socialen redan är inkopplad av en eller annan anledning. Vi fungerar även som stödpersoner och utomstående vittnen vid möten på socialförvaltningen för att skydda er från att de inte står för sitt ord eller använder sig av undertryckta hot. Vi har även kontaktpersoner ni kan vända er till om ni behöver tala med någon om det som är svårt just nu eller bara för att fråga om något.....
Man skulle behöva en ny skyddslag på barnen men det har inte regeringen råd med.
Det låter mycket bar på Maria Larsson man ska lyssna på barnen och minska omhändertagna barn men man måste se det i värkligheten att så fungerar det inte i socialtjänsten man måste se över personalen och utbilda dom bättre.

Marie Ringdahl
Riksordförande Socialen´s Barn
dgb@hotmail.se
http://www.socialensbarn.n.nu/
 
"idag är det dom barnen som har det bra i egna hemmet som blir omhändertagna dom barnen som värkligen far illa ser socialtjänsten inte idag. "

källhänvisning tack.
 
I domstolar i hela Sverige har man en allt för stor tillit till de uppgifter som enskilda handläggare har lagt fram och som i många fall tyvärr säger mer om handläggaren själv än om den det handlar om.
Det här stämmer faktiskt. I Sverige har vi en oförklarligt stor tilltro till myndigheter. Problemet här är att beviskraven för Socialtjänsterna är extremt låga, satt i kombination med utgångspunkten att Socialtjänsten "inte ljuger" och sedan som grädde på moset så sitter det politiker som nämndemän med mandat att avgöra hur målet ska dömas (oftast efter sitt partis agenda).

Skatan sa:
Har du några konkreta förslag på vad i utbildningen då vill ändra eller vad du tänker skulle behöva tillföras?
Jag väljer att svara på det här eftersom jag har ägnat en hel del tankar kring det och även diskuterat med flertalet jurister och advokater.
Till att börja med borde nämndemännen i domstolarna tas bort. Ersätt dem med juridikstuderande eller liknande. Domstolen ska egentligen inte ta ställning till huruvida det som står i Socialtjänstens utredning är sant eller inte. De ska avgöra om det som står är tillräckliga skäl för ett LVU eller vad de nu ansöker om. Det är en rent juridisk fråga och bör därför behandlas av juridiskt kunniga människor.

Som ett andra led borde BBIC-utredningarna skrotas alternativt utvecklas till ett mer helhetsperspektiv. BBIC bygger till mesta del på Bowlbys dyadiska anknytningsteori som gör att man saknar resurser att se hur hela familjen och nätverket kan samarbeta kring barnet. Det finns kanske personer kring barnet som kan stötta och "täcka upp" där mamman brister? Bara för att det finns en brist hos mamman betyder inte det att pappan också har samma brist. Fördelen med BBIC är att barnets perspektiv ska lyftas fram, något man tidigare inte gjort i samma utsträckning.

Del tre i det hela borde vara att alla handläggare på Socialtjänsterna runt om i landet, fram för allt i storstäderna, jobbar aktivt med att förbättra sin arbetsmiljö och inte använder LVU som ett maktmedel. Handläggarna borde tvingas till terapisamtal minst en gång varannan vecka. Vad jag har märkt är att handläggarnas arbetsmiljö är extremt dålig, men att få verkar veta om det. Med undantag för att de känner tidpress pga alla utredningar som ska skrivas.
Som en underrubrik till det här bör man väl också nämna att inför varje formella beslut som ska fattas bör de konsultera sin jurist som kontrollpunkt för att se till att de inte överstiger sina befogenheter.

Handläggarna ska egentligen ha som utgångspunkt att alla människor kan förändras, alla människor är olika individer, och barnets bästa är att vara hos sina föräldrar. Det är barnens rättighet! Med den utgångspunkten kanske färre skulle omhändertas på tvivelaktiga grunder. Även om soc får avslag i förvaltningsrätten efter ett omedelbart omhändertagande så är skadan för barnet redan skedd. Då har det varit separerat från sina föräldrar, utan förvarning, i 4-6 veckor! För ett litet barn är det ett enormt trauma!

Även efter en placering, hur kort eller lång den än är, borde det finnas ett obligatoriskt samtal för barnet och föräldrarna tillsammans med en kurator. Utan socialtjänstens medverkan. Detta för att bearbeta det som hänt utan att orsaken till traumat är närvarande. Annars vore det som att tvinga ett brottsoffer bearbeta det brott den utsatts för tillsammans med gärningsmannen. Kontraproduktivt.

Lagstiftningen kring vårdnadshavarnas rätt under LVU borde ses över, förtydligas och kanske stärkas ytterligare. Det ska inte råda någon oklarhet kring vem som beslutar om vad kring barnet. Idag vet varken handläggare eller jurister med säkerhet vad som gäller i vissa frågor.
 
Var för snabb att svara. Ser nu att ovanför mig är det i mångt och mycket exakt det jag själv också försöker visa er på. Låter ändå mitt svar stå kvar.
Tycker att det är helt otroligt att det ifrågasätts varför socialtjänsten omhändertar på fel grunder. Det eftersöks också källor på det, jag har ingen källa men jag vill ge er lite att fundera på gällande rättsäkerheten kring omhändertaganden av barn. Källan jag kan hänvisa till är mig själv då jag fått mitt barn omhändertaget på helt fel grunder. Detta visade sig också sedan men då när skadan så klart var skedd och såren sitter i resten av mitt liv. Har jag fått en ursäkt, nej så klart inte. Vad hände då? Jo Malung-Sälen Socialtjänst har inte hört av sig efter en tät kontakt så tog det tvärtt slut.
Jag kommer inte offentligt berätta vad som hände. Och troligen sitter det många där ute just och i sin tur misstänker att jo men något fel är det säkert på människan, säkert gjorde socialtjänsten rätt. Visst jag kan då bara lämna med er en sak. Det är att be er tänka mer vidsynt, och fundera lite på de frågor jag ställer här nedan.


Tror ni att handläggaren utreder ett ärende sedan anser att ett LVU är nödvändigt och går till socialnämden utan att verkligen trycka på att LVU är ett måste? Att handläggaren ser detta som ett måste kan bero på att man inte vågar göra annat för vem är det som ansvarar för det hela, bättre att ta det säkra före det osäkra, kan det vara så?
Tror ni att fritidspolitikerna som sitter i socialnämden utan krav på kunskap, utan krav på några som hellst studeier i ämnet vågar vara så ifrågasättande när handläggaren presenterar sitt ärende? Kan det vara så att nämnden sväljer handläggarens argument i tron på att handläggaren med lång yrkeserfarenhet vet vad den håller på med?
Hur många LVU ärenden är det som avslås av Förvaltningsrätten? Vem av alla i Förvaltningsrätten tror ni nämnden lyssnar på? Föräldrarna som uppmålas som mindre bar av socialtjänsten eller föräldrarna?


Givetvis omhändertas barn på fel grunder, lika uppenbart som att vissa barn har blivit räddad till livet av att omhändertas. Det eftersöks också konkreta förslag på att förhindra detta och då har jag ett här. Det handlar om att jobba i familjen. Och jag ser att detta sätte barn omhändertas på i dag inte är objektivt och alls rättsäkert. En kritiker till detta är docent Bo Edwardsson som skrivit boken Kritisk utredningsmetodik. Mycket enkel och lättläst.
 
Skatan sa:
Har du några konkreta förslag på vad i utbildningen då vill ändra eller vad du tänker skulle behöva tillföras?
Mitt konkreta förslag är att det skall ingå terapi samtal dels i utbildningen samt under hela yrkeskarriären. Terapin skall syfta till handläggarens egna kännsloregister och vad och varför måste vara ständiga ledord i jobbet. Ytterligare så tycker inte jag att socialnämnden skall vara ett fritidspolitiskt uppdrag utan bestå av oberoende sakkunniga.
 
ronja1 sa:
jag måste instämma på Hjärtat finns det någon källförteckning??

Finns det någon källa på att samtliga barn som omhändertas verkligen är i behov av att omhändertas? Har bara varit medlem här ett kort tagt, men formligen spyr på många som skriver här. "Vår lilla...", "Vår liten..." Det är inte era barn, det är föräldrarnas barn!

Och än värre är att ni klappar varandra på axeln över hur duktiga ni är som räddar barnen från hemska förhållanden. Såvitt jag vet är det sekretess på alla sådana ärenden, hur vet ni hur barnens bakgrund ser ut?

I en annan tråd förfasades någon över att mamman gjort flera hemtagningsförsök. "När ska de ge sig...suck!" När skulle ni själva ge er om någon på helt felaktiga grunder "omhändertog" (faktiskt kidnappade, men tyvärr heter det ju inte så när soc gör det) ert barn?! Man kunde tro att ett familjehem skulle vara människor med empati för andra, men icke då. Det är bara sig själva och sina arvoden de bryr sig om, verkar det som när man läser här. Allt handlar om pengar, pengar och mer pengar.

Samhällets syn på föräldrar som fråntagits sina barn är vidrig. "Det måste vara en dålig mamma, föräldrarna måste ha vanvårdat/misshandlat/utsatt barnen för sexuella övergrepp, annars skulle soc inte ha tagit barnet."

Nej, det måste det inte. Och var är det barn misshandlas, utsätts för övergrepp och till och med dör? Jo, i familjehemmen. I socialens vård.

naturligtvis finns det situationer där barn verkligen behöver omhändertas, och naturligtvis är det bra om de då får komma till människor som verkligen bryr sig. Men det vore så otroligt mycket bättre för samhället om föräldrarna fick mer hjälp och stöd att själva ta hand om sina barn. Det skulle spara enorma summor i både reda pengar och mänskligt lidande om man istället för att ösa pengar över familjehem gav föräldrarna de pengarna, så att de, om det är fråga om ekonomiska brister, kan ge sina barn bättre levsnadsvillkor.

Socialen behöver verkligenn utökad utbildning. Som det är nu har de ingen som helst utbildning i barnpsykologi och ingen som helst kunskap i anknytningsteori. De säger sig arbeta för att barn och biologiska föräldrar ska kunna vara tillsammans, men motsäger sig själva genom att splittra familjer i åratal.

Varje sochandläggare som blir ansvarig* för att ett barn omhändertas borde få prova på hur det känns, genom att själva skiljajs från sina barn några år. Men det är inget öde jag önskar deras barn. Det är nog med alla barn som får sin barndom förstörd.


*Jag vet, jag vet. Handläggarna är inte ansvariga; "Vi fattade inte beslutet!" Nej, det gjorde de inte, men de gjorde olagliga utredningar som ledde till att beslutet fattades. Alltså är de ansvariga. Men soc är en kompakt myndighet, med enorm makt men mycket lite ansvar. Tyvärr.

Mycket bra initiativ till förening, applåder och hatten av! :razz:
 
Glömde en sak. Barn förlorar i ett avseende till på detta sjuka system - många drar sig för att anmäla om de tror att något är på tok. Med all sk*t som jag fått bevittna de senaste åren kan jag säga att det ska otroligt mycket till för att jag ska göra en orosanmälan till soc, det ska vara om barnet är halvt ihjälslaget. Kanske.

För som någon skrev; en socanmälan kan resultera i så mycket elände för familjen.

Jag är inte det enda som tänker så här, det är många och det verkar bli allt fler. Hur hjälper det någon?
 
Jag har läst måna av dina inlägg BellaDonna och kan inte annat än tycka att dom är väldigt hätska även om du petar in en smily här och där........
Du säger dig "veta" så mycket om både oss och socialtjänsten så jag blir nyfiken på vem du är.....
Har du själv varit, i dina ögon, felaktigt omhändertagen?
Eller fått dina barn, i dina ögon, felaktigt omhändertagna?
 
honey sa:
Jag har läst måna av dina inlägg BellaDonna och kan inte annat än tycka att dom är väldigt hätska även om du petar in en smily här och där........
Du säger dig "veta" så mycket om både oss och socialtjänsten så jag blir nyfiken på vem du är.....
Har du själv varit, i dina ögon, felaktigt omhändertagen?
Eller fått dina barn, i dina ögon, felaktigt omhändertagna?

Hätska? Hur då?

Jag blir upprörd över den allmänna uppfattningen att alla omhändertaganden är gjorda på rätt grunder, det är det du ser i mina inlägg. Inte hätskhet.

Det jag vet om er familjehem är det jag läser i tidningar och hör på TV. Det finns en del familjehem som tar emot placeringar enbart för pengarnas skull. Det finns en del familjehem där barnen utsätts för vanvård, misshandel och sexuella övergrepp (och i en del dör barnen och ungdomarna som dessa familjehem skulle vårda eftersom föräldrarna hade så många brister att barnets hälsa och utveckling kanske skulle ta skada....). Men det finns också många fantastiska familjehem, som verkligen vill hjälpa barn och ungdomar som är i behov av det. Tyvärr säljer ju sådant inga tidningar eller lockar TV-tittare, så det är bara de dåliga familjehemmen folk i allmänhet får höra om. Det är synd. En stor del är det ni själva förmedlar här. Det jag vet om soc är vad jag läst i diverse artiklar samt hört från människor som är insatta i Socialtjänstlagen och det sätt soc jobbar på. Vidare har jag fått information från mängder av människor som, av "rätt" anledning eller ej, hamnat i socialens nät. Den informationen är givetvis färgad av den enskildes upplevelser av att ha med soc att göra, den är sällan objektiv (med andra ord är den precis som utredningarna som görs av handläggarna på soc!). Jag är dock ingen lättlurad idiot (åtminstone anser jag inte mig själv vara det), jag förstår att informationen är mycket vinklad till de här människornas fördel. Jag läser/lyssnar på allt med en rejäl nypa salt.

Men det är naturligtvis inte den enda information jag tar reda på. Jag läser artiklar skrivna av advokater som arbetar med ärenden som handlar om omhändertagning, jag läser artiklar och böcker skrivna av forskare som inte jobbar med familjerätt men som forskar i diverse ämnen som rör det och gör masor av andra saker, jag läser artiklar skrivna av psykologer o s v. Jag lyssnar inte bara på folk som fått sina barn omhändertagna, det vore bra korkat.

Har du själv varit, i dina ögon, felaktigt omhändertagen?
Eller fått dina barn, i dina ögon, felaktigt omhändertagna?



Som vanligt gör soc alltid rätt. Ett omhändertagande hade bara varit felaktigt i mina egna ögon. Det är den här inställningen jag blir upprörd över.

Man kan faktiskt tycka att LVU-lagen och det system vi har i dag är fel utan att själv ha varit omhändertagen eller haft barn omhändertagna. Det är många som tycker att soc har för stor makt och arbetar helt fel; advokater, barn- och vuxenpsykologer, förskolepersonal, lärare för att bara nämna några.

Vårt nuvarande system måste ändras och det måste ändras snabbt. Ett skäl är att det inte är rättssäkert. Soc både utreder, processar, omhändertar och placerar. Det kan liknas vid att polisen skulle utreda brotten, åtala brottslingarna, utdöma straffen och till sist verkställa dem. Jag tror inte någon vuxen skulle acceptera ett sådant system, men för barn, som dessutom saknar egen röst, är det tydligen helt okej. Vidare är det helt sjukt att barn och ungdomar omhändertas för att deras hälsa och utveckling kanske kan skadas, som jag var inne på längre upp. Om man återigen gör en jämförelse med rättssystemet är det som att man säger "Lasse kanske rånar en bank om 8 år, för säkerhets skull sätter vi honom i fängelse redan i dag!" Knappast heller acceptabelt, eller hur?



Oj, det blev visst ett långt svar här, jag lyckas alltid skriva betydligt längre än jag tänkt.
 
Och här går det upp en Lilljeholmens för mig .
Det enda du vetat om oss familjehem är det du läst i tidningar och sett på TV . Naturligtvis . Suck .
I stället för att anklaga kunde du ju frågat direkt . Ärlighet utan krusiduller funkar bäst .

Du tar återigen upp att det skulle vara pengar som driver . Vi bor i ett stort hus med många rum men skulle lätt kunna sätta oss i t ex en 4:a . Men då hade vi inte haft utrymme att kunna ta emot någon alls . Ergo : högre boendekostnad . Då blir frågan varför gör vi så ? Ett par exempel som vilken svensson som helst kan råka se . Min klasskompis bodde med sin alkoholiserade mamma och mindre syskon . Flera ggr fick kompisen ta sitt syskon och fly ur lägenheten . Jag gjorde flera anmälningar men inget hände , kompisen tog efter mammans beteende och är idag död . Som tidningsbud fick jag flera ggr ringa polis när jag såg våld i hemmet och barn som var utsatta antingen direkt eller i anslutning . Sedan har vi min egen uppväxt , så jag har många anledningar till vårt val . Och jag vet att de andra familjehemmen har liknande erfarenheter som gjort att de beslutat sig för att ta detta steget . Dom har sett behovet och nöden .
Vi vet åxå att detta för det mesta kräver en vuxen hemma därav "vi har inte råd att stå tomma" . Vi är dom som inte klarar att blunda . SÅÅ , vi sätter oss i en utsatt position för att kunna hjälpa dom som behöver ett hem , en familj . Men det innebär inte att man ska kunna utnyttja oss hur som helst och jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag vill ha betalt för det arbete jag faktiskt gör .

Du tar upp LVU . Jag personligen är tacksam för att den finns och jag kan rada upp spaltmeter med personer som är tacksamma för den lagen .
Det som tyvärr måste tilläggas är att insatserna görs för det mest i senaste laget . Om dom görs alls . Ja , det händer att oskyldiga drabbas , men de är få i förhållandet . Vi vet åxå att det finns dom som blir oskyldigt dömda till fängelse , inte många , men de finns . Ska vi ta bort alla fängelser då ?

Att öka socialtjänstens utbildning och lära sig lyssna på barnen är krav och böner från familjehemmen sedan åtminstone 30 år tillbaka , kanske mer .
Jag har sett bl a BBIC dyka upp på senare år och några andra mindre förbättringar , men det är futtigt .
Istället tycks det som att familjehemmen ska förbättras , nya vindar blåser .
Jag ska ta upp ett par ex från kommunerna här runt mig .
:angel: 12 år , vill hänga på stationen i stan på helgerna (där det finns mycket fylla och narkotika) , familjehemmets lösning , sommarstugan på helgerna varvid :angel: blir upprörd , klagar och soc ger dir. order på att åka till sommarstugan får de ej .
Jourhem : K har hobby , målning , en/vecka . Soc order sluta med hobby .
Mat och sovtider ska ändras till senare för att passa :angel: .
:angel: Har gått från inga betyg till åtminstone underlag för betyg . Klagar ,Soc dir. sovmorgon och de 30 min läxläsning som fans ska bort .
Kan dra många fler men tror att poängen gjorts .
Kan tillägga att dessa direktiv har gjorts med biofamiljs medverkan , familjehemmen har bara att lyda .
Felet kommer från regeringens lagändringar och rekomendationer . Och grunden till allt är att de liksom du BD tycks tro att familjehemmen gör bara detta för pengar .

Jag blir så trött . :littlesad
 
Nej, det är inte enbart via media jag fått upplysningar om hur VISSA familjehem fungerar, det är mer direkt och trovärdig info än så.

Och jo, jättefin liknelse med fängelser där. Spot on, i många fall.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Topp