Är på G att ta emot ett barn i små skole ålder. Har sedan ett års ålder blivit bollad mellan två familjer o nu blir vi en tredje klar uppväxt placering.
Är utåt agerande krävande adhd i den svårare graden inget som skrämmer oss då vi är vana att hantera sådant.
Vår oro är mer att detta barn är så mkt mindre än det vi tidigare haft känns så svårt hur man ska hantera sorgen över flytten kallar nuvarade familje föräldrar för mamma och pappa. En tonåring kan man ju prata med på ett annat sätt så att säga.
Visst det är en liten som gärna sover i sängen hos vuxna sitter i knä osv har vi hört o det känns skönt att man får trösta o ge närhet o trygghet.
Har ni erfarenheter att dela med er av vad bör vi tänka på?? Vad ska vi ställa för krav på placerande kommun i form av arvode o omkostnad då vi hört att vid utbrott flyger det saker hej vilt så mkt kan gå sönder.
Får besked nästa vecka om dom godkänt oss o sen skulle inskolning ske genom ett besök i varje hem alltså två gånger o flytt innan sommaren. Tanken var väl att det inte finns något lätt sätt att göra detta på mer än pang bom, efter ca ett halvår ska gamla familjen åter få komma in i barnets liv som avlastning ev men att barnet måste få landa först innan det kan ske.
Känner självklart att vi kommer få det tufft ett tag framöver men att vi kan göra en enorm insats och ge detta barn en trygg uppväxt med föräldrar som förstår sig på och kan hantera problemen känns skönt efter många år av tonåringar att kunna få ett tillfälle att börja från rätt ända inte när dom är i tonåren o det oftast är hopplöst o reparera skadorna alldeles för sent....
Är utåt agerande krävande adhd i den svårare graden inget som skrämmer oss då vi är vana att hantera sådant.
Vår oro är mer att detta barn är så mkt mindre än det vi tidigare haft känns så svårt hur man ska hantera sorgen över flytten kallar nuvarade familje föräldrar för mamma och pappa. En tonåring kan man ju prata med på ett annat sätt så att säga.
Visst det är en liten som gärna sover i sängen hos vuxna sitter i knä osv har vi hört o det känns skönt att man får trösta o ge närhet o trygghet.
Har ni erfarenheter att dela med er av vad bör vi tänka på?? Vad ska vi ställa för krav på placerande kommun i form av arvode o omkostnad då vi hört att vid utbrott flyger det saker hej vilt så mkt kan gå sönder.
Får besked nästa vecka om dom godkänt oss o sen skulle inskolning ske genom ett besök i varje hem alltså två gånger o flytt innan sommaren. Tanken var väl att det inte finns något lätt sätt att göra detta på mer än pang bom, efter ca ett halvår ska gamla familjen åter få komma in i barnets liv som avlastning ev men att barnet måste få landa först innan det kan ske.
Känner självklart att vi kommer få det tufft ett tag framöver men att vi kan göra en enorm insats och ge detta barn en trygg uppväxt med föräldrar som förstår sig på och kan hantera problemen känns skönt efter många år av tonåringar att kunna få ett tillfälle att börja från rätt ända inte när dom är i tonåren o det oftast är hopplöst o reparera skadorna alldeles för sent....