"Ensam i främmande land"

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Vet inte om det här passar in här, men hittade den när jag satt o "bläddrade" bland filerna i datorn. Det här var nog mitt sätt att bearbeta, att pojken som bott hos mig i några år, med min hjälp hittade sina föräldrar igen. Ack ja, vilket sökande och undrande det var under dessa år, när vi levde i ovisshet vart föräldrarna tagit vägen.


Ensam i främmande land,
våra ögon möttes och jag tog din hand,
vi kunde inte förstå varandra då,
men snabbt du fångade mitt hjärta ändå.

Du lilla pojke, som så ensam där satt,
rädda o ledsna ögon som helt saknade glädje och skratt.
Det gjorde mig så ont att veta,
hur du efter din mamma o pappa leta.
Inget var ju längre som förr
du hade heller inte någon öppen dörr.

För vart skulle du ta vägen,
ensam och vilsen som du var i världen.
Dagarna gick och blev till veckor, veckorna till år,
i din lilla barnakropp satte det djupa sår.
Du sökte ju efter ett svar….
På frågan, vart är din mor o far?
Vi gav aldrig upp, utan fortsatte att söka,
Letade i varje lands telefonkatalog för att försöka.
Och så kom den där dagen,
När vi fick den underbara känslan i magen,
För mitt framför oss deras namn o adress står,
Du fattar luren o deras telefonnummer du slår.
När din mor svarar i deras nya land
Stannar tiden och du darrar på din hand.
Rösten brister och tårarna rinner ett tag.
Jag hör dig säga mamma, det är jag.
Allt blir tyst o stilla för en sekund,
Därefter följer glädjeskrik en stund,
Chockad är säkert både du o mor,
Då hon ställer frågan om vart du bor,
Och om du äter o blivit stor.

Så är dagen kommen, som du väntat så länge på
Du mor o far åter ska träffa få.
Vi tar ett långt farväl,
Du lilla vilsna själ.
Dagarna kommer att kännas tomma här,
Men vet ju samtidigt att du har det bra där.
Jag önskar dig allt gott min extra son,
Säkert vi åter kommer att mötas och höras i telefon.
Jag önskar dig all lycka i livet,
Och kom ihåg vad vi lärt…..ta ingenting för givet.
 
Tack :razz:

Jodå, jag har fortsatt kontakt med honom ibland. Det här är 5 år sedan som han återförenades med sina föräldrar, som han kom ifrån under flykten från forna hemlandet.
Tyvärr håller han på att glömma svenskan han lärde sig nu och det blir svårare o svårare att prata i telefon med varandra och längre o längre mellan gångerna tyvärr. Jag vet att det går bra och att han är lycklig över att vara tillsammans med familjen igen även om han också saknar Sverige med ibland.
 
Även om det gör ont i hjärtat av "egoistiska" skäl skall du vara stolt över vad du gjorde för honom!
Vetskapen om att han har det bra måste ju i a f vara skön!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp