Hej på er alla!!

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
I

Ida

Jag har läst ett tag här hos er och måste säga att det är en supersida med massor av info för oss som är lite nybörjare på allt detta.

Jag och min man har en liten gård, några få djur och tre underbara ungar 1 , 4 och 6 år gamla. Jag är uppväxt med fosterbarn hemma och har länge tänkt på att bli familjehem själv - nångång i framtiden.
Nu tycker jag att det snart börjar närma sig "nångång i framtiden"..... Jag kontaktade soc i min komun och besättade att vi är intreserade av att bli kontaktfamilj, känner att det är ett bra sätt att börja och kolla lite hur det känns att ta emot barn/tonåringar in i vår familj.

Igår, bara några veckor från vårt första samtal var soc här och pratade med oss. Så nu är allt i rullning. Hoppas verkligen att de tycker att vi har nåt att tillföra.

Finns det nån kontaktfamilj här som har tonåringar som kommer då och då, eller är det mest yngra barn? I vår komun verkar det vara mängder med tonåringar som vill ha en kontaktfamilj, inte bara en kontaktperson.
 
Hej!

Vi har också tonåringar som kommer till oss! Dom har kommit hit 1 helg per månad i flera års tid :rollhappy: Det e jättekul att ha dom här - och nu e dom ju faktiskt också en del av familjen!
Lycka till!
 
Haha, snubblade av en slump över mitt första inlägg här på forumet. Kul att läsa. Jag hade precis haft soc här för första gången. Jösses vad tiden gått fort. Massa med uppdrag senare och mängder med upplevelser och erfarenheter.
Jag tackar min lyckliga stjärna att vi vågade oss in på detta.

Jag har ett fantastiskt jobb :))
 
Gärna !!

De var ju tidig vår 2010 när jag skrev det där inlägget och soc hade precis varit här. Soc var väldigt positiva, sa att det i stort sätt stod tonåringar på kö i vår Komun som vill komma till en kontaktfamilj. De skulle gå igenom var lilla miniutredning och höra av sig. Våren gick och sommaren kom, inte ett pip. Vi som var SÅ BEHÖVDA ??? Jag skickade ett mail och undrade hur det gick. Fick då till svar att de hade sååååå mycket att göra, men att vi självklart var godkända.
Sen inget, inget, inget. Vi släppte det lite, kände att vårt intresse lite hade avtagit. Då ringer telefonen en onsdag i september. Jösses vad taggad man blev direkt- superkul. Akut akut akut. Mötet skulle vara dagen därpå och på fredagen skulle killen komma till oss ( tonåring) Varje helg fram till årsskiftet blev det sagt.
Allt funkade superbra men han behövde mer stöd än så. En sväng på instutition gjorde att vi hade ett möte med soc och erbjöd oss att bli familjehem åt denna kille. Bara någon dag senare poppade en släkting fram och det blev en släktingplacering av det hela.

Det var då vi började tänka lite på familjehem. Jag läste mycket här och kände att jourhem skulle passa vår familj bättre. Vi snackade med soc som blev överlyckliga. Vi har fått så oerhört mycket stöd, stöttning och underbara ord av vår Komum så det har varit en rolig resa hit. Vi blev utredda i våras och skrev kontrakt i juli. Nu håller vi på att avsluta vår fjärde jourplacering och vi bara stormtrivs. Vår första jourplacering dyker upp i vår hall ibland fortfarande och lånar en extrasäng nån natt ibland.

Så har det sett ut för oss :)
 
Låter ju härligt i kontrast till alla som blir utredda och sedan händer inget............

Vi har själva funderat på jour men är lite "rädda" för att bli så bundna.
Än så länge har vi nöjt oss med att vikariera som jour åt vår hemkommun.
Vi gillar att röra på oss och gör gärna utflykter över en helg.
Har man djur på landet så är man ju redan "fast" så att säga..........
 
Fast så himla bunden blir man faktiskt inte. När man har "fullt" så kan det ju inte hända så mycket mer :)) Den enstaka veckan då vi haft plats över, då går man runt och liksom väntar. Svårt att planera och så. Annars är det ju som vanligt- bara lite fler i familjen typ :))
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp