Hur " bemöta" ett barn som pratar oavbrutet ?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Jag har verkligen dragit mig för att skriva denna fråga, känns jättedumt egentligen... Men vilka ska jag be om råd annars, om inte er... :roll:
Ett ynkligt " problem" kan tyckas, men det ÄR ganska påfrestande eftersom det handlar om ett barn som BARA pratar med mig. Jag är med x alla dagar, timmar i veckan , utom 4 timmar totalt.
X maler och maler och maler HELA tiden, med enda avbrott för sömnen. Jag ska vara brutalt ärlig och erkänna att det är jättejobbigt... :roll:
Visst är det på många sätt även bra att x pratar istället för att vara HELT inbunden (som x är mot resten av vår familj) , men är det någon av er som förstår mig ?
När x ska berätta något, kan det ta 10 min bara att " komma till saken".
Måånga EEEH,många upprepningar( inte stammning alltså) och jätteomskrivningar om ALLT.
Bara att berätta att x ( tex) såg en röd bil på vägen, tar alltså runt 10 min. Jag har hittills ( i 3 mån drygt) varit väldigt tålmodig och inte skyndat på berättandet eller på något sätt visat att det är " jobbigt". X vet absolut inte / kan inte ha märkt någon " otålighet" från min sida.
Jag är helt sönderpratad och vill bara ha helt TYST omkring mig när kvällen kommer.... Orkar inte ens höra tvn i bakgrunden ! Detta är faktiskt en helt ny erfarenhet för mig, visst pratar barn mycket, och det brukar uppmuntras här, men detta ÄR faktiskt extremt.
Ingen annan i familjen har en chans att sitta med mig och tex prata om dagen, då måste de avbryta X.
OM man lyckas börja en konversation med någon annan, kommer X som en blixt och avbryter. Det säger jag iof ifrån, man väntar på sin " tur". Och det GÖR x, går runt som en liten osalig ande bredvid oss och väntar.... Hur vänder man detta till något positivt ? Just nu är det bara väldigt jobbigt... :littlesad
För att överhuvudtaget få chans att tex gå på ett längre toabesök , måste jag sätta x framför tvn.
Annars vankar x utanför dörren, alt pratar med mig genom dörren !
Vid matbordet FÖRSÖKER jag säga att vi inte pratar med mat i munnen, men då glömmer x att äta för att kunna prata....
Jag vet att det finns värre problem, men för mig ( och övr familjen) ÄR detta ett problem. Vill gärna ha era ( inte alltför hårda) synpunkter på detta... :roll:
 
Det låter väldigt jobbigt i mina öron bara du beskriver det......... :cry:

Kan det bero på att han har dåligt ordförråd att det tar tid att få fram väsentligheten?
Är han inte van vid att någon lyssnar?
Hans sätt att få uppmärksamhet?

Inte mycket hjälp men hoppas det hjälper lite i a f att få skriva av sig det.
Saker och ting har ju en förmåga att växa när det stannar i huvudet.
Skönare att få ut det!

Lycka till.........
 
Dåligt ordförråd stämmer absolut. Borde vara mkt bredare i den åldern. ( speciellt med tanke på hur mkt tid som har spenderats framför tvn...)
Troligtvis x sätt att få uppmärksamhet, ja.
Van att någon lyssnar kan jag inte svara säkert på...
Frågan är bara hur man begränsar pratandet på "rätt" sätt.... X pratar sönder mig :roll:
Vad hemsk jag är, men det är tufft eftersom det BARA är jag som gäller. Skulle förmodligen inte alls vara lika jobbigt om det " fördelades" på övr i familjen !
 
Hej!

Kan bilder vara ett stöd för din :angel: . Du kanske kan be :angel: rita först innan h*n berättar för dig. Du kan ju säga; eftersom du berättar så fina saker för mig så skulle jag vilja ha en bild av det du tänker berätta som vi kan titta på under tiden. Vad du vinner då är att :angel: får gå igenom de han ska säga innan h*n säger det till dig, alltså förbereder h*n sig och dessutom vinner du lite tyst tid.
Man kan ju inte göra det varje gång, men kanske någon gång varje dag. Liten lär sig dessutom hur man ska göra.

Kramis Tre
 
Hej

Vi har två stycken Goa prat kvarnar här hemma :) visst är det underbart men det kan absolut bli för mycket.

Vi fick sätta reglen vid
Matbordet att ingen får prata förens man har ätit
Färdigt.

Då sitter vi kvar en stund efter maten och pratar.

Hur länge har h*n varit hos er ?
 
Låter som vår lill när h.n kom .Hade varit hos en super gå fam ,men som bla pga vår :angel: upprepande prat sa upp plac ( var givetvis mer vår liTen har många diagnoser) men pratet var en stor bidragande orsak och en del av litens diagnoser.För precis som du så fick dom aldrig vara i fred .Vilket gjorde att deras energi tog slut .Famhems pappan sa t,om att det är nästan så att man börjar tycka illa om ett så litet barn .Vilket han tyckte var fruktansvärt.Men jag kan förstå för får man aldrig tid att andas så drunknar man hur mycket man än tycker om att simma under vatten.

Det vi gjorde kan säkert låta provocerande i vissas öron .Men vi bad vår lill att vara tyst bland det första vi gjorde.Vi begränsar pratandet för hos vår lill är det så att ju mer liten pratar desto oroligare är h'n.

Vid låååånga beskrivningar som vår är expert på så bryter vi och säger tex Ja den är fin ,men vi vill inte veta alla hundra detaljer för då blir våra öron trötta .

Vid toa besök den första tiden stod vår liten oxå utanför och pratade .Men då sa jag till innan ,att nu går jag på toa och jag kommer inte att svara .Vi kan prata lite när jag kommer ut .För vår litens del var det dels rädslan över att jag försvann (var inte åldersmässig) dels den oro som fanns/finns i botten hos vår som gjorde just dom situationerna jobbiga.Dels att inte bekräfta oron genom att svara men ändå inte skrämma liten som trodde att jag försvann .Jag började med väldigt korta stunder som jag stängde och var borta i början .Var lite jobbigt när man behövde gå och var själv :D

Vid maten har vi sagt till vår liten att eftersom du inte kan äta och prata samtidigt så får du vara tyst.
Sen brukar vi sitta kvar en stund efter maten för att vår liten oxå ska få vara med i samtalen .

Däremot är vi jättenoga med att när vi lyssnar så lyssnar vi och då avsätter vi tid för just det .

Det är vårt bup som rekomenderat detta förhållningsätt vilket fungerat super .
Hos vår liten var det så att pratat var ett sätt att utrycka oro ,och ju mer svar vår liten fick desto oroligare blev h'n .Genom att inte svara tillbaka i allt så bekräftar vi ju inte vår litens oro

Alla våra små är ju inte lika men det var dom tipsen vi fick när vi fick vår liten

Ett stort lycka till

V B
 
SKORPAN01 sa:
Hej

Vi har två stycken Goa prat kvarnar här hemma :) visst är det underbart men det kan absolut bli för mycket.

Vi fick sätta reglen vid
Matbordet att ingen får prata förens man har ätit
Färdigt.

Då sitter vi kvar en stund efter maten och pratar.

Hur länge har h*n varit hos er ?

Ca 3 mån . Är bara jour, men ser ut att kunna dra ut på tiden. Tålamodet börjar tyvärr att tryta ganska snabbt nu, jag känner mig helt slut... Ska tillägga att det absolut inte bara är pga pratandet.
 
tre sa:
Hej!

Kan bilder vara ett stöd för din :angel: . Du kanske kan be :angel: rita först innan h*n berättar för dig. Du kan ju säga; eftersom du berättar så fina saker för mig så skulle jag vilja ha en bild av det du tänker berätta som vi kan titta på under tiden. Vad du vinner då är att :angel: får gå igenom de han ska säga innan h*n säger det till dig, alltså förbereder h*n sig och dessutom vinner du lite tyst tid.
Man kan ju inte göra det varje gång, men kanske någon gång varje dag. Liten lär sig dessutom hur man ska göra.

Kramis Tre

X kan verkligen inte rita.... ( 6år!)
 
Kråkan sa:
tre sa:
Hej!

Kan bilder vara ett stöd för din :angel: . Du kanske kan be :angel: rita först innan h*n berättar för dig. Du kan ju säga; eftersom du berättar så fina saker för mig så skulle jag vilja ha en bild av det du tänker berätta som vi kan titta på under tiden. Vad du vinner då är att :angel: får gå igenom de han ska säga innan h*n säger det till dig, alltså förbereder h*n sig och dessutom vinner du lite tyst tid.
Man kan ju inte göra det varje gång, men kanske någon gång varje dag. Liten lär sig dessutom hur man ska göra.

Kramis Tre

X kan verkligen inte rita.... ( 6år!)

Min 7åring kan heller inte rita mer än nån rund ring med ögon, nån arm och ben och lite streck. Men med olika färgpennor/vattenfärg så kommer fantasin fram till de mest otroliga historier. :D

Vi har också pratkvarnar men jag kan ana att er ligger snäppet högre och jag vet också hur påfrestande det är att vara den enda som barnet tyr sig till.

Tre´s råd håller jag med om och spinner vidare på det till dig.
Man får sätta gränser mot barnet, när man får prata och inte och när man behöver egentid (tex toaletten). Man får vara tydlig med när barnet måste vänta på sin tur osv. Man kan använda sig av olika bilder/färger. Vi använder också endel stödtecken för att förtydliga vad vi menar. Använder även scheman med bilder för att barnet ska veta vad som händer under dagen, det kan för vissa barn var en hjälp för att känna en liten trygghet.

Har du fått handledning? Annars skulle jag föreslå att du begära att få extern handledning.

Styrkekram Sara
 
Vi har alltid haft barn med diagnoser och dubbel diagnoser otredda eller som oftast outredda.
ADHD samt aspberger brukar vara pratkvarnar utöver det vanliga. Vi har använt kort. ta en vanlig kortlek och stoppa i fickorna, även de andra i familjen.ge honnom ett "pratkort" När ni tycker att han pratat klart så tar ni kortet. prova så ett tag, sedan ska det räcka med en blick eller en nickning som ger pojken klartecken. Jag lovar att det funkar.
 
sara sa:
Kråkan sa:
tre sa:
Hej!

Kan bilder vara ett stöd för din :angel: . Du kanske kan be :angel: rita först innan h*n berättar för dig. Du kan ju säga; eftersom du berättar så fina saker för mig så skulle jag vilja ha en bild av det du tänker berätta som vi kan titta på under tiden. Vad du vinner då är att :angel: får gå igenom de han ska säga innan h*n säger det till dig, alltså förbereder h*n sig och dessutom vinner du lite tyst tid.
Man kan ju inte göra det varje gång, men kanske någon gång varje dag. Liten lär sig dessutom hur man ska göra.

Kramis Tre

X kan verkligen inte rita.... ( 6år!)

Min 7åring kan heller inte rita mer än nån rund ring med ögon, nån arm och ben och lite streck. Men med olika färgpennor/vattenfärg så kommer fantasin fram till de mest otroliga historier. :D

Vi har också pratkvarnar men jag kan ana att er ligger snäppet högre och jag vet också hur påfrestande det är att vara den enda som barnet tyr sig till.

Tre´s råd håller jag med om och spinner vidare på det till dig.
Man får sätta gränser mot barnet, när man får prata och inte och när man behöver egentid (tex toaletten). Man får vara tydlig med när barnet måste vänta på sin tur osv. Man kan använda sig av olika bilder/färger. Vi använder också endel stödtecken för att förtydliga vad vi menar. Använder även scheman med bilder för att barnet ska veta vad som händer under dagen, det kan för vissa barn var en hjälp för att känna en liten trygghet.

Har du fått handledning? Annars skulle jag föreslå att du begära att få extern handledning.

Styrkekram Sara

Handledning finns, en mkt bra sådan ! Problemet är bara att jag inte har kunnat närvara på drygt 3 månader pga placeringen. Kan ju inte lämna x till någon annan..... Följa med är inte ett alternativ :roll:
 
TR, det där med korten låter ju intressant, men hur introducerar man det för barnet ?
" du pratar för mkt, nu ska du få kort som talar om när du får prata..." skämt å sido, något tips ?
Eftersom x verkligen går efter mig som en skugga och babblar om allt och ingenting, vet jag inte riktigt hur jag ska få det att funka... En sån simpel sak som idag tex. X kommer ut i köket, jag är jättestressad eftersom vi ska iväg, x ställer sig framför mig och säger ; eeeeehhhhh,eeeehhhhh,eeeeehhhhh,eeeehhhh,eeehhhhh jag tänkte att jag skulle fråga dig en sak. " ja? " joooo, eeehhhh,eeehhhh,eeeehhh jag tänkte att jag skulle fråga om jag kan få lite saft. Jag eeeeeh,eeeehhhh,eeeeehhh, jag är törstig. Hur får man x att korta ner en sån fråga tex ?
Vad x än frågar eller pratar om tar " evigheter" att få fram ! Jag kan ju liksom inte slita ifrån x kortet i ett sånt läge ??
 
Kråkan - det finns igen möjlighet att få handledning hemma? Vi har alltid haft enskild handledning hemma hos oss, just för att underlätta för oss de gånger som vi inte haft någon barnvakt.

Sara
 
sara sa:
Kråkan - det finns igen möjlighet att få handledning hemma? Vi har alltid haft enskild handledning hemma hos oss, just för att underlätta för oss de gånger som vi inte haft någon barnvakt.

Sara

Nä, det kan jag inte tänka mig. Det är ju liksom en " grupp" som får extern handledning, org. hyr alltså in en handledare för detta ändamål. Även OM det gick, var skulle jag göra av x ? Stoooora öron och ständigt vid min sida.... :bounce:
 
Kråkan sa:
sara sa:
Kråkan - det finns igen möjlighet att få handledning hemma? Vi har alltid haft enskild handledning hemma hos oss, just för att underlätta för oss de gånger som vi inte haft någon barnvakt.

Sara

Nä, det kan jag inte tänka mig. Det är ju liksom en " grupp" som får extern handledning, org. hyr alltså in en handledare för detta ändamål. Även OM det gick, var skulle jag göra av x ? Stoooora öron och ständigt vid min sida.... :bounce:

Om jag tänker högt utifrån det du skriver så behöver ni hjälp här och nu. Jag vet inte hur er handledare jobbar. Vi har haft två olika den ena tyckte att man skulle jobba långsiktigt och den andra anpassade sig efter oss, vad vi behövde. Vi är ju här och nu så vi jobbade alltid med den situation som var här och nu med den sistnämnda handledaren. Denne anpassade sig alltid efter om barnen var hemma eller inte. Denne kunde småprata en stund med barnen, be dem rita en teckning osv. Det är svårt att få prata när man har barn med men vi skummade på ytan det som var besvärligt just då. Vi fick lite tips och fick bolla våra frågor och funderingar. Vi använda metaforer, visst blev det lite krångligt ibland men vi kände att vi hade stödet och fick lite ork till nästa gång. Sen hade vi mail och telefonkontakt när vi behövde och det fanns tid, tex när barnen sov.

Jag tycker att handledning alltid ska vara anpassat efter var familjehemmet behöver. Det låter som att ni skulle behöva mer professionell hjälp, kanske av en psykolog? innan du "går in i väggen". Har varit där och det är en jobbig resa tillbaka sedan. Ta hand om dig!!!!

Sara
 
sara sa:
Kråkan sa:
sara sa:
Kråkan - det finns igen möjlighet att få handledning hemma? Vi har alltid haft enskild handledning hemma hos oss, just för att underlätta för oss de gånger som vi inte haft någon barnvakt.

Sara

Nä, det kan jag inte tänka mig. Det är ju liksom en " grupp" som får extern handledning, org. hyr alltså in en handledare för detta ändamål. Även OM det gick, var skulle jag göra av x ? Stoooora öron och ständigt vid min sida.... :bounce:

Om jag tänker högt utifrån det du skriver så behöver ni hjälp här och nu. Jag vet inte hur er handledare jobbar. Vi har haft två olika den ena tyckte att man skulle jobba långsiktigt och den andra anpassade sig efter oss, vad vi behövde. Vi är ju här och nu så vi jobbade alltid med den situation som var här och nu med den sistnämnda handledaren. Denne anpassade sig alltid efter om barnen var hemma eller inte. Denne kunde småprata en stund med barnen, be dem rita en teckning osv. Det är svårt att få prata när man har barn med men vi skummade på ytan det som var besvärligt just då. Vi fick lite tips och fick bolla våra frågor och funderingar. Vi använda metaforer, visst blev det lite krångligt ibland men vi kände att vi hade stödet och fick lite ork till nästa gång. Sen hade vi mail och telefonkontakt när vi behövde och det fanns tid, tex när barnen sov.

Jag tycker att handledning alltid ska vara anpassat efter var familjehemmet behöver. Det låter som att ni skulle behöva mer professionell hjälp, kanske av en psykolog? innan du "går in i väggen". Har varit där och det är en jobbig resa tillbaka sedan. Ta hand om dig!!!!

Sara

I ärlighetens namn, försöker jag tänka såhär JUST NU ; det är en jourplac. X är på g att flytta, antagligen inom några veckor. Vi biter ihop och står ut ett tag till. Det har vi lyckats med i drygt 3 månader... Nu är det iallafall semester för alla "ordinarie" som känner till oss och fallet sas. Måste dock medge att er handledning lät mkt bättre anpassad för olika situationer !
 
Även jag undrar om barnet ska till bio eller placeras mer" permanent"? Jag kunde inte utläsa det av ditt inlägg.... :angel

Har ni fått ngn garanti att barnet flyttar inom kort? Vår nuvarande placering blev ju kvar i 17 månader i sitt jourhem...men jourhemmet fick hela tiden höra att Liten snart skulle flytta...o så inte är fallet- att barnet flyttar efter sommaren-försök få till egen tid!!! Även om barnet inte kanske mår som allra bäst av det...hua, vill ej skriva så- men du måste ju orka!!!! Kanske fungerar det bra att lämna en liten stund så du får vila öronen o hjärnan? Har du gjort det förr? Lämnat hemma med ngn annan?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp