Vi har en syskonplacering sen snart 6 månader tillbaka. Vårat första uppdrag.
Vad är det som ska avgöra hur mycket man ska ha i arvode? Det är syskon med mycket problematik. Den lill* finns det väldigt stora misstankar om fler än en diagnos på. Den stor* behöver assisstens på skoltid för att det ska fungera, h*n är utåtagerande. Vi måste alltid finnas på plats när det är fritidsaktiviteter annars fungerar det ej. Läxläsnignen tar 3 gånger så lång tid som det borde för ett "vanliigt" barn. Umgänget fungerar inte så bra, de är väldigt upprörda och "jobbiga" både innan och efter umgänge. Vi får ofta höra från skola och föräldrar vad de små hjärtanen hittat på....
Vi har det längsta arvode och omkostnad enligt avtal, tycker ni det känns rätt?? Vi har vänner som har placeringar med mycket mindre besvär och med mycket mer i arvode. Känns som vi ska jobba 110% men bara ha betalt för 50% gämfört med våra vänner. (vännerna har placering från samma komun men annan stadsdel) Nu när vi snart har haft de i 6 månader funderar jag på att försöka förhandla lite, för vi känner oss faktiskt överkörda.
Vad är det som ska avgöra hur mycket man ska ha i arvode? Det är syskon med mycket problematik. Den lill* finns det väldigt stora misstankar om fler än en diagnos på. Den stor* behöver assisstens på skoltid för att det ska fungera, h*n är utåtagerande. Vi måste alltid finnas på plats när det är fritidsaktiviteter annars fungerar det ej. Läxläsnignen tar 3 gånger så lång tid som det borde för ett "vanliigt" barn. Umgänget fungerar inte så bra, de är väldigt upprörda och "jobbiga" både innan och efter umgänge. Vi får ofta höra från skola och föräldrar vad de små hjärtanen hittat på....
Vi har det längsta arvode och omkostnad enligt avtal, tycker ni det känns rätt?? Vi har vänner som har placeringar med mycket mindre besvär och med mycket mer i arvode. Känns som vi ska jobba 110% men bara ha betalt för 50% gämfört med våra vänner. (vännerna har placering från samma komun men annan stadsdel) Nu när vi snart har haft de i 6 månader funderar jag på att försöka förhandla lite, för vi känner oss faktiskt överkörda.