Känslomässigt öppna??

Vi upplever att vi inte kan visa när vi är oroliga, osäkra, irriterade inför soc, det är som om vi då inte kan anses hantera ett uppdrag- det är som om vi då inte är tillräckligt starka att bli Särskilt förordnade vårdnadshavare, eller vara fam.hem överhuvudtaget .

Hur öppna och ärliga är ni med era känslor??

Vi vaktar våra tungor hela tiden...då vår soc. tjänstkvinna är verkar väldigt vaksam... :x
 
Hjärtat sa:
väldigt raka och öppna men på ett proffsigt sätt. Vi gråter inte eller är otrevliga, höjer rösten etc.

Det var vi också när vi hade EN person att hålla oss till.
Senaste erfarenheten, med en familjehemssekr för oss och en socialassistent för barnet, fungerade det inte alls.
Famsekr kunde inte överföra vad vi sa, det blev HELT andra saker som socsekr fick höra.
Resulterade i kaos, vi bedömdes som "svåra" och placeringen avslutades med ursäkten att "bio protesterade på avståndet".
Nu vet vi att :angel: bor 4X så långt bort.......................
 
honey sa:
Hjärtat sa:
väldigt raka och öppna men på ett proffsigt sätt. Vi gråter inte eller är otrevliga, höjer rösten etc.

Det var vi också när vi hade EN person att hålla oss till.
Senaste erfarenheten, med en familjehemssekr för oss och en socialassistent för barnet, fungerade det inte alls.
Famsekr kunde inte överföra vad vi sa, det blev HELT andra saker som socsekr fick höra.
Resulterade i kaos, vi bedömdes som "svåra" och placeringen avslutades med ursäkten att "bio protesterade på avståndet".
Nu vet vi att :angel: bor 4X så långt bort.......................


Vi har 1-4 ansvariga" soc-tanter" per placering , det gör ingen skillnad för oss. Tråkig erfarenhet du har men Kan du inte kräva att alla era samtal spelas in istället tex? Eller att båda är med vid alla möten.
 
Hjärtat sa:
honey sa:
Hjärtat sa:
väldigt raka och öppna men på ett proffsigt sätt. Vi gråter inte eller är otrevliga, höjer rösten etc.

Det var vi också när vi hade EN person att hålla oss till.
Senaste erfarenheten, med en familjehemssekr för oss och en socialassistent för barnet, fungerade det inte alls.
Famsekr kunde inte överföra vad vi sa, det blev HELT andra saker som socsekr fick höra.
Resulterade i kaos, vi bedömdes som "svåra" och placeringen avslutades med ursäkten att "bio protesterade på avståndet".
Nu vet vi att :angel: bor 4X så långt bort.......................


Vi har 1-4 ansvariga" soc-tanter" per placering , det gör ingen skillnad för oss. Tråkig erfarenhet du har men Kan du inte kräva att alla era samtal spelas in istället tex? Eller att båda är med vid alla möten.

Det var just DOM kraven, och att vi ville ha allt skriftligt, som gjorde att vi var besvärliga..........
De hade problem med att få ihop sina tider de där bägge.
Att vi bodde 10 mil= 1 h resväg bort, gjorde inte saken lättare.........
 
Lät ni det vara eller gick ni vidare med det?
Vad arg jag blir på sådant och som alltid blir barnen lidande.

Klart att vi också råkat ut för riktiga rötägg. Idag väljer vi samarbetspartners med omsorg och är övertydliga från början och talar om direkt om något blir knas.
 
Vi var tydligen också besvärliga så "vårt" placerade barn togs i från oss.
Kommer ALDRIG att vara "öppen" igen. kommer att hålla masken o bita ihop, även när allt känns skit tungt.
 
Skrämmande att det är så, att det kan bli så...jag har börjat höja rösten emellanåt, är en ganska stark person som vet vad jag vill samtidigt som jag "lider" av att vilja vara alla till lags. Har stora delar av mitt vuxaniv förljt efter vad som är bäst för andra, men börjar nu stå för det jag tänker och känner mer tydligt. Skulle jag prata och bara vara medgörlig i allt hade jagi detta läge varit mesig.....har varit det i 1.5 år, sen började jag tycka att det började bli för mkt tokigheter....

När det gäller att gråta gör jag det då vi ahr prata om den anmälan vi fick på oss för en tid sedan- och konstigt vore det annars....det var mkt svåra anmälningspunkter och en hel personlighet i familjen blev ifrågasatt. En stor sorg drabbade oss och då anser jag att känslor, ja, det måste man få ha..kan ju inte vara oberörd om anklagelser är så allvarliga och sätter allt på spel.

Vi upplever också att det är merkomplcerat att ha en fam.hemssekr och en barnsekr att förhålla oss till. Kommuniktinen är inte bra och de har ofta olika åseikter de två om hur saker och ting ska vara.

Vi vaktar tungan, men säger ifrån alltmer. Kanke blir även vi de som inte är samarbetsvilliga, men då får de ta sitt beslut och sedanta barnets konsekvenser. Känner alltmer att jag inte orkar hunsas med i tid o evighet. Har under dgen blivit starkare....har ju en tuff tid nu med hemtagningsbegran, ovisshet om vi ska orka fortstta pga soc sätt att hantera praktiska och känslomässiga frågor. Får inget stöd och ingen förståelse. Vi har med glädje "offrat" (egentligen inget bra ord för det barn vi älskar men hoppas ni förstår hur jag menar) mkt för barnets skull (LÄS- FÖR SOC BEKVÄMLIGHETS SKULL) :x , men då vi inte ser någon bättring på den fronten kan vi inte längre se att placeringen får påverka vår grundfamilj av sådana saker som det idag gör, var ajg idag tvungen att reagera och agera. Nu får vi se om soc tycker att vi är besvärliga....fst vi egentligen bara har vanliga, ganska små behov av förändring för att bli mer nöjda....
 
Fy så ledsen jag blir av att höra sådant här men jo jag har råkat ut för riktiga rötägg även om jag nu jobbar för organisation så måste man ju ha med soc o göra.
Om dom nu måste ha alla så j...a perfekta kommer dom alltid att ha brist på familjer.
Vi är människor vi med som kan drabbas av sorg, dagar då vi vill be världen att dra åt pepparn men det är hur vi hanterar dessa situationer och framför allt hur man hanterar det så att inte barnen blir lidande.
 
Gör mitt bästa- Det är som taget ur vårat liv. Vi började säga ifrån och det får man tydligen inte.
Det hette- vi samarbetar inte.
Jo tjena.. vi har vridit o vänt oss för bios skull och gjort allt för att det skulle funka.
Men tillslut kände vi att nu få de ge sig, hur mycket ska vi stå ut med.
Vips var barnet bortplockat och nu lever vi i en enorm sorg då barnet bott hos oss i många år.
Hur sjutton kan de göra så? Vems bästa?
O nu ska ni veta att vi bråkade INTE i tid o o tid utan vägrade en körning.Utan sa att vi kan köra åt ett håll o bios åt det andra.
 
Vi vägrade tvinga vår :angel: att svara i telefon, som bio sagt att :angel: AVSKYR och visat det också, när bio ringde otal gånger per vecka.
Likaså svarade vi inte direkt på bios 15-tal SMS om dagen........
Dessutom tycker inte vi att 3,5-åringar ska hoppa sönder vår soffa.
Resultat: icke samarbetsvilliga med bio och för stränga.........
 
honey

Om man kunde backa tiden. Då skulle du väl ALDRIG lämnat ut ditt mobilnummer för att få SMS från bio???Eller. Under årens lopp har jag gjorten lista vad gäller samarbetet med soc med fällor att undvika.

ej lämna ut mobilnummer till bio.Förbjuder soc att lämna det oxå, för det har hänt.
inga umgängen i vårt hus.
soc besök sker hemma hos oss (så vi slipper åka flera mil)
Skriftligt på alla beslut och överenskommelser.
Alltid grundutrustningsersättning i förskott. VI lånar aldrig utpengar till soc.
blir ALDRIG kompis med barnens nätverk på Facebook.
lämnar aldrig biobarn och lånebarnen ensamma.
ALLTID påskrivet kontrakt INNAN inflytt.
inskrivet i avtalet. Att VI inte är flyttgubbar.
Att vi kräver försäkring på barnet, även drulle.


Men listan växer efter alla egna misstag jag gör. Fyll gärna på listan
 
Men hjälp trygga rekan....
Kan du aldrig lämna bio barnen med placerade barnen hur gör du för att få ihop livet?
Blir så arg när jag läser ditt o andras inlägg....
Varför FÅR vi inte vara normala vanliga föräldrar med känslor och olika personligheter?
Det viktigaste är väl ändå att vi inte super och slåss (finns fler saker men tar bara det värsta)
Hur ska vi annars kunna lära våra låne barn om känslor,sorg,upp och ner i livet????
Om nu alla drar öronen åt sig och blir den soc vill att vi ska vara ja då har vi snart en hel generation stöpta efter hur samhället anser att vi ska vara ska vi bli robotar eller?
Vet själv då 5 kommuner inte ens bekymrar sig med ett hembesök utan säger nej vid första samtalet....Vi har för få släktingar,vi har egna barn med diagnos (läs övre tonår) ja listan kan blir lång och jag blir vansinnig....Vi är en stabil trygg familj mina biosar har växt upp till trygga stabila tonåringar vi vet att hantera umgängen,diagnos, missbruk osv och gud vad jag är glad att vi vi tillslut hittade någon som trodde på oss....Vi har lyckats över allas förväntan och vet att vi fortsätter att kämpa för att kunna hjälpa ännu flera vilket är vårt kall här i livet...
Stå på er alla härliga underbara familjer ni är guld värda för dessa änglar i behov av vår kärlek och omsorg...
 
Nej vi lämnar aldrig vår biodotter med de placerade tonåringar vi riktat in oss på. Vi har haft de mest kriminella drogandes prostituerade utåtagerande och opålitliga. ungar som oftast kommer från P12 or. Vår dotter är lätt att imponera på. Så då har vi inta lämnat dem ensamma. Men uppdragetn kräver en hemma så vi jag och gubben växlar. Sen har ungarna skola och aktiviteter. Men visst gör man ett hästjobb och kan sällan slappna av. Värst är de placerades kompisar, man får ha ögon och öron öppna vill jag lova.
 
Kallduschen kom idag- fast ite från soc utan från en kurator jag träffat 3 ggr. Har varit öppenoch ärlig. Sutti och gråtit och varit arg, påsjukvården, på soc och allmänt trött pga mktruntomkring- främst pga placerade barnet. Jag är tött och sliten, emn fingerar ju fint.

Trodde man kunde gå till en kurator och få ur sig lite tankar och känslor....men då kom en anmälan till soc, från kuratorn...och soc sa till mig idag att jag nog inte skulle visat mina känslor och varit öppen, vi fick en anmälan på oss för en tid sedan också och det tär, så hade behov av att prata. Men tydligen måste man var en supermänniska utan känslor för egen del för att kunna vara förälder. :cry: :cry: :cry:

jag skulle varit tyst, jag skulle svalt alla tankar och all lesdnad, låtsats som ingenting,le och varit glad. Nu blir det kanske svårare för soc att förhindra hemtagningen som föräldrarna lämnat in.... så ska nu Liten behöva flytta för att jag har gråtit hos en kurator??? :?
 
Gör mitt bästa- det känns som om vi inte kan vara säkra någonstans.
Man lär väll bli paranoid i detta yrke.
Tråkigt att detta hände dig och många styrke kramar dig.

Vi tänker ta en paus nu och jag ska försöka ta mig ut i arbetslivet istället.Det är synd att ett till familjehem försvinner men det är väll det soc är proffs på.-att ta kol på oss.
 
Men hjälp!!
Trodde i ärlighetens namn att till en kurator skulle man kunna få vräka ur sig vad som helst utan tanke på hur man säger det.
Jag är sååååååååå glad för min allra allra bästa vän som även hon är familje hem. Jisses vad vi kan spy galla,dela glädje ämnen,prata oro osv. Undrar om jag någonsin vågar gå till en Kurator.
Det behövs vi är för FN inga super människor någonstans måste allt få koma ut så vi orkar vidare.
Känns som om vi snart inte kommer att han några familjehem kvar vad ska då hända med alla stackars barn???
 
Gör mitt bästa... sa:
Kallduschen kom idag- fast ite från soc utan från en kurator jag träffat 3 ggr. Har varit öppenoch ärlig. Sutti och gråtit och varit arg, påsjukvården, på soc och allmänt trött pga mktruntomkring- främst pga placerade barnet. Jag är tött och sliten, emn fingerar ju fint.

Trodde man kunde gå till en kurator och få ur sig lite tankar och känslor....men då kom en anmälan till soc, från kuratorn...och soc sa till mig idag att jag nog inte skulle visat mina känslor och varit öppen, vi fick en anmälan på oss för en tid sedan också och det tär, så hade behov av att prata. Men tydligen måste man var en supermänniska utan känslor för egen del för att kunna vara förälder. :cry: :cry: :cry:

jag skulle varit tyst, jag skulle svalt alla tankar och all lesdnad, låtsats som ingenting,le och varit glad. Nu blir det kanske svårare för soc att förhindra hemtagningen som föräldrarna lämnat in.... så ska nu Liten behöva flytta för att jag har gråtit hos en kurator??? :?

Varför har kuratorn anmält. Fanns det en oro för barnet/barnen? i s f har ju kuratorn anmälningsplikt såklart.

Det är ju inte p g a att du gråtit ut barnet måste flytta utan för att de anser att ni inte kan klara av uppdraget, eller har jag fel?

Kramar på er!
 
saalina sa:
Men hjälp!!
Trodde i ärlighetens namn att till en kurator skulle man kunna få vräka ur sig vad som helst utan tanke på hur man säger det.
Jag är sååååååååå glad för min allra allra bästa vän som även hon är familje hem. Jisses vad vi kan spy galla,dela glädje ämnen,prata oro osv. Undrar om jag någonsin vågar gå till en Kurator.
Det behövs vi är för FN inga super människor någonstans måste allt få koma ut så vi orkar vidare.
Känns som om vi snart inte kommer att han några familjehem kvar vad ska då hända med alla stackars barn???


Men kuratorn har givetvis anmälningsplikt-ALLTID! inte bara när denne behandlar bioföräldrar. det är för att skydda barn. Förhoppningsvis så gör soc då en utredning och inte bara flyttar barnet.
 
Tillbaka
Topp