Kaos..biobarn i uppror!!

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej!! :?
Jag har en fundering...
Hur mycket ska bio-barnen få stå ut med??Hur länge ska man försöka?
Har en plac. på 6 år och ett bio barn på 8 (Flicka o Pojke) och kombinationen är inte så bra...
Vårat bio.barn klarar inte av placeringen..alltså tycker absolut inte om h*n. Någon som har några ideer...känns snart som man inte orkar längre.
Vad gör jag mot mitt barn :(
Är jag egoistisk och tänker fel...vad tycker ni?

HJÄLP!!!

//Anna :oops:
 
Hej!

På vilket sätt fungerar det inte?

Vi fick en jourplacering, ett barn, nått år yngre än den äldsta, som inte förstod vad vi sa eller menade, var elak mot våra biobarn (visst de var inga änglar heller) och det var svårt att få allt att fungera. Vilket det heller inte gjorde. Barnet fungerade inte med andra barn så bra fick vi veta senare, då det redan kom från en annan familj där det heller inte fungerat med biobarn (som vi fick veta långt senare). Så nu kom barnet till en familj som hade äldre tonåringar, vilket fungerade bättre.

Till en början då vi fick vår första placering som var runt året och vårt biobarn runt 5 så var det mycket avundsjuka och och barnet undrade när fosterbarnet skulle återvända hem osv, tyckte inte om fosterbarnet. Det gav med sig men det tog lång tid. Nu var ju åldersskillnaden på dem större så det var lättare att hantera.

Vi vet idag vilka åldrar vi kan ta. Antingen bebisar eller tonåringar. Våra egna barn måste få vara själva i sina åldrar och vara långt mellan dem.

Förstår att detta inte gav dig mycket tröst. Men om det inte fungerar så måste man i första hand tänka på sina egna barn. Hur hemskt det än låter och känns, man vill så mycket men det går inte alltid vägen.

Kramar om och sänder en tanke till er /´Sara
 
Hej igen!
TACK för snabbt svar :D
Ja det är ju mest att vårat egna barn inte alls tycker om detta barn...
Jag tror att det är mindre avundsjuka utan mest att personkemin eller nåt inte stämmer..jag vet inte....
Frågan är hur lång tid man ska testa...vad tycker ni som har erfarenhet?
Kan det bli en helomvändning efter en tid??Brukar det vara kaos i början?
Vi är ju som sagt nybörjare..

//Anna.
 
Hej!
Jag är av den sega sorten och ser det så här. De barn som kommer till oss bär så mycket med sig. Det har inte funnits plats i deras biohem för dom och deras behov av att bli sedda, kramade accepterade mm. Våra biosar har troligtvis aldrig behövt tveka eller misstänka att vi inte alltid ska finnas där för dom och att de är värda att älskas. Därför har de en bredare, stadigare grund att stå på och klarar sig bättre den tid det tar att övertyga fosterbarnen att de har en plats hos oss i vårt hjärta, hur de än beter sig. Fosterbarnen får/tar mycket av vår tid, men mest negativ tid. Reda upp vad som hänt, elevårdskonferanser osv. Biobarnen får mer av positiv tid. För att biobarnen ska orka har vi gett egen tid till dom. Ett biobesök, en utflykt till mm. Något de önskar sig t.ex. besök på bingolotto som vår dotter ville, eller en dag i en närbelägen stad med fika som pojken ville. MEN, inte köpa dom med grejor ,utan med känslan av att vara nära bara med dom. Vi hade fosterbarn innan vi fick biosar, och då blev det lite tvärt om med avundsjukan. Mina föräldrar var allvarligt oroade över hur mycket våra biosar fick stå ut med, men de växte av det och vi pratar ofta om hur de upplevde sin uppväxt med hotande föräldrar, rymmande tonåringar, snattande kompisar till fostebarnen,slagsmål,hot och terror. Viktigt att vi kan ta emot deras känslor av ilska och vrede utan att försvara oss eller f.barnen och utan att förneka deras känslor. Biosarna är båda idag lite inne i den här svängen också, så så illa kan de inte ha farit.
Ett av mina kontaktbarn sade jag upp nu i juni efter att i två år försökt få honom att acceptera min senaste placering. De har båda diagnoser inom NP,och kontaktpojken funkade inte någonstans på slutet. Jag hade inte föräldrarna med mig utan de skyllde på mitt 5-åriga fosterbarn. Kontaktpojken är 11 år. Han utsatte f.barnet för livsfara, tog stryptag, knuffade utför trappor, drog med ut i skogen och lämnade honom ensam där, smällde igen dörrar i ansiktet på honom mm. Kändes inte bra att säga upp, för jag tycker att man måste lära sig att det finns såna man inte tycker om. Man måste inte älska alla, men senare i livet kan man inte välja bort skol- och arbetskamrater utan de finns där.
Lite tankar från mig.
Mat-tilda
 
Hej Anna!

Hur länge har barnet bott hos er?
Finns det "diagnoser"?

"Kan det bli en helomvändning efter en tid??Brukar det vara kaos i början? "

Ja, på båda!
Vi har precis kommit ut från "kaosstadiet" efter 4 veckor som fyrabarnsfamilj. Det har varit riktigt kaosartat med 3 skolbarn som skall ut i tid genom dörren på morgonen. Utan att för den skull väcka dom kl. 5 för att hinna :wink:
Måltiderna har varit högljudda, kaosliknande saker som lämnat oss totalt slut i huvudet (gud vad soffan varit skön på kvällen :mrgreen: ).
Och så bara en morgon............................är ALLA klara en kvart innan vi måste börja ta oss ut till bilen. Den dagen fick ALLA tofsar och flätor :D

Det har inte varit smärtfritt. Vi har bio på 5 och 8 och placeringarna är 7 och 10. Speciellt 8-åringen har "farit illa" av att ha mindre av oss. Det märks i att inga regler längre följs. Allt görs tvärtemot för att få uppmärksamhet, negativ sådan blir det ju då. Vi är medvetna om detta och har nu fått bukt med det, men det lär säkert återkomma.

Värdefullt för oss är den handledning vi får var tredje vecka. Får ni någon sådan? Kan ni ta upp det där? Vi kan ta upp allt som rör HELA familjen, inte bara placeringarna.

Lycka till, det är tufft men förhoppningsvis värt det i slutänden.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp