Ledsen med beslutsångest

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Sitter och är ledsen ikväll.............
Fick ett samtal på förmiddagen från en grannkommun.
Undrade om vi kunde ta oss an ett syskonpar under skolåldern...............
Vi har bara ett sovrum ledigt på övervåningen.
Alla är för små att sova på annat plan än oss.
Och så har vi bestämt oss för att bara ta ett barn i taget med erfarenheterna från förra uppdraget.

Och ändå kan jag inte släppa dessa små ur tankarna...............
 
Åh.. Honey så sorgligt.... det är så svårt att släppa när man har hört talas om de små livens livsöden.

Kram Adal
 
Ja, det är så jobbigt att säga nej........... :littlesad
Luskade lite med vår egen minsting om han kunde tänka sig att byta rum till det jämte brorsan.
Men nej, han vill vara kvar i sitt rum!
Men storsint som han är erbjöd han sig att dela rum :angel:

Blev det ÄNNU mer myror i huvudet på mig tror ni.......... :angel :oops: :cry:
 
Honey.....förstår ditt dilemma.....

Det är så svårt att säga nej. Vi sa nej till vår placering först, för oss själva, inte till soc. Men vi vägde för och emot flera gånger. Tänkte mkt på varsitt håll och ältade ihop innan vi ringde ett samtal som inte satte en massa käppar i hjulet på oss. Då först kunde vi ringa och säga ja.

Tog mkt energi. Men sen har det bara varit raka spåret.

Nu står vi och hoppas att en kommun ska ringa och prata med oss....om en ny placering.
Lycka till i era tankar....Att dela rum är inte fy skam heller.....
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp