litet barn ska flyttas...

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
G

Gör mitt bästa...

Hur hanterar man det om barnen man tar hand om ska hem till bio-föräldrar?

När ledsnaden ständigt finns i bakgrunden...och det känns som om man redan innan det definitiva beslutet kommit, har börjat att skärma av, utskola. Min man och jag har det jobbigt just nu efter dagens besked om ev snar hemflytt och vi har nog gått in i någon slags sorgeprocess- kan det vara så? Borde vi klara av det bättre? Ibland känns det som att soc tycker så-trots att det var de som bad oss att knyta an, hårt och vara föräldrar med allt vad det innebär av kärlek....
 
Kära du....
Klart att ni måste få sörja. Ni har ju tagit in ett barn i er familj/hem. Skulle vara konstigt annars.
Undrar hur den människan är som inte skulle reagera med sorg. Vi har håll på i många år och det har varit en del barn som flyttat hem till sina biologiska föräldra. Detta vet vi ju om då barnen kommer till oss. Samtidigt så ser jag ser som en lite seger att det har lyckats för biologiska föräldrana att kunna få återförena sin familj och att vi har varit delaktiga i detta. Försök att vända det negativa till något posetivt.
Vad jag kan rekomendera dej och din familj är att gå vidare och öppna upp ert hem för ett nytt barn. Att gå vidare som familjehem är nog den bästa medecinen i er situation. Kan låta tuff med ni får lite annat att tänka. på....
Lycka till och massor av styrke kramar till er.
 
Vet hur ni har det och vad ni går i genom.
Har precis lämnat hem en liten o det är så tufft :cry:
Vi var helt oförberädda på en hemgång.

Många styrke kramar
 
Jag förstår att det måste vara jättetufft för er!

Om ni vill ha verktyg för att lättare ta hand om känslor och få en acceptans kan jag verkligen rekommendera mindfulness!
 
Sen kväll. Firat födelsedag med släkten och laddat batterierna. Tankar kring vårt bonusbarns eventuella hemgång finns återkommande vad vi än gör men ikväll har det varit en glädje att se alla ban leka fint tillsammans. Kanske sista gången, men då blev den gången iallafall lika positiv som vanligt, vi ser att barnet har älskats av fler än oss under sin tid hos oss.

För vår del känns det inte till barnets fördel, ingen seger, att barnet ev ska hem till biologiska föräldrar då hemgången beror på en juridisk miss hos soc. De ska därför ha ett extramöte den dagen barnet ev flyttar för att ev kunna göra ett nytt akut tvångsomhändertagande, då man vet att dessa föräldrar inte har förbättrat sin förmåga att vara föräldrar till detta barn- och aldrig kommer att kunna det heller. Så eventuellt kommer barnet tilllbaka om vi kan tänka oss det- och det kan vi ju. Utan tvekan.

Detta lilla barn har bott i fyra hem på 4.5 år och bollats hit och dit, vilket nedfört att anknytningen varit och är ett problem. Något vi jobbar på hela tiden. Föräldrarna har inte den förmågan att kunna sätt sig in i det och det känns inte betryggande. Men ett nytt beslut om omhändertagande kan ju ta tid. Vi vet, vi har varit med några gånger förr. Dock har vi aldrig haft ett så litet extrabarn i vår omsorg förut. O under alla tidigare placeringar har det varit större chans att barnets hemmiljö skulle kunna förbättrats. Här har en låååång placeringstid varit självklar, enligt soc. Vi vet också att bios har önskemål om andra familjer vilket kan gör att de går med på Sol -frivilligplacering och då är vi ju bortplockade ändå och barnet mister oss som viktiga personer...

För en vecka sen sa min man och jag att även om vi inte ångrar att vi försatt oss i den här situationen, så sa vi att vi nog inte skulle gå in i en ny placering med allt vad det innebär av arga föräldrar, dålig info, och påfrestande umgängen och...ja, vi fam.hemsföräldrar stångar ju huvudet mot väggen av o till- men från idag på em sa vi det att vi kan nog tänka oss att ge ett annat barn en tid av lugn och ro och trygghet och glädje.

Vi får se när och om vi blir mogna för det...

Idag har vi också insett att det inte är vi som ska ha skulden till att barnet ev måste bryta upp igen, så har vi tänkt tidigare, vi vet att vi har gjort det som vi kan gör för att detta barn ska få stanna. En
tröst för oss, men dock ej för barnet.

Vi önskar kunna visa på hur fantastiskt livet kan vara och att det är värt att älskas - och att älska!!!

Nu ber vi om att hemgångsplanerna ska avbrytas, men vi vågar inte hoppas för mycket.

Många tårar har runnit och kommer att rinna, men det gör att vi inte drunknar inombords
. Fortsätt gärna peppa oss. Vi kan behöva er!!!!
 
Läst och vill säga att jag tänker på er.

Vad har soc gjort för miss? Beklagligt att det ska bli hemgång pga det. Att de klantat sig.

Härligt att läsa att ni kunnat ha ett glatt kalas med värme och kärlek och kunnat fösa undan de sorgsna tankarna för ett tag.

Att gråta är så viktigt, det är en bra ventil. Och bra också att du skriver av dig. Det hjälper mkt.

Be om hjälp från soc, de bör ha de resurserna. Vi ifrågasatte det hos vårt soc om vi får hjälp den dagen det skulle hända och det finns hjälp att få.

Tänker på er och sänder många kramar till er!
 
Ett juridiskt misstag måste kunnas rättas till....
Har ni gått igenom detta med er socialsekreterare?
Vad har dom för åtgärder?
Är ju tjänstefel från deras sida om dom sitter med armarna i kors efter ett misstag.
Ta hjälpa av alla som känner till fallet dagis, bvc mm
Gör något innan det är försent, för det kan ju inte vara så att det redan är försent...... :?
 
Jag tänker också på er! Gråt mycket och älska ännu mera. Varenda stundav kärlek spelar roll.

Om soc är obekväma med att ni har känslor så får det vara deras problem. Man kan inte gå från engagerad extraförälder till neutral uppdragstagare över en natt. Be om hjälp och tålamod från dem så att ni håller!

Kram.
 
Ny kväll efter ok dag. Idag har känslorna varit lättare att hantera.
Lugnare här hemma, tror det beror på att vi nu börjat dela med oss av vår oro och tankar. Vi har inte velat oroa andra tidigare, men vi insåg nog båda att det var nödväändigt.

Idag pratat med barnets advokat. Orsaken till missen är att papper som skulla till rätten hamnade på avvägar. Kanske går detta att rätta till, men nu har föräldrarna med att klaga på om att soc missköter sig. De har lämnat in en hemtagningsbegäran så då får vi se vad som sker. Vi får besked inom en vecka. Nu har vi iallafall en tidsplan, nu vet vi hur länge vi max måste vänta.

De hjälpte idag att prata med barnets förskola, där finns det goa människor med känsla för barn. ser vårt lilla extrabarns särskilda behov. Och även våra andra barns behov.... Och våra. Tider som det annars kan knorras över var det inga problem att ändra om vi behövde andas lite eller ordna något praktiskt.Våra barn är få timmar där tack vare att jag är tjänstledig pga barnet på deltid. Att bara veta att de engagerar sig är guld värt. Så imorgon haämtar vi barnen en timme senare och går en promenad och pratar utan att små öron är i huset eller i närheten.

Vi förbereder oss för hemgång men hoppas på de motsatta.

kramar och tack!!!!
 
Har nu lagt tre små barn, legat bredvid vårt bonusbarn och kännt så mycket kärlek från henne och jag har kunnat ge enormt mycket kärlek tillbaka. I helgen var det tufft att ge, kände att jag avskärmade mig och inte kunde.

Har någon kännt så?

Känns ju inte bra om barnet ska bo kvar och det blir såna påfrestningar. Rädd att det ska bli så igen. Skönt iaf att jag idag kan ge åter av min kärlek. Tack för era ord om kärlek. Kanske mänskligt att det blir svårt i såna här situationer, men det känns inte bra.

Men idag har jag kunnat älska och låtit mig älskas av vårt bonusbarn. Puh!!
 
Upp o ner, ner o upp... Nu är det uppåt. Lite hopp. Kanske kan vi få lite lugn här en tid då bioföräldrarna misskött umgänge med vårt extrabarns storasyskon. De har brustit i sin föräldraroll. Socialsekreteraren såg det själv och har nu mer fakta för att kunna förhindra en ev hemgång. Det senaste dygnet har varit lugnare, kunnat tänka på annat i större grad och förundras över vilken kraft vi besitter för att hantera kaos!!! Vi inser att vi har strtegier som hjälper.

Vi tar en dag i taget. Allt som är onödigt att fixa nu, avvaktar vi med. Vi försöker att mest bara var, ensamma och med våra barn. Vi tar kontakt med när och kära. Vi tar kontakt med människor som ni som anar hur det kan vara i ovisshet och frustration och glädje över dessa barn som levt och lever ett tufft liv.

Just nu mår vi bra. Imorgon kanske det är annorlunda, men då har vi iaf hunnit andas idag - och njutit. Nu väntar upp till en månads ovisshet.

Den som lever får se - och vi lever!!
 
Skönt att soc såg detta och kan ta den infon med sig.

Förstår att det är jobbigt att vänta - hoppas att det går bra för er och er lill* :angel:

kram Adal
 
DET GICK- BARNET FÅR BO KVAR!!!!

Efter 5 veckors lång väntan kom äntligen beskedet från rätten. Hemtagningsbegäran avslogs. Vi vuxna kan andas ut och barnet får ha kvar sin trygghet med oss, vår släkt, omgivningen, förskola, grannar... Gråt, dålig sömn, allmän ökad känslighet vid småproblem har nu vänt och ett lugn har infunnit sig i vårt hem. Nu ska vi njuta sommaren, nu när det gått några dagar har vi förstått att vårt bonusbarn får och ska bo kvar - och vi behöver inte längre planera hemflytt, vad som ska packas, sändas med...

Nu ska vi fortsätta ge kärlek, trygghet och fasthet till guldklimpen. Överklaganden kommer komma. men för den här gången blev beslutet vad vi tror är det bästa för barnet. Jag har fått tillbaka min tro på ett rättsystem som ser till barnets behov. Tack och lov!!!

Tack alla ni som stöttat!!
 
:bow Tänk att det blev ett beslut till barnets bästa :bow

Undrens tid är inte förbi :smirk:

Önskar er en underbar sommar nu när ni kan njuta av varandra i trygghet, lugn och ro!!
 
Vad skönt att det gick bra för er alla.
Njut av sommaren nu och av varandra.

OCH ha en riktigt trevlig midsommar :banan:

kram Adal

Gör mitt bästa... sa:
DET GICK- BARNET FÅR BO KVAR!!!!

Efter 5 veckors lång väntan kom äntligen beskedet från rätten. Hemtagningsbegäran avslogs. Vi vuxna kan andas ut och barnet får ha kvar sin trygghet med oss, vår släkt, omgivningen, förskola, grannar... Gråt, dålig sömn, allmän ökad känslighet vid småproblem har nu vänt och ett lugn har infunnit sig i vårt hem. Nu ska vi njuta sommaren, nu när det gått några dagar har vi förstått att vårt bonusbarn får och ska bo kvar - och vi behöver inte längre planera hemflytt, vad som ska packas, sändas med...

Nu ska vi fortsätta ge kärlek, trygghet och fasthet till guldklimpen. Överklaganden kommer komma. men för den här gången blev beslutet vad vi tror är det bästa för barnet. Jag har fått tillbaka min tro på ett rättsystem som ser till barnets behov. Tack och lov!!!

Tack alla ni som stöttat!!
Klicka för att se resterande...
 
Efter 2 underbara dager med fam och vänner inser jag än mer att barnet vi får förmånen att fortsätta vårda mår bra i tryggheten med det välbekanta i vår omgivning. Midsommarfirande med familjen och släkten visar så tydligt att barnet har en tydlig plats och är trygg med oss. Allas vår lyhördhet och förmåga att finnas där och dela glädje, tårar, busa och leka, och ge ramar och struktur; allt det kommer att behövas för den lilla underbara människan ska få ett så bra liv som möjligt. Livet är fantastiskt - och det vill vi förmedla till vårt älskade bonusbarn, precis som till våra biologiska barn och vår omgivning.

Stora ord. Men det är precis så vi jag känner. Barnets enorma äkta glädje ger enormt mycket till mig-och trotstiden som barnet nu kommit in i nu känns så bra-tecken på trygghet. Verkar knäppt för en del som inte vet om bakgrunden, men det är stort då barnet "normaliseras" och inte längre enbart fogar sig och är apatisk i mångt och mycket. För mig talar det om att vi är på rätt väg.

Jag kände av och till att jag ville ge upp under vätetiden, ifrågasatte om vi gjort rätt gentemot barnet, våra andra barn och oss som tagit detta barn till oss, nu känns det helt rätt. Livet är en dans på rosor- jag älskar rosor men de sticks ibland....

Skönt att kunna delge lite positiva saker här. Och skönt att få feedback både i nöd och lycka!!
 
Nu är det dax-nu ska hemtagningsbegärans överklagan upp i Kammarrätten. Vi har väntat på det, men ändå inte lagt ner någon energi på det. Vi är lugnare denna gång. Iallafall än så länge...ska upp i rätten om några veckor. Barnet fortsätter att växa på alla sätt och vis.

Undrar nu om någon varit med om att Kammarrätten sagt något annat än Förvaltningsrätten- (det som tidigare hette Länsrätten)?????

Är det vanligt att Kammarrätten säger något tvärtemot tidigare instanser???? :?
Det vill säga: hur oroliga bör vi vara?
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp