Mättnadskänsla

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
A

Anonymous

Guest
Hej,
undrar om någon vet hur ett barn lär sig att det är mätt? Det gäller barn under 5års-ålder...finns det sjukdomar hos små barn som gör att dom inte märker när dom är mätta?Eller kompenserar dom via maten allt det som dom aldrig fick?? :? Dvs t ex kärlek,trygghet osv..?
Kram/TwighlightCat
 
Är barnet överviktigt?
Ställer ätandet till det?
Hamstrar och gömmer barnet mat?
Mycket KAN ligga i att kompensera..............
kanske inte är säker när det blir mat igen, OM det blir mat igen.............o s v

Vårt ena adoptivbarn åt som tre hästar nästan hela första året hos oss.............. :oops:
Hon äter fortfarande som en häst men är så smal så det är problem med att hitta byxor som "sitter i midjan" :angel :smirk:
 
Hej!
Vi har 3 tjejer som vi inte upplever har varken hunger- eller mättnads-känsla.......I början kunde dom heller inte skilja på om dom var kiss- eller bajs-nödiga.
Den största har lite lätt att lägga på sig så henne har vi begränsat till 2! 2 portioner eller två bitar eller 2 olika eller vad det nu kan vara.....Bufféer är svåra,men det går det med numera......2 fulla tallrikar!!! :roll: :roll:
Dom 2 minsta är små spetor som kan äta hur mycket som helst....verkar inte ha nån botten alls.....om dom inte har nåt skoj på G eller om nån annan går från bordet.....DÅ blir dom plötsligt "mätta"...... :x :x
Hungriga är dom mest bara när det är tråkigt! :angel
Och jo....dom har lindrig utv.störn. alla 3 så i deras fall har det inget att göra med det inre suget man kan ha för att man saknat mat, eller blivit övergiven eller nåt sånt.....
 
Hej och tack för alla svar och tack ejsa för länken :claphappy:.Jag får väl avvakta och se hur det hela utvecklar sig framöver,jag har en känsla av att dom två har mycket att kompensera att dom som eje skrev har det " inre suget." Dom är inte överviktiga och dom fick aldrig uppleva "normala" matsituationer.
Ha en bra dag alla :razz:
 
Intressant!!!!
Vi har nämligen samma problem med vår 3 åring.
H+n kan äta obehindrat,känner sig aldrig mätt...jo när något annat är mer spännande.
Vi har börjat begränsa måltiderna för att inte töja för mycket på magsäcken.
Har förstått att fettma ofta börjar i dessa åldrar när de inte får några begränsningar.
Förskolan gjorde ett test,fick äta hur många potatis bullar h+n ville.
H+n åt 7 st.....
Jag tror vi måste vara vaksamma så att mat inte blir en tröst.
 
TwighlightCat sa:
Hej,
undrar om någon vet hur ett barn lär sig att det är mätt? Det gäller barn under 5års-ålder...finns det sjukdomar hos små barn som gör att dom inte märker när dom är mätta?Eller kompenserar dom via maten allt det som dom aldrig fick?? :? Dvs t ex kärlek,trygghet osv..?
Kram/TwighlightCat
Det finns ju flera saker dels om man inte van att det finns mat så det räcker. Sedan finns det ju faktiskt drag i aspergers där man kan har problem med både att man inte känner hunger och glömmer av att äta sedan i extrema fall kan man behöva lås på kylskåpet. Vart barn har nu börjar bli mycket bättre på att inte hets äta utan vet nu att det finns mat och att vi säger till hur mycket som är lagom att äta både när h#n inte vill äta och när det äts för mycket. Lagom är bäst och regelbundet är mitt motto.
 
Jag tycker det är svårt...hur VET man att dom små är mätta?Vill ju inte heller att dom känner fortfarande hunger efter maten eller att dom inte är mätta...Vi kör extrem fyrkantigt här hemma nu,liiite småtråkigt för oss men underbart för dom två små :D dvs frukost,mellis(frukt),lunch,mellis(frukt)middag och kvällsfika.
Det som är bra är att dom börjär säga ifrån när dom tycker att nånting INTE är gott :angel Förut "vräckte" dom ju i sig allt!!!!

Och Ankmamma,hur tidigt kan man diagnostisera Asperger hos små barn?

I mitt fall tror jag beror barnens matbeteende pga onormala matsituationer i biofamiljen och ovissheten när det komma att finnas mat igen plus orättvisheten,några fick och dom andra fick titta på.... :cry:
 
Jag tror.....att eftersom dom, oavsett anledning till frossandet, inte vet hur det känns att vara mätt (och kanske hungrig) så får man försöka hitta nån sorts "normalportion" att ge.....och sen hålla koll på vågen/vikten!
Mina 3 tjejer äter mycket alla 3.....jämfört med andra barn.....och 2 av dom är på gränsen till magra,medan den tredje, som har svårast med stoppet, också har lätt att lägga på sig....så det ÄR inte helt enkelt att hitta rätt nivå.....det FÅR ta tid...Minska successivt!

Mat/matsituationen ska ju vara nåt trevligt som hjälper en att må både fysiskt och psykiskt bra......får ju aldrig bli nåt som dövar oro eller åt andra hållet....nåt man använder för att få uppmärksamhet....
Vi som jobbar med "trasiga" barn har ju en tuff uppgift, många gånger, att bena ut vad som är vad......
 
Hej

Vi har en 6åring som var ca 1,5 vid placering, barnet var uppfödd på smörgåsar och cocacola.
När vi så sakta kunde introducera vanlig mat kunde barnet äta tills de kräktes över bordet för att sedan fortsätta att äta.
Det var en lång och svår kamp att hitta lagom portioner men vi lyckades tillslut.

Men än i dag kan barnet falla tillbaka i känslan att inte vara mätt, vi har gjort skola och fritids uppmärksamma på problemet så vi tillsammans kan hjälpa att sätta en lagom gräns för hur mycket en lagom portion är.

Jag tänker att det inte har så mycket att göra med barnets vikt utan detta är ett försvar för att kroppen inte vet när det serveras mat nästa och måste lagra.

Man uppnår mycket genom att vara konsekvent ( vilket inte är lätt i alla lägen jag vet) men ibland lyckas även jag :claphappy:

Lycka till
 
Antar att du menade det att jag skrev att man skulle hålla koll på vågen/vikten.....

Jag menade att man kan göra det för att vara säker på att barnet får i sig lagom med mat.....går barnet upp eller ner för mycket får man minska eller öka på mängen mat bara.....så man själv slipper oroa sig....för att göra fel.
 
Har små som när dom kom hade trassel med maten - en av dom åt som om det aldrig funnits mat den andr* ville inte äta alls. Det ordnade sig på några månader - tack och lov. Nu ska barnen flyttas efter ett drygt år - och vips så är det i full gång igen, samma sak upprepar sig. Fy, jag tycker att det är jobbigt att se att det som fungerat helt plötsligt rasar ihop igen :cry:
 
Jag tycker att kolla vikten är bra för att ha "koll" och för att se hur det hela utvecklar sig... :idea:
Fox,kan förstå att det är jätte jobbigt :cry: och barnens beteende bevisar ju att deras känslor går "via maten".....här kommer en styrkekram till för dig!
 
Hej

Små barns enda maktmedel är den egna kroppen. om de inte kan ha kontroll över någonting...så kan de bestämma över matintaget. Våra lånebarn är ju extra utsatta och vi måste se och vara vaksamma. Jag har arbetat med ätstörningar i många år. Ett råd till er alla underbara föräldrar: gör ingen stor grej kring ätandet bli inte matfixerade. väg inte för ofta. om det blirför problematiskt...sök hjälp.
 
Vilken tillgång du är för forumet Trygga Rekan som har erfarenhet av arbete med matstörningar för forumet!
Dela gärna med dig om du har tid, ork och lust till oss alla andra, jag vet att det finns väldigt många placeringar som har mer eller mindre stora bekymmer med ätstörningar.

Vänlig hälsning Mina Goa Barn

Trygga Rekan sa:
Hej

Små barns enda maktmedel är den egna kroppen. om de inte kan ha kontroll över någonting...så kan de bestämma över matintaget. Våra lånebarn är ju extra utsatta och vi måste se och vara vaksamma. Jag har arbetat med ätstörningar i många år. Ett råd till er alla underbara föräldrar: gör ingen stor grej kring ätandet bli inte matfixerade. väg inte för ofta. om det blirför problematiskt...sök hjälp.
 
Vi har liknande problematik...Vi har en 4 årig kille som kan äta 4 fulla tallrikar med joghurt...men han äter (eller snarare frossar ) bara när han tycker att det är gott...

Vi begränsar till två...men har aldrig vägt honom mer än på bvc. Man kan ju ganska lätt se om han går upp eller ner när han är så liten!
Han var ganska rund ett tag o då begränsade jag mer...

O visst har det att göra med otryggheten i mat intaget från början i hans liv!

Men som sagt gör det inte till någon stor grej ....
 
Jag tycker att det är så svårt det här med mat och inställning till mat när man har ett barn som man inte når fullt ut.
Min son har sen nyfödd haft mycket problem med sin tarm och mage, som liten låg vi mycket på sjukhus pga av förstoppning. Det kan jag kontrollera bättre idag men jag är alltid medveten om vad han kan och får äta och dricka. Får han "lalla" på lite i sin egen värld och äta och dricka skulle det ge uttryck som att han gör på sig, att han läcker kanske är en bättre beskrivning.
Han känner aldrig någon form av bajsnödighet (om man nu ska prata i klarspråk). Så efter middagen varje dag säger jag åt honom att gå och sätta sig på toan.
Han dricker gärna vatten, men jag behöver mana på honom att dricka mer för nu när det är varmare ute så svettas han mer också.
Han är extremt kräsen vad det gäller ALLT att äta. Han äter ingen blandad mat, inga soppor och gratänger. Maten ska vara uppdelad i potatis för sig, kött för sig. Han äter spagetti, inte övrig pasta.
Han äter inte allt bröd, potatismos gillar han faktiskt, köttbullar och fiskpinnar likaså. Vad det gäller sås så äter han en enda sås, den vi som har uppkallats "Farmorssås" = gräddsås, (om den har rätt smak och kulör).
Pannkakor älskar han (om man nu kan kalla det mat).
Risgrynsgröt var något han lärde sig äta i vintras, det blev jag väldigt snopen för, han ratar all sorters gröt för övrigt och det var nog just en av orsakerna till att han fick den här inställningen mot mat. Det berodde på där han gick på sitt första dagis, där serverades det gröt till frukost varje morgon vare sig barnen åt det eller inte, han blev så äcklad av denna tallrik med gröt så han vägrade äta den lilla smörgåsen också.
(Vi bytte dagis när vi fick en ny plats).
Han har aldrig varit mycket för godis, det är mest det senare året som han har fått mer smak på "vinegummigodis" och ren choklad, men det är väldigt små mängder han får och så klart enbart på lördagar.
Han dricker mjölk och "Smulkvatten" (Ramlösa) mer än gärna, men blir han bjuden tar han emot jordgubbssaft eller dricka. Där begränsar vi hårt.
ÄNDÅ är han överviktigt! VAD SKA JAG GÖRA!
Han rör sig, men inte i samma omfattning som andra barn eftersom han saknar ett normalt rörelsemönster.
Är det någon mer som har erfarenhet av överviktiga barn och hur gör ni? Får ni framgång till att få dem att gå ner i vikt?
(Mitt inlägg kanske inte är ett korrekt inlägg under just ämne mättnadskänsla, men det kändes "besläktat")
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp