Mamma/pappa?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
T

töisen

Japp :rollhappy: efter ca 3 månader började vår :angel: med svår anknytningproblematik att kalla oss för mamma & pappa (vi märkte inte av den dock, inte lätt att knyta an när man får spö kanske.... :littlesad )m
 
H

honey

Jodå, vår treåring gjorde det nästan direkt, härmade de större.
Men vi såg ju att orden inte betydde "något" för :angel: som för de andra barnen.
Var i princip som ett namn..........
 
T

tre

Vår sjuårning började efter att ha varit hos oss i ett och ett halvt år att kalla oss för mamma och pappa ibland. Efter två och ett halvt år kallade :angel: oss för mamma och pappa konsekvent.
Vår lilla började direkt att kalla oss för mamma och pappa.

Tre
 
G

Gör mitt bästa...

Vår Liten kallade oss vvid namn i 4 månader, sedan började Liten självmant säga mamma och pappa. Liten har nästan aldrig bott- 4 månader- med biosar och Liten såg hur andra barn sa mamma och pappa till sina ansvariga vuxna när vi besökte öppna förskolan, var bland andra barnfamiljeroch andra sammanhang så jag tror att vår Liten härmade. Och när vi besökte tandläkare, vistades på stan och liknande så sa ju folk-" gå till mamma"....e`du ute och går med mamma...". Idag- efter 3 år är det det mest självklaraste i världen för vår Liten- vi är mamma och pappa för Liten. Min andra mamma/pappa eller namn använder hon för biosarna. Härligt är det!!!

Tycker att de ska få säga det om de vill det själva- de ska ju inte behöva skilja sig från andra barn på fotbollsträningen, förskolan, hos tandläkaren- de behöver ha en tillhörighet med mamma/pappa i vardagen. Precis osm alla andra barn. Vårt barns soc-ansvariga har inte gillat det helt och hållet....
 
M

Mammiluren

Nix - det var jätteviktigt för oss, barnet och bioföräldrarna. Det var ett stort barn (9år) och en kortare placering som slutligen landade i 1 år. jag tror man måste känna in det med varje barn. Vad vill de säga. När h*n sa "fel" och kallade oss mamma/pappa rättade vi inte men vi kallade aldrig oss själva det. Det slutade med att våra biobarn kallade oss vid namn, men vad gör det :)
 
H

honey

Mammiluren sa:
Nix - det var jätteviktigt för oss, barnet och bioföräldrarna. Det var ett stort barn (9år) och en kortare placering som slutligen landade i 1 år. jag tror man måste känna in det med varje barn. Vad vill de säga. När h*n sa "fel" och kallade oss mamma/pappa rättade vi inte men vi kallade aldrig oss själva det. Det slutade med att våra biobarn kallade oss vid namn, men vad gör det :)
Klicka för att se resterande...

Vid kortare placeringar är det alldeles rätt!
 
T

Trygga Rekan

Det beror även på vad VI SJÄLVA vill bli kallade. Jag gillar inte att bli kallad MAMMA av mina placeringar. Mina biologiska barn säger MAMMA och PAPPA det är deras självklarhet. Jag är noga från början att kalla mig vid namn(och gubben vid namn) och det har fungerat under årens lopp.

Men jag respekterar er som har väldigt små barn med långa placeringar att ni tillåter Mamma och pappa.
 
M

Mammiluren

Instämmer till fulle med Trygga Rekan! jag är inte mamma och har ingen plan på att ersätta denna person. Mitt uppdrag är att vara ställföreträdande mamma inte konkurrera ut den biologiska mamman. Men precis som TR säger kan det vara anorlunda med små barn (vilket vi aldrig haft).
 
G

Gör mitt bästa...

Det är skillnad på om man bott med sina bio eller ej ngn längre tid- vi som får små barn placerade där man ser att det blir för en längre tid- ja, då ska barnen få lov att kalla oss mamma och pappa det tror jag de mår allra bäst av....!!!!

Får man äremot ett äldre förskolebarn eller sklarn eller tonåring- ja, det är en annan femma...fast vill de kalla oss för mamma och pappa- ja, då tycker jag de ska få det - oavsett va bio eller soc säger!!! Det är BBIC vi jobbar efter,eller hur?! :wink:
 
T

Trygga Rekan

vi hade en gravt förståndshandikappad 5 åring som genast skrek MAMMA MAMMA ( denne hade inte så stort ordföråd) Men jag tyckte att det var oerhört jobbigt och tjatade och tränade in mitt namn.

I det läget hade jag velat ha en T-Shirt som det stod FAMILJEHEMS MAMMA. en gång på bussen var det en kvinna som sa : Så där kan det bli när man skaffar barn sent.

Ville bara ställa mig upp och vråla JAG ÄR INTE MAMMA Jag och min familj gör ett jobb som de flesta här på bussen inte vill göra.
 
G

Gör mitt bästa...

Som någon skrev tidigare- hur man vill ha det som fam.hemsmamma och i sin familje och hur barnen vill ha det varierar mkt pga placeringen och hur kontakten är.... Hos oss är vår Liten ett älskat barn- en självklar del i vår familj. Skulle barnet flytta skulle det bli enormt tungt- som att förlora ett barn...
 
I

Ida

Gör mitt bästa... sa:
Som någon skrev tidigare- hur man vill ha det som fam.hemsmamma och i sin familje och hur barnen vill ha det varierar mkt pga placeringen och hur kontakten är.... Hos oss är vår Liten ett älskat barn- en självklar del i vår familj. Skulle barnet flytta skulle det bli enormt tungt- som att förlora ett barn...
Klicka för att se resterande...

Förstår hur du menar, så känner nog väldigt många här på forumet. Fast kärleken till barnet har väl inget med mamma och pappa- orden att göra.
De som inte vill ersätta barnens mamma och pappa. Inte heller " ta deras roll" kan väl älska barnen lika mycket ändå, och sakna det vid hemflytt.
 
E

EJE

Vår familj/släkt har ingen ordning alls på sig.... :wink: :D ......Åt alla håll och kanter finns det barn som av olika anledningar växt upp i foster-/adoptiv-/närstående-/styv familjer......
I vår egen familj finns bio-/styv/adoptiv....och familjehemsbarn :banan: :banan: :banan: :banan: :banan: :banan: :banan: ....och några andra barn som nästan bott hos oss i långa perioder.......

För oss är inte just "Mamma & Pappa-begreppet" så laddat...åt något håll!...Vi är föräldrar till barn som bor med oss och det utesluter inte att det finns fler föräldrar.....Vi har nog liksom vänt på det....Alla barn är barn och vi är föräldrar......Vad var och en kallar oss för är inte så viktigt bara dom vet att vi ALLA älskar dom och jobbar för deras bästa....utifrån var och ens föräldraförmåga! :angel

Våra tre placerade barn är helsyskon och dom två som kom som små kallar oss Mamma & Pappa.....och den stora säger våra namn......biosarna ÄR deras Mamma&Pappa....och dom håller ihop detta så bra så!Den stora har vi märkt kallar oss för Ma&Pa/mina föräldrar ute bland folk.....Tror det är för att förenkla och slippa förklara hela tiden.... :rollhappy:

Men nog värmer det när mitt första extrabarn...som inte ens var placerat kommer hem och visar upp sin nye pojkvän med orden.....Det här är hon som varit min mamma när min egen inte höll eller brydde sig.....!!!!
 
G

Gör mitt bästa...

Nej, "envis" , det gör vi faktidkt inte- då vårt placeade barn bara bott hos sin bio i 2 månader och inte anser att de är barnets riktiga föräldrar- VEM är egentligen riktig??? Biologiska föräldrar eller KÄNSLOMÄSSIGA föräldrar?? Vårt placerade barn säger på umgängena att det vill gå till sin "RIKTIGA MAMMA"- dvs ÄR JAG som familjehemsmamma......så vem är egentligen " riktig förälder" i barnets ögon ????

Barnet pratar inte heller om bios, vill inte prata i telefon, är glad att bio leker med det , men mer än så verkar de inte vara nära...barnet vill att alla vuxna ska leka med det... Så, nej. vi pratar inte mkt om bios hemma, men det är heller inte tänkt attbarnet ska tillbaka till bio efter 6 år....det ska veta sitt ursprung, men mamma och pappa- det är dt vi som är....
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Topp