Normalisera

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Ja, nu vill soc normalisera vårt vardagsliv....dvs de vill att jag ska börja arbeta mellan 50-75 % o jag undrar hur de tänker att det ska gå till - utan att Liten blir negativt påverkad. :?

Enligt hab bör inte Liten stimuleras så mkt, behöver mkt pauser, mkt vila, inga stora barngrupper under många timmar, helst inte vara med i matbutiker o handla pga att hjärnan på Liten blir överstimulerad, Liten behöver sin sömn- över 14 timmar per natt.....o jag undrar hur normalt är det??????!!! :roll: !! Barnet är ingen bebis...är i snart i skolåldern....o har väldokumenterade hjärnskador pga misshandel. Jag undrar hur soc tänker att det ska gå. Egentligen borde ju vi ha avlastning så att Liten kan slipper följa med p vissa aktiviteter som hab tror är sämre för Liten att vara med på- som t ex att handla....för nu under sommaren , när förskolan har stängt o Liten är hemma o vår stad invaderas av turister o det är kaos i butikerna - är det inte bra för Liten att vara med o handla.... Kanske är det att ta i- att ha avlastning för sånt- men vi avstår från mkt pga att barnet inte klarar stimulans o orsakar epileptiska anfall....men nu ska här normaliseras!!!!!!

Vi önskar inen avlastning- bara att få försåelse för att det kanske inte går att normalisera ett onormalt tillstånd.....kanske bör inte jag gå upp o arbeta så mkt???? Eller vad tänker ni? Någon som fattar poängen? Går jag upp o arbetar kan jag inte handla nr barnet är i förskolan, som jag gör idag- då barnet är 16-18 timmar i förskolan, jag kan inte göra andra äreneden som barnet bör slippa utsättas för enligt hab. Hur ska detta gå? Jag är inte desperat, har bara tänkt , funderat, lite då jag satt o rensade rabattera nu under kvällen .... :angel . Bara skönt att skriva lite o kanske få ngn slags respns på vad ni tänker kring detta att NORMALISERA FAMILJEHEMSLIVET MED BARN MED STORA BEKYMMER? :idea:
 
Har väl inger råd att ge dej men jg hade hoppas på att socialen hade lyssnat på dej innan det är försent. Lätt att bli utbränd i en sådan situation, tänker då på dej som vill så väl och tvingas in i något som du vet inte fungera.... Be BUP prata med socialen igen.
 
Tja, man undrar ju ibland. Kännner mig väl ganska lugn i detta för det är så många som säger o tycker som jag....o hab sa att jag har ju rätt till tillfällig förening- så jag får väl VABa en del om ska arbetas massor... Tänker ju inte riskera barnets hälas o välmående för att det ska "normaliseras" :angel . Känner mig trygg i det- men visst är det märksligt hur de tänker...jaja, man får väl förstå dem- de lever ju inte med Liten.... :angel
 
När jag läser om din lill* och hur svårt det är att inte överstimulera hjärnan så kan jag inte låta bli att tänka på när jag själv för drygt 10 år sedan fick hjärnhinneinflammation.

Förloppet var snabbt, tog bara 7 tim från att huvudvärken började på jobbet, tills det blev ambulans till IVA. Efter en vecka där konstaterades det att de måste ha sett fel och att det inte kunde vara bakterier utan virus eftersom jag överlevde. :roll:

Men en följd blev att de skyddsmekanismer som vi normalt har, sattes ur spel och hjärnan blev överstimulerad av ALLT. Att se ut genom ett bilfönster när man åkte bil gick inte. Att bläddra i en broschyr orsakade våldsamma kräkanfall och likaså att se på en film på tv. Allt det som vi gör utan att tänka mer på det fungerade inte längre. Ljud och starkt ljus var smärtsamt. Trötthet kom av att bara prata med någon en kort stund. Att gå in i en lokal där det var mycket folk och mycket hände på en gång var aldrig att ens tänka på.

Mitt tillstånd gick över efter ett halvår och jag kunde gå tillbaka till jobbet igen, lite normalstörd si så där.... :angel

Men jag kan ju ana hur jobbigt det måste vara för de som saknar de skydd som hjärnan behöver för att inte överstimuleras.

Men finns det ingen medicin som kan underlätta vardagen när lill* växer upp?
 
Hej, o tack för din berättelse- skönt att få en vuxen som kan formulera hur det kan kännas att hamna i påfrestande stimulans, det kan ju inte min Liten. :littlesad . Svrt att förstå vad som sker i barnets huvud, men det som du beskriver ang bilåkning har jag funderat mkt på. Vi minimerar längre bilturer så mkt som möjligt- just av det skäl att jag har märkt att barnet blir trött av det- det kan räcka med att åka 15 minuter för att jg ska se hur trött Liten blir....o många säger att " h*n sitter ju bara i bilen..." Men det är nog inte så "bara". Likaså känner jag igen det där med rum med många människor.... Ja, det var skönt att läsa din historia, :bow jag bär med mig den o känner mig stärkt av att jag verkar göra rätt som föröker utsätta Liten för så många intryck som sådana situationer innebär.

Ha inte fått veta om ngn medicin som kan hjälpa. H*n har medicin mot sin epilepsi o det hjälper ju iaf lite mot den trötthet som epilepsin ger i sina anfall....
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp