Ny medlem med frågor till fam.hem

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Eftersom jag är ny i forumet kommer en kort presentation:
Jag är mamma till tre barn som varit omhändertagna i lite över ett år. Ett av barnen har placerats på annan ort än de andra två och Socialtjänsten har inga planer på att sammanföra syskonen igen.

Nu till ämnet.

Vad jag har märkt så verkar det vara en vanlig inställning hos familjehemmen att inte vilja resa i samband med umgängen med bio. Om man nu har åtagit sig uppdraget så vet man vilken kommun barnet/-ens föräldrar bor, vilket gör att man kan anta att en del umgängen ska ske i den kommunen. Varför klaga?
Många hänvisar till "barnets bästa" som mer eller mindre ett mantra. Vem kan egentligen avgöra vad som är bäst för barnet? De som vårdat det sedan födsel, de som tillfälligt har det i pappersform på sitt skrivbord, eller de som nyss börjat lära känna barnet i stunden?

Helt ärligt. Mina erfarenheter av familjehem är att de är lata, bekväma och så absurt angelägna att vara soc "till lags" att de utan skrupler berättar direkta lögner för att soc ska få en anledning till att behålla barnet/-nen placerade.
Hur tänker ni som är familjehem? Ser ni det här som ett alternativ till adoption? Varför denna extrema ovilja att samarbeta med bios -- för barnets bästa -- och ovilja att tillerkänna föräldrar sina rättigheter?

Den absolut värsta tiden i mitt och mina barns liv har varit tiden då de varit placerade. Personligen blev jag deprimerad. Min 9-åring började skära sig i jourhemmet för att h*n ville hem. Min 5-åring säger på förskolan att h*n inte tycker om familjehemsmamman, har berättat otal gånger om allvarliga missförhållanden i familjehemmet (som ingen verkar ta på allvar). Min 1-åring slutade prata. Tyvärr så lägger familjehemmen och socialtjänsten skulden på mig för att mina barn mår dåligt när de är placerade! INGET av det jag skrev ovan, förekom hemma hos mig, så hur sjutton kan det vara mitt fel?!

Ni som är familjehem - ta ert egna ansvar, gör rätt, var ärliga, gör inga lekmannabedömningar av barnen och lär er för gudarnas skull vilka lagar och regler som gäller!
 
Vad tråkigt att du har så dåliga erfarenheter av familjehem :littlesad.

Den som har huvudansvaret vid en placering är socialtjänsten, de ska alltid se till barnets bästa. Barnet har rätt till sina föräldrar, inte tvärtom. Denna balansgång är svår för alla som finns kring barnet.

Jag har själv fått frågan från en pappa om jag ansåg att vi tagit deras barn? Vad ska man svara? Det är alltid socialtjänsten som bestämmer och tar de slutgiltiga besluten.

Vid varje placering så ska det upprättas en genomförandeplan. Denna ska hjälpa till så att alla inblandade vet vad som förväntas av varje person. Så att inga missförstånd uppstår utan alla vet vad var och en ska göra för att nå målet - barnet får en så trygg uppväxt som möjligt. Detta kan ibland innebära att barnet bor i en annan familj under en tid för att sedan kunna flytta hem igen. Under tiden som barnet är placerat så jobbar man tillsammans familjehem, biologföräldrar och socialtjänsten för att det ska bli så bra som möjligt för barnet.

Jag förstår att det kan kännas som att familjehemmet jobbar emot dig men utifrån den erfarenhet jag har och alla de familjehem som jag har kontakt med så jobbar vi alltid för att barnet ska ha en så bra relation som det bara går med sin biologiska släkt utifrån vad socialtjänsten har kommit fram till är lämpligt.

Om du har funderingar på hur familjehemmet/familjehemmen sköter sitt uppdrag så vänd dig till din handläggare. Du kan även vända dig till socialstyrelsen http://www.socialstyrelsen.se/forplacer ... /foraldrar

Hälsningar
Sara
 
Mycket bra svarat Sara...... :claphappy:
Vi familjehem behöver nog ibland stanna upp och känna in hur det är att "tappa" sina barn.....men för den skull inte glömma att vi alltid ska arbeta utifrån barnet!!!
 
jag kan hålla med om att Sara skrev ett bra svar MEN även om Sthlm_mamma har dåliga erfarenheter så är det inte befogat och OK att kasta skit över alla familjehem.
 
Jag är rädd för att om vi "gömmer oss" så får ju fantasin spela fritt....... :?
Hellre då bra svar på anklagelserna som du nu också nyss gav Adal....Att en bioförälder råkar ut för nåt...verkligt eller sett ur vinklad synvinkel...behöver ju inte betyda att familjehem är "dåliga".......
Jag tror på dialog!
Det är ju faktiskt vanligare att barn får leva kvar i en riktigt dålig miljö än att de omhändertas.....MEN om barn omhändertas och föräldrarna skulle rätta till sig så kan vi ju diskutera det med.....även om jat personligen tror att DET är relativt ovanligt.....
 
A

Anonymous

Guest
EJE sa:
Jag är rädd för att om vi "gömmer oss" så får ju fantasin spela fritt....... :?
Hellre då bra svar på anklagelserna som du nu också nyss gav Adal....Att en bioförälder råkar ut för nåt...verkligt eller sett ur vinklad synvinkel...behöver ju inte betyda att familjehem är "dåliga".......
Jag tror på dialog!
Det är ju faktiskt vanligare att barn får leva kvar i en riktigt dålig miljö än att de omhändertas.....MEN om barn omhändertas och föräldrarna skulle rätta till sig så kan vi ju diskutera det med.....även om jat personligen tror att DET är relativt ovanligt.....
Nu anklafar du själv..eller nästan drar alla biosar över samma kam...du skriver relativt ovanligt.
Menar du när barn får flytta hem så går det åt helvete? Eller missförsod jag? I allafall blev det liv i luckan när EN bio mor skriver av sig. Själv vill jag förstå båda sidor.
 
Hmm jag hoppas och tror att de som beslutar på socialtjänstenaltjänsten har kunskap & göra rätt bedömningar som underlag för omhändertagande av ett barn men det har skett misstag förr och kommer säkert göra det igen. Ödesdigra för familjen(biologiska). Självklart finns det olämpliga socialsekreterare precis som det finns olämpliga familjehemsföräldrar!och olämpliga biologföräldrar. Själv är jag familjehemsföräldrar till en liten som i hela sin uppväxt blivit misshandlad. jag hoppas att de föräldrarna aldrig någonsin får tillbaka h*n! kramar till er alla :roll:
 
Framför allt tycker jag att bio-föräldrarna lämnas utanför alldeles för mycket när barnet/barnen omhändertas. Nästan alla föräldrar som får sina barn omhändertagna älskar sina barn efter sin förmåga lika djupt som vi gör, men de kan ha mindre förutsättningar att visa det i ord och handling. Som familjehem upplever i alla fall jag att även vi som familjehem lämnas åt vårt öde när barnet är på plats. Man får ligga på för att få den hjälp som kan behövas i början av placeringen. En mentor av ett erfaret familjehem skulle jag tycka vore bra. Mentorn kan också hjälpa till i kontakten med biologföräldrarna och barnets släktingnätverk. Inte minst kan det vara svårt för mor- far-föräldrar att få sina barnbarn placerade. Vi ska alltid jobba för att barnet ska hem igen om det finns en möjlighet. Finns det inte det ska vi jobba för att de placerade barnen får tillgång till sitt ursprung.
 
EJE sa:
Jag är rädd för att om vi "gömmer oss" så får ju fantasin spela fritt....... :?
Hellre då bra svar på anklagelserna som du nu också nyss gav Adal....Att en bioförälder råkar ut för nåt...verkligt eller sett ur vinklad synvinkel...behöver ju inte betyda att familjehem är "dåliga".......
Jag tror på dialog!
Det är ju faktiskt vanligare att barn får leva kvar i en riktigt dålig miljö än att de omhändertas.....MEN om barn omhändertas och föräldrarna skulle rätta till sig så kan vi ju diskutera det med.....även om jat personligen tror att DET är relativt ovanligt.....
Tack för (nästan) alla svar. Visst kanske jag låter lite hård i tonen men jag hoppas att ni försöker förstå hur jobbigt det är att förlora sitt barn och vara motarbetad av både socialtjänsten och alla de jour- och familjehem som barnen varit i. 7 st nu. Det senaste familjehemmet för de yngsta är extremt olämpliga men soc vägrar lyssna.

Jag vill gärna försöka ha en dialog med er för att få er syn på saken, men mina dåliga erfarenheter gör att jag ibland får en hårdare ton än ni har förtjänat.

Det skulle ju vara intressant att få höra hur ofta ett placerat barn får komma tillbaka till sina bios, sett ur er erfarenhet. Målet med ett LVU är att barnet ska komma hem igen. Endast i undantagsfall ska det handla om en uppväxtplacering.

Min erfarenhet är att familjehemmen är... ..."snorkiga" och extremt påverkade av vad soc har berättat om biofamiljen. T ex så var det en familjehemsmamma som ansåg att hon hade bättre koll på mitt barns speciella sjukdomstillstånd, när soc inte hade det och ingen hade ens försökt att ta reda på av läkaren vad h*n behövde!
Ett annat exempel är det nuvarande familjehemmet som tror sig veta bättre än mig varför mitt ena barn beter sig på ett visst sätt. Deras slutsats är helt uppåt väggarna fel, men likväl så levereras den till soc som en sanning!
Ytterligare ett exempel gäller min yngsta som behövde komma till specialist eftersom han troligtvis hade en allergi. Familjehemmet vägrade agera trots att hans tillstånd kunde ha blivit livshotande! Detta gör att det är extremt svårt för mig som förälder att ens få en chans att hjälpa mina barn och sedan få hem dem igen.

En påminnelse till er är också att när det gäller barnets sjukvård så är det vårdnadshavarna som bestämmer! Inte soc! Om bios hör av sig till er för att de vill att ni tar deras barn till läkare så ska ni göra det! Det handlar om barnets bästa. Socialtjänsten har ingenting med det att göra så länge man inte nekar barnet nödvändig vård.
 
Hej Sthlm_mamma, välkommen och tack för ditt inlägg! Det är verkligen värdefullt att få diskutera frågor med de biologiska föräldrarna tycker jag. Vi har ju trots allt ett gemensamt intresse, barnen.

Jag anar sorg, maktlöshet, ilska och förtvivlan mellan dina rader och jag kan verkligen förstå att din och dina barns situation är svår att uthärda. Jag ska försöka svara på dina frågor så gott jag kan.

"Vad jag har märkt så verkar det vara en vanlig inställning hos familjehemmen att inte vilja resa i samband med umgängen med bio. Om man nu har åtagit sig uppdraget så vet man vilken kommun barnet/-ens föräldrar bor, vilket gör att man kan anta att en del umgängen ska ske i den kommunen. Varför klaga?"

Jag har personligen inte haft något problem med det praktiska kring umgänget med de biologiska föräldrarna och kan därför inte svara på detta. Men, så vitt jag förstår det så är det socialtjänsten som fattar beslut i på vilket sätt och hur ofta umgänget ska vara. Jag vet inte om du menar att de här inne på forumet "klagar" ibland? Det kan som jag förstår det finnas olika grunder till det, både praktiska och framförallt känslomässiga. Forumet finns ju också till för att man ska kunna "klaga" och "gnälla" av sig ibland så att man sedan kan hämta krafter och ta tag i arbetet hemma.

"Många hänvisar till "barnets bästa" som mer eller mindre ett mantra. Vem kan egentligen avgöra vad som är bäst för barnet? De som vårdat det sedan födsel, de som tillfälligt har det i pappersform på sitt skrivbord, eller de som nyss börjat lära känna barnet i stunden?"

Jag tycker att den här frågan är väldigt bra! Vem kan avgöra vad som är bäst för barnet? Min egen erfarenhet säger att det är viktigt att prata med barnet själv, men att det allt för ofta glöms bort. Jag har mött fosterbarn som i hela sitt liv känt sig överkörda av de vuxna kring sig. Det viktiga här är att de som ansvarar för att barnet får det det behöver är socialtänsten. De utreder och ska i de bästa av världar se till att barnet får den uppväxten det behöver. Ibland fattar de felaktiga beslut vilket leder till mycket lidande, framförallt för barnen.

"Helt ärligt. Mina erfarenheter av familjehem är att de är lata, bekväma och så absurt angelägna att vara soc "till lags" att de utan skrupler berättar direkta lögner för att soc ska få en anledning till att behålla barnet/-nen placerade."

Jag vet inte hur stor erfarenhet av familjehem du har, men det är verkligen tråkigt att du fått så dåliga erfarenheter. Personligen är jag långt ifrån lat och bekväm när det gäller barnen som jag brinner för. Min målsättning är alltid att barnet ska få de allra bästa och det skulle aldrig falla mig in att ljuga för någon.

"Hur tänker ni som är familjehem? Ser ni det här som ett alternativ till adoption? Varför denna extrema ovilja att samarbeta med bios -- för barnets bästa -- och ovilja att tillerkänna föräldrar sina rättigheter?"

Jag ser inte en familjehemsplacering som ett alternativt till adoption. Vi har många egna biologiska barn som nu är stora. Min man och jag valde att bli ett familjehem därför att vi båda vill göra en insats för barn och att vi tror att vi har mycket att ge. Vi tror att det är bättre för barn att vara i en trygg familj istället för på en instutition som ju är alternativet om inte familjehem/jourhem skulle finnas. Vi har mycket gott samarbete med de aktuella biologiska föräldrarna.Det beror naturligtvis inte bara på oss utan också på bio och deras inställning tänker jag. Kanske ligger det ofta i sakens natur att man som bio känner en känslomässig ambivalens inför familjehemmet som ju har ens älskade ungar. Det finns mycket komplicerade känslor i många olika skikt hos alla inblandade parter tänker jag. Personligen så anser jag att det skulle finnas mer erbjudande om handledning och stötning och hjälp för alla. Då skulle man kanske undvika många infekterade situationer. Ja, detta är ingalunda enkelt för någon.


"Den absolut värsta tiden i mitt och mina barns liv har varit tiden då de varit placerade. Personligen blev jag deprimerad. Min 9-åring började skära sig i jourhemmet för att h*n ville hem. Min 5-åring säger på förskolan att h*n inte tycker om familjehemsmamman, har berättat otal gånger om allvarliga missförhållanden i familjehemmet (som ingen verkar ta på allvar). Min 1-åring slutade prata. Tyvärr så lägger familjehemmen och socialtjänsten skulden på mig för att mina barn mår dåligt när de är placerade! INGET av det jag skrev ovan, förekom hemma hos mig, så hur sjutton kan det vara mitt fel?!"

Du beskriver en fruktansvärd situation som mamma och jag kan bara ana vidden av din förtvivlan och maktlöshet. Att bli deprimerad och dessutom få på sig så mycket skuld måste kännas oerhört svårt och jag känner verkligen med dig. Att skuldbelägga är tror jag alltid fel väg och leder inte till något positivt. Jag hoppas att du snart mår bättre och att du får den hjälp och det stöd du förtjänar. Det är alltid mycket svårt och ångestframkallande för barn att bli placerade (även i goda och trygga familjehem) och de kan reagera mycket starkt. Ibland reagerar små barn med att regridiera ett tag, ex slutar prata, börjar kissa på sig igen mm under en period. Vi får hoppas att ungarna får den hjälpen och stödet de behöver och att allt ordnar sig för er alla på bästa sätt.

Återigen, tack ska du ha för ditt inlägg. Jag önskar dig och dina barn lycka till av hela mitt hjärta!
 
Fru Röd sa:
Hej Sthlm_mamma, välkommen och tack för ditt inlägg! Det är verkligen värdefullt att få diskutera frågor med de biologiska föräldrarna tycker jag. Vi har ju trots allt ett gemensamt intresse, barnen.
Tackar. :)
Fru Röd sa:
Jag tycker att den här frågan är väldigt bra! Vem kan avgöra vad som är bäst för barnet? Min egen erfarenhet säger att det är viktigt att prata med barnet själv, men att det allt för ofta glöms bort. Jag har mött fosterbarn som i hela sitt liv känt sig överkörda av de vuxna kring sig. Det viktiga här är att de som ansvarar för att barnet får det det behöver är socialtänsten. De utreder och ska i de bästa av världar se till att barnet får den uppväxten det behöver. Ibland fattar de felaktiga beslut vilket leder till mycket lidande, framförallt för barnen.
:bow Vilket underbart svar. Naturligtvis ska man prata med barnen! Men när det gäller frågor av den karaktär där barnet faktiskt inte har någon rätt att bestämma eller tycka till? De där "vuxenfrågorna".
Ansvaret ska ligga på Socialtjänsten, men när de inte har tagit reda på eller när det är en omväg för familjehemmen att fråga soc, som frågar bios, och sedan ska soc meddela familjehemmet svaret... ...ja, då anser jag att familjehemmets ansvar bör vara att prata med bios för att samarbeta.

Jag förstår att många bios har det svårt i relationen till familjehemmen. Men om man aldrig försöker föra en dialog -- hur ska det bli bra för barnet? Det absolut sämsta för barnet är att känna att familjehemmet inte tycker om/inte känner till deras föräldrar eller bakgrund. När socialtjänsten brister i sitt ansvar, varför försöker inte familjehemmen själva att få till en dialog? Hur svårt kan det vara?! Om man har teleumgänge så är det ju bara att byta ett par ord innan eller efter bios har pratat med barnet. Om inte annat så bara för att berätta hur barnet har det, om det gjort något speciellt eller något som barnet tyckte var roligt. Eller om barnet är sjukt, varför inte fråga bios om det är något speciellt som barnet tycker om då, eller behöver? Allt för att minska stressen på barnet.

Inget av de 7 familjehem jag har haft kontakt med (eller institutionen som ett av barnen bott på) har önskat kontakt med mig eller ens ha någon form av samtal kring barnet med mig. Antagligen har soc sagt något till dem om att jag är omöjlig att samarbeta med (ett mantra för dem, dock en osanning eftersom de vägrar prata om det som är viktigt. De vill bara veta allt som är dåligt, inget som är bra) eller så har de ljugit i vanlig ordning.

För att ni ska förstå min bitterhet kanske jag bör förklara att mitt fall är långt ifrån hur andra fall är. Det finns förfalskade uppgifter i utredningarna (som kan motbevisas), det är undermåliga utredningar, jag har redan varit tvungen att anmäla handläggarna till både JO och Socialstyrelsen på 13-14 punkter vardera, handläggarna begår regelrätta lagbrott, nämnden har hittills fattat 3 olagliga beslut (senast igår) och sedan har vi alla förvaltningslagar de bryter mot också. Om ni kommer ihåg Marks kommun-fallet så kan jag säga att det här är mycket värre. Väldigt mycket värre. Jag är inte bara en bitter mamma som har förlorat sina tre änglar, socialtjänsten har gjort mig rättslös och har satt rättssäkerheten ur spel. Jag tror inte att jag är ensam om det, men det är nog få som har energin att orka kämpa efter drygt ett år.
 
Då bör du (precis som i fallet Marks kommun) ta hjälp av media. Uppdrag granskning eller liknande bör absolut vara intresserad. De bryter mot lagen och du har bevis då bör det vara av stort intresse för både lokaltidningen och kvällstidningarna med. Ring dem direkt!
 
A

Anonymous

Guest
Även om jag nu alltid haft med äldre barn att göra är min erfarenhet att bemöta föräldrar och den unge utan att bry mig om vad som tidigare skrivits. Jag vill göra min egen uppfattning innan jag dömer.
Tex en ungdom med drogproblem är självklart en buse osv när denne är påverkad.
Långt ifrån alla föräldrar är olämpliga för all evighet. Saker kan hända i livet som gör att man har sämre förmåga att vara en bra förälder hur mycket man än kämpar.
Jag finns till även för bios som den unge men till en viss gräns.
Kan inte ha en bios som ringer flera gånger om dagen och klagar och gnäller då funkar inte livet här hemma. Har bios ett missbruk, våldsamt beteende el dyl är det ju omöjligt.
Men har regelbunden telefon kontakt med bios i de fallen bios är mottaglig för en dialog om barnet.
Jag har lärt mig att det är viktigt för att slippa misstankar,frustrationer och oro som din.
Men och det är viktigt att förstå att vi alla är olika och uppfattar situationer olika. Det är många personligheter som ska fungera tillsammans i arbetet kring barnet.
 
Ojojoj! Nu kommer mina tankar. För det första så finns det ju ALLTID en anledning till att barn blir placerade i familjehem och oftast är det beroend på att föräldrarna BRISTER i sitt omhändertagande eller omsorgen om sina barn. Så när man pratar om vem som bäst vet vad osm är bra för barnen kan jag inte håll amed om att biosrna är det!!! Hade biosarna, som blivit fråntagna sina barn utan deras vilja, tagit ahnd om sina barn på ett riktigt sätt- då hade ju barnen varit kvar hemma!!!!

Nu vetjag inte vad anledningen till att Du fått dian barn placerae ,men ngt vmåste det var som gör att du anses itne kunna tillgodose dina barns behov, så kanske är du som förälder just nu itneden som är bäst på att tabeslut vad sina barn mår bra av. Vad det fäller vårt bonusbarns fräldrar har de definitivt inte koll på det- barnet blev placerat som spädbarn efter svår miishandel och hade biosarna varit bra hade de ju aldrig gjort så mot sitt barn!Vårt placerade barns föräldrar anser fortfarande- efter 5.5 år att de vet bäst vad deras barn behöver- men hur ska de veta det -det är ju inte blodsbanden som gör att man vet det!!! Det ärvi som tagithand om detta barn lääänge, det är vi som fått förtroende att vårda och ge omsorg till dtta barn- för att soc tror att vi att kompetens nog att se BARNETS BEHOV!!!! Något som barnets bio definitivt ite har gjort och heller inte gör. Det är mkt självömkan och mkt ego-tänkande hos biosarna. De allra flesta fam.hem har huvudfokus på barnet-vi ä inte egoister. Som vi nu-om vårt palcerad barn skulle flyttas till bio- så sulle vi klara oss bra- efter en sorgeprocess- MEN barnet skulle fara fruktansvärt illa. Det vvi gör - det gör vi för barnet. Hade vi velat adopter- hade vi haft ett betydligt enklare och behagligar liv. Tillvaon hade inte varit fyllt av konflikter med bio som säger att DE MINSANN VET VAD SOM ÄR BÄST FÖR BARNET!!!! :bounce:

Nu gör vi detta då vill hjälpa ett barn som tyvärrhar haft föräldrar som ej klarat av sin föräldraroll!!! Så är det!!
 
Fortstter här....

Du , biologiska mamma, du började ditt första inlägg med att ta upp frågan om körningtill umgänge. Har du tänkat på att resor alltid är jobbigt och ansträngande för alla- men att det för ett barn ofta är extra jobbigt. För vår del vill bio ha umgängen på hemmaplan , men barnet som pga hjärnskada- orsakad av bio- :evil: :evil: orkar definitivt inte med det- så misstro inte fam.hemmen då de säger att det är för barnets bästa. För att resa för ett barn är jobbigt. Du som biologsk förälder är ofta mkt mer resbar än dina ban- tänk på det och tänk på barnens bästa.

Fram för fler vårdnadsöverflyttningar och då tror jag vi får fler trygga barn!!! barn som får det de behöver!!! Vuxna som kan ge dem den trygghet de förtjänar. Srbetade tidiare med såna här frågor, men kan i nuläget inte tänka mig att jobba med det då lagarna är mer gjorda för Föräldrarnas Behov I Centrum och inte för BARNENS BEHOV I CENTRUM!!!! GRRRrrrr.... :bounce:
 
vad det gäller din femåring som säger saker om fam.hemmet- barn brukar vilja vara lojala med sina föräldrar. KAnsek är det därför som ditt abrn säger daker om fam.hememt- för att abetnevet att DU inte gilar det....har sett det när jag själv jobbade i förskolan. Har jobbat med abrn som farit illa hemma och som pratat illa omandra för att göra sina föräldrar nöjda..kanske är det därför ditt barn pratar illa om dem h*n bor hos???? För att hjälpa dig...och det ärinte sunt. Kanske är det därför detinte tas "på så stort allvar"?
 
A

Anonymous

Guest
Gör mitt bästa...Du börjar med att skriva ...Nu vet inte jag varför just du blev av med dina barn...
Sedan börjar anklaga om både det ena och det andra.
Ni har ett barn som har skallskada av misshandlande föräldrar. Jag skulle också vilja skydda det barnet.
Men alla lvu är inte pga den absolut värsta sorten!!!
Soc kan göra fel även dom. Alla biosar är inte bakom vettet. Jag lovar!
Håller med henne när familjehem tar på sig en placering...ja då vet dom vilken kommun det handlar om och vart bioföräldrar bor. Varför verkar du inte vilja samarbeta med bioföräldrar?
I dom flesta fall INGÅR umgänge med barn och bio. Jag är inte ute efter att hoppa på dig...vill verkligen höra allas åsikter och tycken och erfarenheter! Lika många som vi ÄR lika många olika erfarenheter! :bounce:
 
envis sa:
Gör mitt bästa...Du börjar med att skriva ...Nu vet inte jag varför just du blev av med dina barn...
Sedan börjar anklaga om både det ena och det andra.
Ni har ett barn som har skallskada av misshandlande föräldrar. Jag skulle också vilja skydda det barnet.
Men alla lvu är inte pga den absolut värsta sorten!!!
Soc kan göra fel även dom. Alla biosar är inte bakom vettet. Jag lovar!
Håller med henne när familjehem tar på sig en placering...ja då vet dom vilken kommun det handlar om och vart bioföräldrar bor. Varför verkar du inte vilja samarbeta med bioföräldrar?
I dom flesta fall INGÅR umgänge med barn och bio. Jag är inte ute efter att hoppa på dig...vill verkligen höra allas åsikter och tycken och erfarenheter! Lika många som vi ÄR lika många olika erfarenheter! :bounce:

Det där är något man oftast löser INNAN man bestämmer sig för att samarbeta med varandra. Familjehem har ofta flera barn att ta hänsyn till bland annat. Troligen har man sagt att "ja vi kan ta detta uppdrag men då får umgängen ske här". Varför skulle man som bioförälder inte åka till barnet?
 
A

Anonymous

Guest
Hjärtat sa:
envis sa:
Gör mitt bästa...Du börjar med att skriva ...Nu vet inte jag varför just du blev av med dina barn...
Sedan börjar anklaga om både det ena och det andra.
Ni har ett barn som har skallskada av misshandlande föräldrar. Jag skulle också vilja skydda det barnet.
Men alla lvu är inte pga den absolut värsta sorten!!!
Soc kan göra fel även dom. Alla biosar är inte bakom vettet. Jag lovar!
Håller med henne när familjehem tar på sig en placering...ja då vet dom vilken kommun det handlar om och vart bioföräldrar bor. Varför verkar du inte vilja samarbeta med bioföräldrar?
I dom flesta fall INGÅR umgänge med barn och bio. Jag är inte ute efter att hoppa på dig...vill verkligen höra allas åsikter och tycken och erfarenheter! Lika många som vi ÄR lika många olika erfarenheter! :bounce:

Det där är något man oftast löser INNAN man bestämmer sig för att samarbeta med varandra. Familjehem har ofta flera barn att ta hänsyn till bland annat. Troligen har man sagt att "ja vi kan ta detta uppdrag men då får umgängen ske här". Varför skulle man som bioförälder inte åka till barnet?
Själv åker jag TILL barnet...har inte ens tänkt på andra alternativ.
 
A

Anonymous

Guest
envis sa:
Hjärtat sa:
envis sa:
Gör mitt bästa...Du börjar med att skriva ...Nu vet inte jag varför just du blev av med dina barn...
Sedan börjar anklaga om både det ena och det andra.
Ni har ett barn som har skallskada av misshandlande föräldrar. Jag skulle också vilja skydda det barnet.
Men alla lvu är inte pga den absolut värsta sorten!!!
Soc kan göra fel även dom. Alla biosar är inte bakom vettet. Jag lovar!
Håller med henne när familjehem tar på sig en placering...ja då vet dom vilken kommun det handlar om och vart bioföräldrar bor. Varför verkar du inte vilja samarbeta med bioföräldrar?
I dom flesta fall INGÅR umgänge med barn och bio. Jag är inte ute efter att hoppa på dig...vill verkligen höra allas åsikter och tycken och erfarenheter! Lika många som vi ÄR lika många olika erfarenheter! :bounce:

Det där är något man oftast löser INNAN man bestämmer sig för att samarbeta med varandra. Familjehem har ofta flera barn att ta hänsyn till bland annat. Troligen har man sagt att "ja vi kan ta detta uppdrag men då får umgängen ske här". Varför skulle man som bioförälder inte åka till barnet?
Själv åker jag TILL barnet...har inte ens tänkt på andra alternativ.
Men Ts har ju sina erfarenheter som bör respekteras. Allt handlar inte om resvägar...
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Topp