Jag känner att jag behöver skriva av mig lite och finns här nån som orkar läsa/lyssna så varsågoda......
Vår nyaste placering, en tonåring men med ett mycket litet barn sinne skulle börjat skolan i September efter att nyss ha flyttat till oss. Skolstarten sköts dock upp till efter höstlovet eftersom h*n behövde tid att "landa" hos oss innan nya miljöer introducerades.
Inför denna skolstart planerades det för elevassistent och att assistenten+lärare skulle komma hem till oss för att möta och lära känna sin nya elev i en trygg miljö. Allt gott och väl så långt.
Men nu, 3 veckor efter höstlovet har vi ännu inte sett röken av vare sig lärare eller assistent, det finns förresten ingen aktuell assistent för tillfället, den tilltänkte gavs andra uppgifter och man kan i skolan inte bestämma sig för vem som skall få uppdraget. Jag talar med h*s blivande lärare flera gånger i veckan men hon kommer bara med nya korkade ideer som visar att hon inte lyssnar när vi beskriver problematik och behov hos hennes blivande elev.
Till saken hör att det finns en mycket komplicerad problematik kring denna eleven och jag börjar misstänka att det helt enkelt är så att ingen VILL vara assistent åt en så "jobbig" unge.
Vi planerar med rektorn, kommer överens med henne om hur vi skall göra och sedan verkar det som om personalen bestämmer något helt annat på SITT möte med samma rektor.
Skolplikten styr att h*n skall gå i skolan, jag vet inte om det egentligen är det rätta, men det är ju nu inte min sak att bestämma, men skall skolan verkligen få dra ut på tiden så här? Vi har en kanonbra placerande kommun som har gett oss extra avlastning under tiden fram till skolstart men den är bara 1/4 av tiden h*n skulle varit i skolan så vi får göra skolans tid utan ersättning eller motsvarande avlsastning känns det som och detta är en TUNG placering.
Vi vill verkligen klara av denna placeringen och kommer att göra det också, men vi ser ännu en gång att det inte är det placerade barnet som är det tyngsta i uppdraget utan allt annat (skola/stödinsatser/etc.) omkring som inte fungerar som det skall. Man får tjata och det går åt massor av tid till alla dessa telefonsamtal och möten som i slutändan inte leder nån vart.
Vi har kontakt med habilitering och hoppas på hjålp från dem men allt tar ju sån tid!!!! Råden vi fått via telefon är dessutom lika orealistiska som de vi fått från skolan och grundar sig återigen på att man inte tar till sig det vi säger utan kommer med standardlösningar, man rabblar sina "goda råd" som om de vore nåt slags mantra :x
Jaja, det finns underbara människor på habiliteringen också och det är dem vi kommer att få hjälp av så småningom, det är bara det att det är de vi inte behöver hjälp av i dagsläget som är mest angelägna om att få komma med sina "goda" råd. För dessa är hjälpen till oss ett slags självändamål, tycker jag i alla fall. De behöver få känna sig behövda :roll:
Nu har jag gnällt ur mig tack,(och många smileysar blev det), lite bättre blir det allt när man får ner det på datorn :smirk:
Vår nyaste placering, en tonåring men med ett mycket litet barn sinne skulle börjat skolan i September efter att nyss ha flyttat till oss. Skolstarten sköts dock upp till efter höstlovet eftersom h*n behövde tid att "landa" hos oss innan nya miljöer introducerades.
Inför denna skolstart planerades det för elevassistent och att assistenten+lärare skulle komma hem till oss för att möta och lära känna sin nya elev i en trygg miljö. Allt gott och väl så långt.
Men nu, 3 veckor efter höstlovet har vi ännu inte sett röken av vare sig lärare eller assistent, det finns förresten ingen aktuell assistent för tillfället, den tilltänkte gavs andra uppgifter och man kan i skolan inte bestämma sig för vem som skall få uppdraget. Jag talar med h*s blivande lärare flera gånger i veckan men hon kommer bara med nya korkade ideer som visar att hon inte lyssnar när vi beskriver problematik och behov hos hennes blivande elev.
Till saken hör att det finns en mycket komplicerad problematik kring denna eleven och jag börjar misstänka att det helt enkelt är så att ingen VILL vara assistent åt en så "jobbig" unge.
Vi planerar med rektorn, kommer överens med henne om hur vi skall göra och sedan verkar det som om personalen bestämmer något helt annat på SITT möte med samma rektor.
Skolplikten styr att h*n skall gå i skolan, jag vet inte om det egentligen är det rätta, men det är ju nu inte min sak att bestämma, men skall skolan verkligen få dra ut på tiden så här? Vi har en kanonbra placerande kommun som har gett oss extra avlastning under tiden fram till skolstart men den är bara 1/4 av tiden h*n skulle varit i skolan så vi får göra skolans tid utan ersättning eller motsvarande avlsastning känns det som och detta är en TUNG placering.
Vi vill verkligen klara av denna placeringen och kommer att göra det också, men vi ser ännu en gång att det inte är det placerade barnet som är det tyngsta i uppdraget utan allt annat (skola/stödinsatser/etc.) omkring som inte fungerar som det skall. Man får tjata och det går åt massor av tid till alla dessa telefonsamtal och möten som i slutändan inte leder nån vart.
Vi har kontakt med habilitering och hoppas på hjålp från dem men allt tar ju sån tid!!!! Råden vi fått via telefon är dessutom lika orealistiska som de vi fått från skolan och grundar sig återigen på att man inte tar till sig det vi säger utan kommer med standardlösningar, man rabblar sina "goda råd" som om de vore nåt slags mantra :x
Jaja, det finns underbara människor på habiliteringen också och det är dem vi kommer att få hjälp av så småningom, det är bara det att det är de vi inte behöver hjälp av i dagsläget som är mest angelägna om att få komma med sina "goda" råd. För dessa är hjälpen till oss ett slags självändamål, tycker jag i alla fall. De behöver få känna sig behövda :roll:
Nu har jag gnällt ur mig tack,(och många smileysar blev det), lite bättre blir det allt när man får ner det på datorn :smirk:
så man får bättre grepp om vilken sorts extra stöd som behövs.