Släktingplacering=inget arvode?
- Trådstartare Sparris11
- Start datum
- Status
Hej
Jag håller en bok i min hand. Skriven av en god vän Ktarina graffman på Mentor Sverige. Den är ett stöd till släkting-familjehem.
Självklart ska ALLA placerade barn få de de behöver både i form av kärlek och materiella ting.
Men det finns 2 släkting placeringar.
1. på eget initiativ utan soc medgivande. Då kan man inte förvänta sig ersättning.
2. en placering där fosterhemmet fått utbildning och blivit godkända av soc. De kan vara släktingar till barnet. Självklart får fosterhemmet samma stöd och ersättning som ALLA familjehem.
Jag håller en bok i min hand. Skriven av en god vän Ktarina graffman på Mentor Sverige. Den är ett stöd till släkting-familjehem.
Självklart ska ALLA placerade barn få de de behöver både i form av kärlek och materiella ting.
Men det finns 2 släkting placeringar.
1. på eget initiativ utan soc medgivande. Då kan man inte förvänta sig ersättning.
2. en placering där fosterhemmet fått utbildning och blivit godkända av soc. De kan vara släktingar till barnet. Självklart får fosterhemmet samma stöd och ersättning som ALLA familjehem.
moster1 sa:
Jag har själv som moster tagit hand om syskonbarn gratis. Det var 15 år sedan, idag skulle jag kräva betalt.
Varför är det inte lätt? Varför borde du inte få betalt för det värdefulla arbete du gör?. Hur gynnar det barnet att du gör det gratis?. Hur skulle det gynna barnet om du fick betalt?
fundera över det en stund :angel :rollhappy:
Hej
Ring mentor Sverige,de finns på Riddargatan i Stockholm.fråga efter katarina graffman hon skickar den säkert. Boken heter Stöd till släktingplaceringar.
Ring mentor Sverige,de finns på Riddargatan i Stockholm.fråga efter katarina graffman hon skickar den säkert. Boken heter Stöd till släktingplaceringar.
Trygga Rekan sa:
Hej. Jag har en placering sedan tre år som godkänts genom medgivande av socialstyrelsen. Jag är utredd som alla andra familjehem, men intervjuer, granskningar av register, hembesök o.s.v. samt har kontakt för uppföljning en ggr/halvår. Dock har jag ingen som helst ersättning utan föräldrarna själva betalar 1273:- var till mig samt att barnbidraget också självklart går hit. Det är allt.
Pengarna har aldrig räckt och jag har försökt få höjt underhåll från föräldrarna utan att lyckas. Socialen har även försökt prata med föräldrarna om detta, men ingen ändring sker. Under sommaren blev barnet allvarligt sjukt vilket föranledde förlorad inkomst för mig under tre månaders tid. Barnet är nu 16 år och VAB-ersättning var inte heller möjlig, så jag gick nollad. Är enmansföretagare och förlusten under sjukperioden är inte temporär till just de månaderna då kunder försvann till andra. Jag riskerar nu konkurs och detta drabbar naturligtvis barnen att ekonomin blivit sämre och jag är nu på alla sätt tvungen att försöka lösa detta. Jag för därför en dialog med handläggaren, men de på socialkontoret hävdar bestämt att kommunen inte ska betala något alls trots att jag tillhör den grupp du nämner under punkt 2. Detta för att föräldrarna gick med på barnets flytt hit.
Jag tog emot barnet med öppna armar när det inte kunde bo hos mamman. Flyttade själv ut i vardagsrummet och upplät mitt eget sovrum till barnet. Inredde om (på egen bekostnad) har gjort allt för barnet, älskat, tröstat, stöttat, försökt främja kontakt med föräldrar, fört dialoger med skolor och andra, legat med barnet på sjukhus, sett till nöjen, semestrar mm. Föräldrarna har jag också hållt uppdaterade och alltid frågat om de vill delta på föräldramöten mm (vilket ingen av dem vill) och jag har gjort allt för barnet. Ensam känns det som och till den grad att vi håller på att gå under ekonomiskt, men ingen hjälp tycks finnas att få. Återflytt till någon av föräldrarna är helt mot barnets vilja OCH bästa och så långt ser handläggaren också. Barnet har sin fasta punkt och sin trygghet här, men hur gör man när ekonomin rasat?
Är du säker på det du skriver i punkt 2?
I fallet här så har jag inte vårdnaden, den har biosarna vilket även det krånglat till bl.a. uthämtning av mediciner i fallet här. Jag fick på nåder ut akutmedicin och sedan åka hem till bio med ett papper för att kräva påskrift om att jag får hämta ut. I telefoner svarar inte alltid bioföräldrarna och att det kan ju ställa til en hel del vad gäller påskrifter och sådant. Däremot så fungerar allt med att jag har alla kontakter i övrigt med både läkare, skola e.t.c. utan vårdnad.
Jo, vi har en familjehemssekreterare och jag samt barn träffar henne antingen här hemma eller på kontoret för uppföljning ca var 6:e månad. Bioföräldrarna kallas också alltid till dessa uppföljningar, men har de senaste 4 gångerna meddelat förhinder vilket soss accepterat och då bara pratat med dem per telefon istället. De har alltså inte närvarar på över två år..
Senaste sådana uppföljningen var i början av augusti. Därefter har jag tagit kontakt själv nu och vill ha till möte om ekonomin samt det icke fungerande umgänget med föräldrarna (som jag fö slitit som ett djur för att få till att visa bry om barnet för barnets skull,) men jag har inte fått någon tid för möte än. Dock har barnet erbjudits en tid för att själv kunna prata om det obefintliga umgänget med föräldrarna som soss inte heller gör något för att främja. Barnet själv är fruktansvärt besviken, särskilt på en av dem som lovat att hälsa på mm, men uteblivit.
Jag vet inte alls längre var jag ska vända mig för att klara upp detta. Jag är fö ensamstående med ett barn till utöver det placerade och inget "bollplank" alls vad gäller just detta med myndighetskontaker.
Jag är även rädd att förlora barnet om jag bråkar för mycket, då min ekonomi nu är i bott och jag riskerar konkurs och arbetslöshet. Standarden här är inte alls längre densamma som då utredningen för godkännandet av mig gjordes. Barnet skulle ta skada av att rivas upp härifrån trots de nya sämre förhållandena här och idet gör mig rädd. Tänk om de skulle tycka att barnet bör flytta till annan plats istället när mycket rasat..
Senaste sådana uppföljningen var i början av augusti. Därefter har jag tagit kontakt själv nu och vill ha till möte om ekonomin samt det icke fungerande umgänget med föräldrarna (som jag fö slitit som ett djur för att få till att visa bry om barnet för barnets skull,) men jag har inte fått någon tid för möte än. Dock har barnet erbjudits en tid för att själv kunna prata om det obefintliga umgänget med föräldrarna som soss inte heller gör något för att främja. Barnet själv är fruktansvärt besviken, särskilt på en av dem som lovat att hälsa på mm, men uteblivit.
Jag vet inte alls längre var jag ska vända mig för att klara upp detta. Jag är fö ensamstående med ett barn till utöver det placerade och inget "bollplank" alls vad gäller just detta med myndighetskontaker.
Jag är även rädd att förlora barnet om jag bråkar för mycket, då min ekonomi nu är i bott och jag riskerar konkurs och arbetslöshet. Standarden här är inte alls längre densamma som då utredningen för godkännandet av mig gjordes. Barnet skulle ta skada av att rivas upp härifrån trots de nya sämre förhållandena här och idet gör mig rädd. Tänk om de skulle tycka att barnet bör flytta till annan plats istället när mycket rasat..
Ta genast kontakt med SOCIALSTYRELSEN. Be om ett möte på soc med chefen. Ta med boken om släktingplacering som jag rekomenderade ovan. Det finns en tydlig anledning att den skrivits.DU SKA HA ERSÄTTNING OCH ARVODE enligt kommunstyrelsens rekomendationer.
Missade en sak. om placeringen är godkänd av föräldrarna, är det att se som en SOL placering och det ska ersättas oavsett SOL eller LVU.
Tack för tips 
Jag ska kontakta socialstyrelsen på måndag. Placeringen är en SOL. Barnet själv ansåg sin situation helt outhärdlig hos sin mamma där hon bodde och bad själv om flytten. Mamman sade okej rakt av och pappan också. Att barnet själv var den som tog upp sin situation och att jag också ansåg det absolut nödvändigt att hon kom hemifrån gjorde det självklart att ta emot henne. Jag sade också ja direkt och för barnets skull vågade jag inte ifrågasätta det ekonomiska då av rädsla för ett nej isf. I medgivandet står skrivet att det inte är ett biståndsbeslut. Jag accepterade det, men nu ska jag se till att få till ändring. Har inget annat val längre.
Jag ska kontakta socialstyrelsen på måndag. Placeringen är en SOL. Barnet själv ansåg sin situation helt outhärdlig hos sin mamma där hon bodde och bad själv om flytten. Mamman sade okej rakt av och pappan också. Att barnet själv var den som tog upp sin situation och att jag också ansåg det absolut nödvändigt att hon kom hemifrån gjorde det självklart att ta emot henne. Jag sade också ja direkt och för barnets skull vågade jag inte ifrågasätta det ekonomiska då av rädsla för ett nej isf. I medgivandet står skrivet att det inte är ett biståndsbeslut. Jag accepterade det, men nu ska jag se till att få till ändring. Har inget annat val längre.Ni är helt underbara här inne med era tips och råd! :claphappy: Jag ringde till socialstyrelsen i morse efter att ha läst igenom den utredning och medgivandet jag har. Där formuleras bl.a. detta " Mamman och Pappan vill att barnet stadigvarande ska bo hos Ohana. De anser inte att barnet behöver familjehemsplaceras utan kommer att lösa alla sociala och praktiska frågor (t ex ekonomin) tillsammans med Ohana." (avidentifierade namn bara)
Såvitt jag vet har föräldrarna ö.h.t. inte blivit tillfrågade om detta med vilken typ av placering, men däremot gått med på flytten. Jag själv tillfrågades inte alls om detta och var nog för rädd att inte få igenom barnets önskan om boende här om jag ifrågasatte och krävde då också. Detta gör att det klassas som en s.k. privatplacering. Jag har genomgått en rejäl utredning efter att barnet redanb hade bott här 3 månader, men utredningen (som inkl. både referenser, registerutdrag, intervjuer, hembesök mm) och medgivandet är de enda papper jag har.
Jag fick dock råd av socialstyrelsen som dock inte på rak arm kunde säga att handläggningen varit juridiskt fel och har därefter kontaktat handläggaren på socialen igen med ett brev. Har fått en tid för möte nästa vecka och arbetar på förberedelse för det nu. Imorgon ska jag ringa och se om jag får tag i den rekommenderade boken också.
I utredningen framkommer f.ö. stora missförhållanden hos föräldrarna och de döms ut som lämpade att ha barnet boende hos sig. Det står alltså tydligt att barnet har behov av annan omsorg, men därefter att det inte är ett biståndsbeslut.
Jag tänker alltså gå vidare upp till chefer, via klagomålshantering och ev. anmälan till socialstyrelsen också och vinna rätten i detta. Även vid s.k. privatplaceringar har kommunen ansvar för barnet yttrar socialstyrelsen. Dock kan det inte sägas att det alltid är fel att föräldrar ska vara de försörjande som jag förstod det. I fallet här känns det dock fel eftersom barnet hade behövt placeras oavsett om det inte hade varit hos mig samt för att jag kan inte påverka föräldrarna varken vad gäller pengar eller umgänge. De är ganska ointresserade av barnet båda två och texten jag citerade där det står att vi kommer lösa alla sociala och praktiska frågor oss emellan är bara en dröm. Inget som existerar eller alls har existerat.
Såvitt jag vet har föräldrarna ö.h.t. inte blivit tillfrågade om detta med vilken typ av placering, men däremot gått med på flytten. Jag själv tillfrågades inte alls om detta och var nog för rädd att inte få igenom barnets önskan om boende här om jag ifrågasatte och krävde då också. Detta gör att det klassas som en s.k. privatplacering. Jag har genomgått en rejäl utredning efter att barnet redanb hade bott här 3 månader, men utredningen (som inkl. både referenser, registerutdrag, intervjuer, hembesök mm) och medgivandet är de enda papper jag har.
Jag fick dock råd av socialstyrelsen som dock inte på rak arm kunde säga att handläggningen varit juridiskt fel och har därefter kontaktat handläggaren på socialen igen med ett brev. Har fått en tid för möte nästa vecka och arbetar på förberedelse för det nu. Imorgon ska jag ringa och se om jag får tag i den rekommenderade boken också.
I utredningen framkommer f.ö. stora missförhållanden hos föräldrarna och de döms ut som lämpade att ha barnet boende hos sig. Det står alltså tydligt att barnet har behov av annan omsorg, men därefter att det inte är ett biståndsbeslut.
Jag tänker alltså gå vidare upp till chefer, via klagomålshantering och ev. anmälan till socialstyrelsen också och vinna rätten i detta. Även vid s.k. privatplaceringar har kommunen ansvar för barnet yttrar socialstyrelsen. Dock kan det inte sägas att det alltid är fel att föräldrar ska vara de försörjande som jag förstod det. I fallet här känns det dock fel eftersom barnet hade behövt placeras oavsett om det inte hade varit hos mig samt för att jag kan inte påverka föräldrarna varken vad gäller pengar eller umgänge. De är ganska ointresserade av barnet båda två och texten jag citerade där det står att vi kommer lösa alla sociala och praktiska frågor oss emellan är bara en dröm. Inget som existerar eller alls har existerat.
Bra Ohana :claphappy:
Jag håller tummarna och VET att du har all rätt att få ersättning och omkostader för barnen. Det är ju inte meningen att DU ska sörja för barnen i all evighet. Det är inte meningen att DU ska bli ett socialfall för att du ställer upp för barnet.
Barnets kommun ska SKÄMMAS tycker jag.
Jag håller tummarna och VET att du har all rätt att få ersättning och omkostader för barnen. Det är ju inte meningen att DU ska sörja för barnen i all evighet. Det är inte meningen att DU ska bli ett socialfall för att du ställer upp för barnet.
Barnets kommun ska SKÄMMAS tycker jag.
- Status