Vad utsätter jag mina mina bio-barn för egentligen

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Allt känns så tungt just nu, vår äldsta bio-dotter som är 10 år är inne i en så jobbig period. Hon är mammig, vill sitta i knäet hela tiden, har ont i magen och vill inte gå till skolan. bara vara med oss föräldrar hela tiden. Hon vill inte längre leka med kompisar utan bara går runt och deppar. Jag har tagit kontakt med Bup och vi har påbörjat samtal där. men tankarna maler hela tiden, är det livet som familjehem/kontaktfamilj som gör att våra egna barn börjar må dåligt. vi har en 6-åring med diagnos på heltid samt flera kontaktbarn med tung problematik och flera av dem har förlorat en förälder. hur förklarar man för en 10-åring att dessa föräldrar lever ett helt annat liv än vi med droger, kriminalitet och psykiska problem. Vill inte dra in henne för mycket i deras problem, är rädd att hon bara ska oroa sej ännu mera.har funderat på om jag ska försöka börja jobba med något annat men vet inte med vad, vi är ju egentligen ganska duktiga på det vi gör. men tänk om vi drar ner vår egen familj i träsket????HJÄLP :bounce:
 
Hej!

Fy vilken jobbig situation ni har hamnat i. Jag vill egentligen inte råda dig hur du ska göra för det vet du /ni nog bäst själva.
Om jag hade suttit i den situationen hade jag nog pausat i kontaktfamiljuppdraget tills det lugnat sig. Den heltidsboende :angel: hade jag haft kvar då det är den familj h*n bor hos. Att prata med sina biobarn om :angel: :s problem är inte alltid adekvat. Om det är äldre barn är det lättare och kanske nödvändigt , men i ditt fall tror jag att jag hade gjort som du.
Hur du /ni än väljer att göra så tror jag att det blir ett beslut som passar din familj.

Lycka till
Styrkekramar från Tre
 
Kan säga att min dotter blev lika dan i den ålder utan att vi var familjehem plötsligt kunde hon inte släppa mig någonstans inte sova borta hos farmor el farfar inte kompisen längre börjar släppa nu i tonåren.
Spontant kan jag säga att det du berättar att dina lånebarn mist föräldrar kanske har triggat igång din dotters undermedvetna tänk om min mamma dör. Det verkar vara en ålder där dom vaknar upp börjar förstå omvärlden på ett nytt sätt
Lycka till.....
 
Känner så väl igen mig. Vår nu 12 åriga dotter blev så himla liten och ängslig i förpuberteten sov i vår säng och gör fortfarande. Det släpper nog sakta men säkert. Tanka med närhet, tanka, tanka. Men visst förebrår man sig själv som mamma. Säg den mamma som var dag somnar nöjd over sig själv, hm.

din dotter hade nog blivit likadan oavsett vad du jobbat med. kanske ännu värre om du varit mitt i karriären och ofta frånvarande.

Styrke kramar från en Mamma som numer tankar på lite mindre.
 
Tack för era svar, det känns skönt att höra att andra varit i samma situation. Vi håller tummarna att vi får lite mer råd och tips på vårt nästa besök på Bup. Vi fick iallafall träffa en superbra barnpsykolog när vi var där sist. Kanske också att man som familjehemsförälder överreagerar lite lite också bara för att man är så rädd att alla dessa barn som mår dåligt här i vårt hem smittar av sej på våra bio-barn.
 
Du har nog rätt i det. Sen tror jag att vi som valt denna bransch, är mer lyhörda för andras känslor och behov. Du är en bra mamma med andra ord. Tänk vad många små som är osynliga i sina hem. du ser din dotter.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp