Svårigheter med att passa tider

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej!

Kämpar just nu med vår tonåriga placering som inte kommer hem i tid. H*n slirar gärna på tiderna eller "försvinner" till någon kompis så att vi måste leta och hämta hem barnet. Visserligen är det ganska mycket pubertetsliknande problem, men vi har också haft allmänt svårt att få barnet att förstå konsekvenser av sina handlingar.

Barnet följer gärna sina impulser och vill ha omedelbar behovstillfredsställelse och i detta finns nog ingen tanke på konsekvenser. H*n kan hålla tider (som i skolan, till fritidsaktiviteter) så frågan är om detta med tiden hem mest är tonårstrots. Det blir mycket prat kring att ta ansvar och att man ska kunna lita på varandra och konsekvenser etc. Vi har försökt att köra med kompisförbud (vilket jag egentligen avskyr för att det straffar kompisar lika mycket som det egna barnet) men det fungerar inte heller. H*n gör om det direkt igen. En tanke som kan slå mig är att h*n kanske inte riktigt kan se att handling och konsekvens hör ihop, utan separerar dessa två saker så mycket så att konsekvenserna till slut blir obegripliga. Mycket i barnets liv har nog separerats för att det ska ha kunnat "överleva". Vid snatteri har barnet lagt sin panna i djupa veck och sett bekymrad ut, men helheten vad detta i slutändan innebär har h*n svårt att inse. Efter allvarsprat är det som om allt är bortglömt - ur syn ur sinne, till nästa gång...

Är det någon som har något bra tips på hur vi ska komma tillrätta med detta? Kanske är det något vi inte ser/inser?
 
Hej!
Vi har poängsystem för våra ungdomar.
Tex. 50 poäng kan bli en biobiljett.
3 poäng för passande tider. Det blir minus tex 1 om dom kommer försent upp till 30 minuter osv.
Passar dom ett små syskon någon timme kan detta ge upp 5 poäng mm.
Ni kan själv betsämma hur mycket poäng och belönning. :idea:
 
har ni pratat MED barnet? vad säger h*n om detta?. vad vill h*n och varför passar h*n inte tiderna (VAD säger H*N). gå en promenad tillsammans och diskutera (= båda säger sitt och båda lyssnar på den andra :wink: ).
Varför måste barnet vara hemma denna speciella tid? förklara det för barnet och låt barnet komma med argument (som kaske är bättre/viktigare). det viktigaste är nog att barnet förstår VARFÖR h*n skall vara hemma just denna tid.
Något som är viktigare än att barnet har roligt med kompisen (som ju barnet troligen har).
 
Mitt råd - ring och prata med BUP!
Att inte lära av sin handlingar/konsekvenser ligger nära ADHD. Nu säger jag inte att det ÄR det men...det kan finnas annat.
Själv var jag en tonåring som försvann och hade svårt att hålla tiderna men det var ren och skär tonårstrots och jag fick tillslut lära mig att hålla tiderna för jag fick inte gå ut överhuvudtaget på ett bra tag.

Sen kan jag ju rekommendera att börja handla efter A-, B- och C-korgarna dvs få ungen att lära sig förhandla och lösa problem. Problemet i hans/hennes liv är ju tiderna tex. Lär honom/henne att förhandla sig till det den vill. Det vinner ni alla på. Vill han/hon vara ute till 23 och ni säger 21 måste han/hon argumentera för sin sak på ett vettigt sätt. När ni nått en lösning är ni båda nöjda med resultatet och det innebär kanske att han/hon ska vara hemma 21.30 istället för 21.

Stöld är ALDRIG tillåtet och är i A-korg=säkerhetsfråga. Får man lära sig på tidigt stadium att jag klarar mig undan med snatteri/stöld blir det bara värre och värre. Här ska straffet/konsekvensen vara mkt större än om han/hon kommer hem en halvtimme för sent en kväll.

Det är inte lätt, jag vet! Jag har under vintern och våren försökt hjälpa min syster med hennes skolkande tonåring. Tidvis har vi lyckats men sen har vi fallit i djupa gropar som tjejen vunnit... På det hela taget har hon iaf lärt sig ett och annat och framförallt att argumentera för sin sak på ett vettigt sätt. Det händer fortfarande att hon rymmer men hon vet också om att det blir "straff" när hon väl är hemma igen (om inte pappa lägger sig i och slätar över för husfridens skull).
 
ejsa sa:
Hej!
Vi har poängsystem för våra ungdomar.
Tex. 50 poäng kan bli en biobiljett.
3 poäng för passande tider. Det blir minus tex 1 om dom kommer försent upp till 30 minuter osv.
Passar dom ett små syskon någon timme kan detta ge upp 5 poäng mm.
Ni kan själv betsämma hur mycket poäng och belönning. :idea:
:oops:


Vågar man komma med förslag???
 
Kom gärna med förslag men för ett barn som inte förstår konsekvenser av sitt handlande hjälper inte poängsystem, tyvärr... :( Vi provade på vår lånegosse och det funkade inte överhuvudtaget (trors att han satt med och såg på Nanny när de införde olika poängsystem i de olika hemmen). Min niece bryr sig heller inte om ett poängsystem, indragen månadspeng eller utegångsförbud. Hon tjurar sig genom "straffet" och vägrar göra saker för att få "goda"-poäng som hon egentligen tjänar mkt på...

Förslag är alltid ett förslag och inte ett "måste", eller hur? :wink:
 
Mor Anna sa:
Kom gärna med förslag men för ett barn som inte förstår konsekvenser av sitt handlande hjälper inte poängsystem, tyvärr... :( Vi provade på vår lånegosse och det funkade inte överhuvudtaget (trors att han satt med och såg på Nanny när de införde olika poängsystem i de olika hemmen).
Min niece bryr sig heller inte om ett poängsystem, indragen månadspeng eller utegångsförbud. Hon tjurar sig genom "straffet" och vägrar göra saker för att få "goda"-poäng som hon egentligen tjänar mkt på...

Förslag är alltid ett förslag och inte ett "måste", eller hur? :wink:
[
Har aldrig sett pogramet Nanny
Har fått hjälp genom BUP i Lund i många år samt utb. mig till behandlingsass där vi andvände poängen.
Är kanske lite antik :roll:
 
Nej :wink: du är inte antik!!
Det funkar på oerhört många barn med poängsystem!
Men på barn som inte förstår konsekvenser av sitt handlande är det som att hälla vatten på en gås...
 
Tack för alla svar!

Ja, ojsan vad vi har pratat MED barnet. Detta är ingen uppstudsig unge som är ute och far, men vi har starka säkerhetsskäl att vara noga med tiderna. Detta är vårt barn mycket medveten om och vill verkligen känna sig skyddad. Vi är inte heller rabiata tidvaktare utan vi diskuterar tiderna med barnet, och h*n vet att hör h*n av sig i god tid och vill stanna en stund till, så har vi sällan nekat till detta (rör sig om acceptabla tider). Barnet har inte något svar till varför h*n inte håller dessa tider. Men att det roliga som just nu händer anses viktigast, är nog ett genomgripande drag för barnet.

Det är allmänt svårt för barnet att tänka om sitt eget tänkande - den mognaden har h*n ännu inte nått. BUP har vi redan varit i kontakt med men de ansåg att det inte var någon idé att fortsätta just nu då barnet inte bidrog med något annat än att svara på de frågor psykologen frågade. Så det kändes ganska meningslöst FÖR PSYKOLOGEN! :?

Att satsa på morot istället för piska låter trevligt men passar nog inte just för detta barn (men tack för trevligt tips) utan här är det nog mer så att NUET tar över och med den ett pockande på omedelbar tillfredsställelse. Då glöms alla konsekvenser bort - såväl goda som dåliga. Det är som ett mycket litet barn som inte kan sätta ihop handling och konsekvens utan separerar detta starkt. Det kan mycket väl vara så att det är något neuropsykiatriskt som ligger bakom detta (men troligtvis inte ADHD) men orsaken kan lika gärna ligga i barnets bakgrund.

När det gäller "snatteri" är det något som görs här hemma. Glassar och småpengar som försvinner. Känns svårt att veta vilket straff vi skulle ta till som gjorde att h*n skulle sluta. Det handlar ju om att känna empati, samhörighet, att inte vilja skada de närmaste, men tyvärr är egoismen större - Bara jag kan roffa åt mig och mina behov blir tillfredsställda så spelar det ingen roll om andra inte får... (djungelns lag-beteende). Rom byggdes inte på en dag och vi arbetar mycket på att få barnet att vara ärligt och stå för vad den gjort och där har det hänt mycket. Vi nonchalerar inte det som sker men vi kan också se att i takt med att tryggheten växer och h*n mognar, vi förklarar hur saker och ting upplevs utifrån, börjar barnet alltmer förstå varför man ska kunna stå emot impulser och att alla människor känner lust till olika saker men att det inte innebär att man följer dem. (Att förstå innebär ännu inte att barnet klarar av detta, som synes)

Jag tror att det sägs att moral, det som är rätt, ska internaliseras, dvs genom föräldrars uppfostran, samtal och goda föredöme ska barn få med sig detta och så småningom "göra till sitt". Ett inre rättesnöre som sedan påverkar/styr deras beteende, val och handlingar. Har man aldrig fått det från början, utan det enbart har handlat om att slåss för sin plats, sin mat, sitt utrymme, tar det nog lång tid innan ett sådant beteende förändras. Får barnet känna att vi försöker se till att allt sker så rättvist som möjligt, allt är inte kaos och att barnet får bekräftat sina känslor och får prata om dem tror jag att mycket kan lösas. Barnet vet att vi vet att h*n tar ibland. Vårt nästa steg kommer nog att bli att det kommer "försvinna" pengar för barnet, så vi får prata om hur det känns...

Men har ni idéer om hur man kommer tillrätta med detta och tycker våra tankar är knäppa så skriv bara! Era svar är alla utifrån era personliga erfarenheter och alla våra barn har olika problem. Jag tycker det bra med alla tips för man måste ju många gånger pröva sig fram.

Socialtjänsterna söker ofta familjehem med erfarenhet. Konfunderad tänker jag, erfarenhet? Vi har erfarenhet kring vår placering och kring våra egna barn, men - hittills är det milsvid skillnad mellan dessa erfarenheter och andra familjehems erfarenheter. Mycket kan nog påminna om varandra men, men, - ingen resa är den andra lik!
 
Lollipop!Jag bara gapar....

Det skulle mycket väl vara "vårt" barn du beskriver!!!! :oops:
Just nu är vi jätteförtvivlade här......mycket för att "inget verkar gå in"! :(
För tillfället hänger vi i luften och väntar på att soc+hab+vi ska komma på VAD vi kan göra.....Vårt barn är 12 och har varit här i snart 4 år.....Visst har vissa saker slipats till,men det är fortfarande alldeles för tungt!
 
ang tiderna. kan ni kanske hämta barnet vid angiven tid istället. Eller ringa och påminna att det är dax att avsluta??
 
Ja, visst är det frustrerande!

Det där att inte riktigt nå fram.

Nu kommer vi nog att göra så här:
Eventuellt blir det att ringa eller hämta. Kanske blir det en påminnelsesignal på mobilen? Vi har även talat om för barnets kompisar att det är jättebra om de kan hjälpa barnet att komma ihåg att passa de tider som vi bestämt.

Nu föll det sig så att vi igår kväll just tänkte skicka hem en kompis p g a tiden, men i samma ögonblick ringde dennes förälder och sa att h*n skulle hem, så det kändes bra att tiden även passade dem. Det blir ju tydligare för barnet om h*n även ser att andra har tider att passa. Barnet är van hemifrån vid att aldrig ta hem kompisar och det gör att h*n inte har sett att andra har tider att passa. De barn h*n umgåtts med förut har varit likasinnade "vind för våg"-barn.

Vårt barn har heller inget "förstånd" att gå hem för att äta eller för att det kan räcka - man kanske inte behöver vara hemma hos andra från klockan 10 på morgonen till 8 på kvällen. - Att familjer kan vilja umgås enbart med familjen är inget h*n själv upplevt eller förstår. Sedan har vi även förklarat att andra föräldrar tycker att det är konstigt att h*n inte är hungrig eller går hem och äter. De kan ju även känna att de själva borde bjuda vårt barn på mat... Som tur är känner folk oss så vi behöver inte vara rädda för att de tror att barnet inte får mat hos oss :oops:
 
Re: Ja, visst är det frustrerande!

Lollipop sa:
Det där att inte riktigt nå fram.

Nu kommer vi nog att göra så här:
Eventuellt blir det att ringa eller hämta. Kanske blir det en påminnelsesignal på mobilen? Vi har även talat om för barnets kompisar att det är jättebra om de kan hjälpa barnet att komma ihåg att passa de tider som vi bestämt.


Vår 17-åring som bott hos oss i snart 3 år har tidigare också levt lite vind för våg, det fanns ingen hemma så h*n fick sköta sig bäst det gick o det medförde att h*n nästan levde på andra. Detta beteende har vi fått kämpa väldigt med o försökt förklara att man inte kan hänga sig på andra hur mycket som helst - "men så har jag alltid gjort" är svaret vi får. Det känns inte alls bra för oss för de andra familjerna känner ju inte hos, h*n har olika kompisar varje dag varför det är hopplöst för oss att lära känna alla. Vi försöker också förklara att man inte kan äta hos andra om vi inte får bjuda igen men det är svårt att nå fram med detta efter alla år som h*n levt så. Ja, det där inte lätt att ändra på en som redan är tonåring när h*n kom till oss, det är stor skillnad på 6-åringen vi fick - då är det lättare att ändra på vanorna!



Nu föll det sig så att vi igår kväll just tänkte skicka hem en kompis p g a
tiden, men i samma ögonblick ringde dennes förälder och sa att h*n skulle hem, så det kändes bra att tiden även passade dem. Det blir ju tydligare för barnet om h*n även ser att andra har tider att passa. Barnet är van hemifrån vid att aldrig ta hem kompisar och det gör att h*n inte har sett att andra har tider att passa. De barn h*n umgåtts med förut har varit likasinnade "vind för våg"-barn.

Vårt barn har heller inget "förstånd" att gå hem för att äta eller för att det kan räcka - man kanske inte behöver vara hemma hos andra från klockan 10 på morgonen till 8 på kvällen. - Att familjer kan vilja umgås enbart med familjen är inget h*n själv upplevt eller förstår. Sedan har vi även förklarat att andra föräldrar tycker att det är konstigt att h*n inte är hungrig eller går hem och äter. De kan ju även känna att de själva borde bjuda vårt barn på mat... Som tur är känner folk oss så vi behöver inte vara rädda för att de tror att barnet inte får mat hos oss :oops:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp