Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt. Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare.
Hej är det någon av er som hörde på radion i morse?
Jag hörde inte allt men,
Regeringen vill ta upp att barn som kom till nya familjer som små
Ska få adpopteras av sina familje hem.
Hej är det någon av er som hörde på radion i morse?
Jag hörde inte allt men,
Regeringen vill ta upp att barn som kom till nya familjer som små
Ska få adpopteras av sina familje hem.
Finns inlägg om det här på forumet. Stockholms stad är det som går i spetsen för detta. MGB är bra på att leta upp artiklar om ämnet.
Själv är jag lite kluven. Är inte riktigt för tvångsadoptioner, men ur barnets synpunkt tycker jag det är bra. De får en helt annan trygghet. Och en annan samhörighet.
Denna nyhet har även stått i tidningar. Jag är inte överdrivet förtjust i tanken att de små ska adopteras. Tycker att det bara bottnar i ekonomi för kommunen som vill spara! För ingen har vad jag hört diskuterat att ersättningen ska följa med till de blivande adoptivföräldrarna. Mao ev problem med bioföräldrar kvarstår om adoptionen inte är dold, du blir ensam vanlig förälder på BUP, habiliteringen mm som du kanske inte ens vid den åldern (dvs barnets låga ålder) inser att du kommer att behöva, du mister handledningen (eller får bekosta själv), får själv försöka stå till tjänst när barnet kommer att vilja söka sina rötter och dessutom för bara barnbidraget och ev vårdbidrag. Tycker ni verkligen att vinsten är så stor så det uppväger det negativa? Är verkligen barnen inte värda mer?
Då tycker jag att vårdnadsöverflyttning med skrivet civilrättsligt avtal är ett mycket smakligare alternativ. Jag hade själv aldrig haft råd att ta emot mina placeringar med sina stora omsorgs- och vårdbehov på bara barnbidraget. Och tanken på att dessutom försöka få råd till mycket väl behövd handledning... Och all hjälp - både ekonomisk och praktisk - vi kommer att behöva när det är dags för flytt till eget...
Nej! Jag önskar att ni familjehem som tar emot placeringar verkligen vill ha just familjehemsplaceringar. Är det adoptivbarn ni önskar så var då öppna med det och gå då vanliga adoptivvägen.
Jag har uppfattat det som att förslaget är tillkommet utifrån barnperspektivet och inte familjehemsperspektivet. Jag besvarar det så med tanke på alla nackdelar som kan bli för familjehemmet vid en adoption.
Förslaget är väl ännu så länge enbart i sin grund och om det går vidare så kanske många personer får möjlighet att komma med synpunkter och yttringar så det kanske kunde bli något bra av det till slut!
Om man fått en liten baby till sig och alla knytit an och ser och känner att barnet är deras egen så vore det fantastiskt med adoption.
Skulle jag däremot förväntas vilja adoptera ett barn efter att ha tagit emot det som familjehem skulle jag bli tveksam. Då skulle jag nog först sett att det finns någon sorts familjhems lista där man uttryckligen har en tanke att vilja adoptera. Då skulle detta mer vara ett första hands val.
Det är mycket att tänka på. Dels de biologiska barnen och dels de barn som kanske inte blir adopterade. Kommer de alltid att bära med sig en frågan varför älskar de inte mig lika mycket?
Ett barn som eventuellt kan komma att adopteras borde komma till sådana familjer som har en speciell sådan önskan och då oberoende av barnet. För så är det med vanliga adoptioner och biologiska barn - du vet inte vem du får eller vad du får att tampas med. Att adoptera ett barn ska väl vara ett första hands val?!?
Min unge kom 10v gammal har bott i 7 år har inga anhöriga!!
Är helt frisk.
Ska han behöva vara sosialbarn resten av sitt liv?
Då är jag glad att h*n är plaserad hos mej som både vill och har råd att ge den ungen en familjför resten av sitt liv.
Hej!
Jag skulle inte tveka idag om jag fick adoptera våran ängel även om h#n kom som tre åring och har idag bott hos oss i 4 1/2 år. Bara för att h#n skulle slippa höra snart får du flytta hem till mamma............
/Fia
Jo.....tanken är bra!....Men har sina gropar....Precis som Turnit,Mama och Lollipop tankar fångar även mig....och jag har en del funderingar innan jag ens vill tänka tanken fullt ut......
*Jag tror tex inte att det är något problem att få de flesta familjehem att adoptera ett friskt barn som kom som mycket litet och som man haft i många år......MEN är det rätt???
(För mig känns den tanken hemsk.....dom med små handikapp/störningar/fådda problem -vad händer med dom?.....Dom barnen...och familjehemmen behöver ju ha soc i ryggen.....).
*Föräldraskapen är så pass olika....fast vardagen är lika.Att adoptera betyder ju "Att uppta som sin egen" och om man i efterhand ska få ta ställning till om man vill att barnet ska få bli ens eget utifrån hur man tagit till sig barnet blir det ju fel!Lika fel som att man ska tvingas att adoptera ett barn som visat sig så pass skadat att man behöver soc hjälp för att klara det.....Att vara familjehem kan ju här mer liknas vid att vara styvförälder....en bra sådan!!!
*För att få det här att ens fungera måste man ju först se över "föräldrarätten".....(Vilket jag iofs välkomnar....Finns ju ingen rimlighet i att föräldrar får barn efter barn efter barn omhändertaget och fler och fler familjehem blir inblandade....HÄR är ju adoption redan från BB ett bra alternativ - kanske redan vid andra barnet....ett försök att rätta till sig är väl OK....men 6-7....NÄÄÄÄ!!!!!).
*Adoptionsvärlden är så turbulent att ett svenskt alternativ vore mycket väkommet.....men reglerna måste ses över.....att göra barn "lediga" för adoption är inte gjort i en handvändning.....Och även svenska barn kan ju vara upp emot 3 innan allt blir klart....precis som det tenderar att bli utomlands.....
*Jag tror/tycker alltså att vi behöver tre sorters föräldraköer....en bara för adoption,en för både familjehem och adoption och en bara för familjehem.....Soc kan redan vid födseln många gånger veta hur turerna kommer att se ut......
*De flesta av oss här har väl insett att det är tämligen vanligt med skador/diagnoser/svårigheter av allla de slag både bland föräldrarna till våra barn och också bland barnen....Det här borde det sluta att hymlas med.....och rätt beslut ska tas så fort det någonsin går!(Känns lite som att så länge det är OK för utvecklingsstörda att "skaffa" flera barn som oftast ärver problematiken så får soc lov att ta hand om barnen -det är för mycket begärt att alla familjehem bara ska ta över och sen stå med skägget i brevlådan.....MEN det är MIN känsla...)
Och....JO!Är själv bio/styv/adoptiv....och familjehemsförälder!Dessutom med 3 svåra placeringar som vi inte kan tänka oss att adoptera......för hjälpen vi får av soc kan vi själva inte få till ens 10% av......om dom vore våra enligt lagen....Det är nog svårt ändå!!!!
Jag har också fått en nyfödd placerad och som vid 5,5 år vårdnadsöverflyttades. Jag förstår inte varför det skulle vara ett sämre alternativ än adoption? Hennes idag stora behov av biomormor och alla frågor om bioföräldrarna slipper man väl inte vid en adoption? Hade vi dessutom adopterat henne så skulle hon definitivt förlora sin glesa kontakt med biomamman, tror jag. Jag tycker inte att hon ska behöva förlora sin bakgrund bara för att jag och maken ska känna oss säkrare.
Jag har full förståelse för rädslan att förlora barnet men tycker inte att adoption är lösningen. Men vi kan alla växa! Givetvis var de första åren svåra med ovissheten men i dag skulle jag inte vilja vara utan den läxan - för jag tror att jag blev en bättre familjehemsmamma och medmänniska av att lära mig hantera denna svåra känsla. Och vi äger ju inte barnen ens efter en adoption! Hennes mormor är en stor tillgång till alla våra barn och oss vuxna och hennes biomamma har med sig presenter även till de andra barnen.
Och enligt mina internationella kontakter så havererar dessutom flera av adoptionerna (som börjar med familjehemsplaceringar). Är det inte då vi borde haft stödet från placerande soc istället för att bara vara vanliga föräldrar? För hur kan vi vara säkra på att just vi i vår familj ska slippa just en sån svår kris? :?
Hej!
Jag menade inte att man ska frånta barnens rätt till biosarna. Utan att det många gånger skulle vara lättare om man kunde adoptera för att ge barnen den tryggheten att få växa upp i en trygg miljö och inte hela tiden måsta vara rädd att ryckas upp. Våran ängel har faktiskt redan då h"n var tre år bott i 3 olika hem. Under dessa 4 1/2 åren vi haft h#n så har h#n hunnit vara hem till mamma och hann bo där i 9 månader innan det kraschade igen och nu efter drygt 2 år så är det på tapeten igen för hemflytt trots att mamman bara har sköts sig i 10 månader..........Mamman är fortfarande psykiskt instabil...........
Mamman går inte med på vårdnadsöverflytt........Hon har även sagt till mig att hon inte vet om hon klarar av ängeln.....Jag har egna bio.barn så det är inget suppstitut om det var något någon trodde, vi gör detta för att ge barn i utsatta miljöer en trygg hamn att vila på och sedan om det är möjligt en trygg hemflytt. Jag är definitivt medveten att vi bara lånar barnen, men jag tycker inte att det är okej som för våran ängel bollas hem så fort mamman skött sig i ett halvår eller ett år...... Det var absolut inte meningen att trampa någon på tårna utan bara en tanke från mig.
Återigen, så tror jag förslaget är tänkt ur barnets perspektiv. När jag läser många av inläggen så uppfattar jag det som att många tänker utifrån familjehemsrollens perspektiv och det är ju också självklart något som måste beaktas.
Jag hoppas att vi kommer få se hur förslaget i detalj är tänkt. det kommer bli mycket intressant tycker jag!
Fast om man adopterar ett barn så tror jag att det är lätt att det blir så att familjerna nekar bio att finnas kvar. Då blir ju barnet familjernas och jag tror att många skulle vara själviska och i början klippa alla band.
Jag kan förstå barnperspektivet, men gör en vårdnadsöverflytt fortare i stället. Och som nån skrev, gör nåt åt föräldrarätten.
Jag tycker det är fel att vissa föder barn och får det ena efter det andra placerat. Ofta i olika fam.hem.
