apatiska barn ?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
nån som vet om ett barn som e litet kan bli bra / bättre

e nu helt
vad ska jag säga

bryr sig inte om nåt - inte om leksaken som den hadde vart tagen av nån kompis, inte att blöjan e överfull för länge sen mm
verkar så oberörd av allt konstigt kusligt på nåt sätt
 
Barnet är kanske i chock för att det har hänt omvälvaande saker och det har stängt in sig i en bubbla. Det gör dem ju för att skydda sig själva för världen utanför är för jobbig att hantera. Sök hjälp om du känner dig orolig! Har ni tillgång till en psykolog kanske genom den kommun/organisation som förmedlade uppdraget?
Jag önskar er lycka till!
 
barnet e tyvvär inte omhändertaget ännu
bor ej hos oss , släkt med ett av våra fosterbarn

soc gör inget ännu väntar tydligen på att nåt MER?????? ska hända
fastän jag mfl "anhöriga" har påpekat bristerna i familjen
familjen har tidigare fått barn placerade
det är väl som vanligt - barnen omhändertas tyvvär ofta aldeles för sent.

skulle vara intressant att höra om nån annan tagit hand om ungar med liknande problem och som blivit bättre
 
Det är väl som det brukar vara, Det måste hända något drastiskt/katastrofalt innan någon soc. orkar lyfta på ändan. Kanske jag lät dramatiskt nu, men, ibland får man ändå känslan att fysiska arbetet görs inte förrän katastrofen är ett faktum.
 
Liten kom till oss 6 månader gammal. Vi fick inte samma respons som man kan tycka att man borde få, första spontana skrattet kom efter att barnet bott hos oss i 7 månader.

Vi trodde att barnet var autistiskt, var till psykolog som inte tyckte att så var fallet.

Barnet var litet när det kom, hade inte fått den uppmärksamhet den hade behövt, inte mammans fel. Hon visste inte hur men hade personal runt sig som bara pekade på det som var fel och däremd inte hjälpte henne och min åsikt är då att barnet kom i kläm.

Vi har lagt ner så mycket tid, kraft och ork i detta lilla barn, men idag 2½ år senare är barnet väl fungerande, dock med sjukdom och diagnos och utvecklas i sin egna takt.

Detta är något jag inte skulle orka göra en gång till!
Så svaret på din fråga är Ja men det beror även på bagaget och åldern på barnet.
 
Hej

Vi fick en liten som kontaktfamilj vid 9 mån ålder, satt bara på golvet krävde aldrig någonting, var aldrig glad eller ledsen.

Kunde sitta hur länge som helst om vi inte sökte uppmärksamheten. Var hos oss i dygn varje helg och en em i veckan visade inte några känslor överhuvudtaget.

Vid 17 mån ålder blev det ett LVU hos oss och barnet fungerede på samma sätt, vi hade då umgänge med bio mamma två tillfälle i veckan.
Vid första umgänget fyra dagar efter placeringen visade barnet för första gången en känsla!!
Detta var en märklig upplevelse för mej, jag hadde en 1,5 åring som försökte "krypa under mitt skinn" för att slippa se sin bio mamma :?

Vi kan nu med hjälp av bla socsek se hur mycke detta har påverkat att under tidig barndom ha upplevt så mycke trauma att man går in i ett apatiskt tillstånd.

Men med mycke tid ,omtanke, respekt och kärlek kommer man långt.Kan man dessutom få rätt hjälp på vägen ex BUP kan man komma längre.

Lycka till! :idea:
 
Hej alla tappra!
Fick själv en placering för snart 3 år sedan,
Fån ett annat land h*n talade inte språket men hade inte talat tidigare heller.
Men h*n var apatisk kunde sitta o titta in i väggen i timmar
h*n var 3 när komm,
vi har slitigt hund för att komunisera med den lilla o vi trodde helt fast att h*n var autistisk, i dag pratar leker o h*n är som vilken annan jämnårig som helst,
Men nu så är det en hemmgångs utredning på g,
Och vi är så oroliga att h*n ska gå tillbaka så vi har fått bup till hjälp om h*n klarar en hemgång till en person h*n alldrig bott med då h*n var hos släktingar tidigare.
med de jag menar är att ungar kan bli bra .kämpa på
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp