Skillnad m organisation och kommuner

Hej. Jag är ny här och som familjehem. Har bara haft en placering (lvu och tonåring) hittills som var ganska tung med uttåtagerande beteende. Jag undrar lite över detta med inkomst bortfall? Innan hen placerades hos mig så fick jag veta att det inte skulle innebära några problem för mig att fortsätta mitt arbete vilket inte visade sig vara sant. Jag fick göra många akuta utryckningar till dels skola och även till polisen vilket resulterade i att min arbetsgivare tappade tålamodet till slut vilket jag hade fullt förståelse för. Jag fick också många vakna nätter då min tonåring mådde dåligt och behövde mig vilket innebar att jag var oerhört trött på mitt arbete efter kanske 2 tim sömn. Min placering hamnade till slut på behandlingshem då situationen blev ohållbar. Jag jobbar för en organisation men tycker att mycket inom detta är en djungel och svårt att få grepp om. Dels undrar jag över detta med organisationer och arvode? Är det någon som vet om det går att förhandla med dem om arvode och ibf ? Jag fick en informationsbroschyr där arvode+ omk fanns med och intrycket för mig blev att det var samma oavsett uppdragets art? Jag vill ju gärna fortsätta som familjehem men inser att det är svårt att orka under dessa omständigheter. Jag skulle gärna ta emot tips från er som är mer erfarna. Är det bättre att arbeta direkt mot en kommun? Och hur vet man vilken kommun som är bra? Eller vilken organisation som är bra? Anledningen att jag valde org var tillgången till konsulentstöd. Att arbeta med ungdomar däremot har jag många års erfarenhet av i mitt yrkesliv och alltid trivts bra med. Så snälla hjälp mig att få någon klarhet i hur man ska agera utan att verka girig. Men faktum är att verkligheten ser ut så att man måste få ihop det även ekonomiskt.
 
Hej!
Vi har haft placering från både kommun och företag. Båda agerade lika när det gällde arvode, omkostnad och lönebortfall. Båda barnen var små så jag var hemma med varje barn i 1 år.
Däremot så varierade storleken på ersättningen. Te.x. så gav den ena full LBE och den andra gav 80% men där var det jag som var "dum" och skulle så klart ha begärt 100%. När det gäller arvodets storlek så fick vi lite högre för ena barnet då det var lite komplicerade nätverkskontakter.

SKL, Sveriges kommuner och landssting har gett ut rekommendationer som de flesta följer. Men det är just rekommendationer, det finns inget som säger att de inte kan ge mindre eller mer i de fall det är befogat. Här får man vara en förhandlare, vilket är väldigt svårt i början. Man är glad att man fått ett uppdrag och tänker/vet inte vad ett uppdrag kan bära med sig. Ibland flyter det bara på och i andra fall så är det en tyngre placering. Ersättningen ska alltid spegla uppdragets omfattning men det finns inget skrivet som säger att om ett uppdrag innefattar si och så så får man den ersättningen, utan det står varje uppdragsgivare fritt att ha egna riktlinjer när det gäller ersättningen. I en del fall så ges alltid samma ersättning oavsett problematik och i andra fall så tittar man på den faktiska insatsen och ger ersättning efter det.

Har du kikat på SKL´s rekommendationer? Jag har lagt in dem på hemsidan HÄR. Ett annat tips är att läsa ett annat cirkulär från SKL, 08:81. Där finns mycket "matnyttigt" att läsa.

Det är svårt att "få grepp om" vem man ska arbeta med. Jag kan också se att det kan spela roll vilken handläggare/handledare man har. Vissa kan tycka att kommun/företag A inte alls är bra medan andra tycker att den är kanon. En bra handläggare/handledare kan göra att en tuff placering fungerar, man känner sig trygg och framförallt uppskattad.

När det kommer till pratet om ersättningen så blir det lite känsligt. Det borde dock inte vara det! När man söker ett arbete så får man ofta uppge löneanspråk, varför skulle man inte kunna göra det som familjehem? Är det mer tabu eftersom vi tar emot barnen i våra hem? För att det inte anses som ett arbete utan ibland som ett kall? Det arbete vi gör är så otroligt viktigt, vi stöttar barn, unga och vuxna för att de ska få en trygg tillvaro, våga lita på vuxna och växa upp som självständiga individer med en bra grund att stå på. Jag ska nog sluta nu, skulle kunna skriva hur mycket som helst :).

Men kika på de rekommendationer som finns och var inte rädd för att ta diskussionen kring ersättningar.

Lycka till!

Anne
 
Jag kan inte annat än hålla med föregående talare. Vi har plac från två olika kommuner och det är som natt och dag. Ena kommunen betalar vårt lönebortfall men svarar aldrig i tele eller åtrkommer aldrig. Våran ersättning har varit rätt 3 ggr på ca 2 år. En dag fick vi besked om att vi inte skulle vara tjänstlediga längre vilket 2 dygn senare ändrades osv osv.
Vi får noll stöd från denna kommunen.
Vår andra kommun är så trygga, vana, inlyssnande och öppna för dialog. När anhöriga till plac varit jobbiga så får vi alltid uppföljande samtal och många goda råd och pepp. De är även noga med att lyssna på vår plac och få hen att känna tillit till systemet och soc.

Org eller kommun är antagligen sak samma. Testa dig fram, det har vi gjort.
 
Tack snälla för kloka och matnyttiga svar. Framförallt så har ni bekräftat att det verkligen kan vara så olika oavsett om man jobbar för en organisation eller kommun. Och precis som ni säger så känns det obekvämt att prata ersättning men jag får försöka vänja mig. Jag har ju inte valt att bli familjehem för pengarna utan för att jag tycker det är mycket stimulerande och priviligerande att få följa en ung människa en bit på väg mot vuxenlivet. Men att få ihop det ekonomiskt är ju faktiskt en viktig del för att få det att fungera. Jag har förstått att det ofta är så att all fakta inte kommer fram när man får och tackar ja till en placering vilket hände mig vid min första. Det gör det ju heller inte lättare om vill förhandla om ersättningen när man är ny och aningens naiv som familjehem. Än en gång tack för svar.
 
Tillbaka
Topp