Suck, att ha biologiska föräldrar som kör sin egen smusslande, "gå bakom ryggen" - agenda vilket leder till att barnet inte berättar utan hela tiden smyger, smusslar, ljuger.
Upptäckte plötsligt att barnet rör sig med en massa pengar... Föräldrarna pumpar in pengar till en ungdom som inte har någon förmåga att göra bra val kring pengar. H*n blåser lätt 500 kr på några dagar, tusen kronor på en månad - till godis!
Det är ju inte detta h*n egentligen vill. Men så länge vi inte vet kan vi ju inte hjälpa till!
Vi ska vägleda utan att ha de verktyg eller befogenheter vi skulle behöva.
Föräldrarna tror att de är snälla mot sitt barn men förstår inte att vara vuxna och att vägleda barnet - och hur skulle de kunna det? De klarar ju inte av sina egna liv. Hur skulle de kunna lära barnen något de själv inte klarar av? Och hur ska barnet kunna se att detta inte är bra i längden, att detta i slutändan kan leda till att pengarna aldrig räcker till som vuxen? Suck! Tror ni vi har diskuterat detta många gånger?! Men vill man ha omedelbar behovstillfredsställelse ja då styr detta i alla väder.
Ju mer föräldrarna tycker att de kan "lura" soc eller oss, desto bättre! Att ha dessa barnsliga omogna människor kring barnet är påfrestande! Det är svårt att kunna fullgöra sitt uppdrag när föräldrarna hela tiden drar i barnet och ser det som sin uppgift att gå emot allt det vi anser vara bra för barnet. Säger vi en sak så gör de motsatt oavsett vad de handlar om.
Hur ska h*n någonsin lära sig vad som är rätt och fel när dessa ser som sin största uppgift att lura alla myndigheter de kan? Barnet håller också tyst p g a att det inte klarar av att bryta mot det som ger den så stora fördelar. Vilket barn skulle göra det? Plus naturligtvis att det älskar sina föräldrar. Men trots allt så kostar det på att behöva ljuga för barnet även om den utan att tveka kan se mig i ögonen och ljuga hur fräckt som helst. Eller ta åt sig av positiva förändringar som senare visar sig vara totalt osanna. Farsartat!
Detta blev skrivet i irritation men jag antar att det finns många som känner igen sådant här!
Upptäckte plötsligt att barnet rör sig med en massa pengar... Föräldrarna pumpar in pengar till en ungdom som inte har någon förmåga att göra bra val kring pengar. H*n blåser lätt 500 kr på några dagar, tusen kronor på en månad - till godis!
Det är ju inte detta h*n egentligen vill. Men så länge vi inte vet kan vi ju inte hjälpa till!
Vi ska vägleda utan att ha de verktyg eller befogenheter vi skulle behöva.
Föräldrarna tror att de är snälla mot sitt barn men förstår inte att vara vuxna och att vägleda barnet - och hur skulle de kunna det? De klarar ju inte av sina egna liv. Hur skulle de kunna lära barnen något de själv inte klarar av? Och hur ska barnet kunna se att detta inte är bra i längden, att detta i slutändan kan leda till att pengarna aldrig räcker till som vuxen? Suck! Tror ni vi har diskuterat detta många gånger?! Men vill man ha omedelbar behovstillfredsställelse ja då styr detta i alla väder.
Ju mer föräldrarna tycker att de kan "lura" soc eller oss, desto bättre! Att ha dessa barnsliga omogna människor kring barnet är påfrestande! Det är svårt att kunna fullgöra sitt uppdrag när föräldrarna hela tiden drar i barnet och ser det som sin uppgift att gå emot allt det vi anser vara bra för barnet. Säger vi en sak så gör de motsatt oavsett vad de handlar om.
Hur ska h*n någonsin lära sig vad som är rätt och fel när dessa ser som sin största uppgift att lura alla myndigheter de kan? Barnet håller också tyst p g a att det inte klarar av att bryta mot det som ger den så stora fördelar. Vilket barn skulle göra det? Plus naturligtvis att det älskar sina föräldrar. Men trots allt så kostar det på att behöva ljuga för barnet även om den utan att tveka kan se mig i ögonen och ljuga hur fräckt som helst. Eller ta åt sig av positiva förändringar som senare visar sig vara totalt osanna. Farsartat!
Detta blev skrivet i irritation men jag antar att det finns många som känner igen sådant här!