Sökresultat

att skriva av sig... Det är viktigt att vi alla som är familjehem delar med oss av glädje och sorg. När man börjar sitt uppdrag så är man så blåögd och fylld av tanken att det ska komma ett nytt barn till familjen, och hur man ska kunna göra det så bra som möjligt för alla, att man inte kan...

Vad roligt det är när barnen kan få komma tillbaks till tidigare familjehem. Vi fick också tillbaks efter bara några månaders boende hos biofamiljen, det sprack nästan direkt. Problemet är att det var svårt att få till ett riktigt kontrakt med soss. Hur länge, i vilken form, hur mycket mm mm...

Vi har ett placerat barn som går på naturbruksgymnasium på annan ort. Tänkte att det kunder vara intressant att höra hur andra familjehem löst frågor ikring detta. Det var mycket diskussioner om detta att låta tonåringen ha ansvar för eget boende i veckorna, trots att det var fråga om boende...

Ja ungarna tar plats :D speciellt tonåringar. När de invaderar huset med vänner så känns det som om huset ska rämna. Och de fullkomligt äter en ur huset o lånar ens strumpor (som man aldrig får tillbaks). Men känslan att den här ungen kom i ett bedrövligt tillstånd efter lång tid på barnhem...

En av våra placeringar har valsat runt på ungdomshem o behandlingshem i flera år sen rymning härifrån o hemflytt. Under tiden har vi fått så olika respons från dessa hem, så man undrar om det finns nån röd tråd i behandling över huvud taget. Nåt ställe ville att vi som familjehem under längre...

Det blir bättre med tiden, det där med umgänget. Nu vet jag att ingen slår ungen längre, h*n slår tillbaks. Har ifrågasatt umgänge där våld är ingrediens, men har inte fått respons. Vi har även en annan "kultur" att ta hänsyn till. Alla kulturer anser inte att slag o hårdragande är brottsligt...

Vi har väl alla sett hur det går när de grävande journalister på TV gör sitt. Varför inte införskaffa egen gömd kamera och gå in och prata med berörda... :idea: Vi kan väl göra en sida med egna små filmer från olika "möten" :evil: typ FBI most wanted.... jösses vilket väsen det skulle bli...

Om vi, som är vuxna och känner trygghet i våra liv, känner oss osäkra o frustrerade. Hur ska då inte ungarna känna det? De läser våra känslor som en öppen bok, trots att vi vuxna försöker hålla frustrationen, ilskan o ledsenheten ifrån resten av familjen. Ungarna känner våra känslor bättre än...

Tror tyvärr att det är den enskilda familjehemssekreteraren som blir som en flaskhals när det gäller kommunernas arbete. Har erfarit att saker o ting "försvunnit i hanteringen" och att man tagit beslut baserade på egna värderingar. En bra assistent vi hade ordnade handledning till oss, men...

Nån som har placerad ungdom på gymnasium på annan ort? Hur gör ni med ekonomin? Fickpengar? Vem betalar vad? Nån? Förtydligande: ett placerat barn som valt att gå gymnasieutbildning där man måste bo borta på veckorna... typ naturbruksgymnasium, fotbollsgymnasium mm mm. Eller finns det fler som...

Snacka om att det är en bra förebild för barnen, att vi som familjehem inte får vara med o påverka. 14 år har vi hållit på, förlorat en placering som gått vidare till en karusell av behandlingshem pga vik. sossassistent som inte kunde ta beslut att ungen skulle tillbaks hit efter en rymning...

bara 10 stycken, då måste ni har hållit på i minst, ja nåt år eller så. :mrgreen: Vad smart att mixa namnen. Huvudsaken ungen är nöjd :D Vad trött man blir när det kommer nån ny sosstant/farbror. Har man tur så kan man börja om på nytt, men har man otur som vi, så skär det sig omgående...

Finessen är att få bioförälderns godkännande. Biomodern, som har vårdnaden, godkände namnbytet direkt. Skickade blanketten med en notislapp som förklarade vad det var, och ett frankerat kuvert, och fick tillbaks det påskrivet efter nån dag. Vi var beredda på väsen, men man upphör aldrig att...

En av våra placeringar var drygt tre år när h*n kom, minns knappt nåt av barnhemmet innan, men däremot negativa saker från biofamiljen som tvååring... det säger en del. man är ju själv inne i olika peroder med "ork". Ofta så är det inte barnet i sig som tar kraft, utan de ständiga konflikterna...

Fick erbjudande om vårdnadsöverflyttning, men då vi lusläst ang detta så avböjde vi. Hittade en massa bra på nätet. Man får nog tänka sig för både en o två gånger, och skriva ett bra avtal. Den placerande kommunen friskriver sig från en hel del på det viset. För att få barnet att känna...

Att hamna i den situationen att behöva säga upp en placering är verkligen inget man funderar på när man "tar till sig" barnet. Men med facit i hand så vet man att man inte fått reda på allt man borde vid placeringen. Om man känner att man inte orkar med, så tycker jag personligen... alltså...