vårt kontaktarn glider bara längre och längre ifrån oss, in i nån egen värld där hon bestämmer allt, över föräldrar och soc. osv. Är arg hela tiden på alla, senast för två dagar sedan fick jag ett sms som menade att jag kunde dra åt he**ete. Så idag en liten fråga ifrån henne dyker upp på datorn, "kan jag komma till er?" hon kom, åt middag, skrattade och pratade vad det värmer hjärtat när man ibland tror att allt man gör är fel..=) Det gör det lite lättare att kämpa vidare för att hjälpa henne... var bara tvungen att berätta! 