Anknytning

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
M

mammamoa

Hej på er alla

Har fått en förfrågan om en :angel: med svåra anknytnings problem. :angel: är i mellanstadieåldern
Hur går man tillväga med ett sådant barn och vad ska jag fråga soc om när de kommer
Jag hade behövt lite tips och ideér från er :idea:

Mammamoa
 
E

EJE

Hej mammamoa!
Det första du får tänka på är att det tar tid!Vi fick en 8-åring som nu är 16 och vi jobbar hela tiden med detta.....även om det känns ganska OK nu så blir det ändå missar.....

Sen får man inte vara rädd att prata om känslorna även om man inte direkt får nåt svar......Att visa på att man förstår och berätta hur man själv reagerar.....respektera att det är svårt för barnet,men ändå tala om hur man vill att det ska vara och kännas......

Man får ju lov att vara tydlig och verkligen visa att man är att lita på.......Och så är det bra om man hittar humorn i livet och kan hjälpa barnet genom att ha skojigt.....att känna att man vill göra saker tillsammans som man sen kan ha som anknytningspunkter/minnen.....något att bygga på....

Ta tillvara på de positiva glimtarna....men kom också ihåg att barnet kan ha lärt sig en strategi för att glida igenom utan att knyta an.....

Lycka till!
 
M

mammamoa

Tack Eje
för ditt mjuka goa svar. Humor har vi gott om i den här familjen så det hoppas jag att man kan använda sig av. Vi ska träffa soc nu i veckan så vi får se om det blir någonting. Jag kommer att ta med mig dina ord. Vi har ju haft en liten trasig unge tidigare (omplacering) som från början sa att h*n minsann inte skulle tycka om någon ny familj igen. Men vi har fin kontakt fortfarande h*n ringer med gämna mellanrum. Detta är också en omplacering och det är inte alltid så lätt. Men kan man bara vara den där personen som de kan lite på fullt ut , att man håller vad man lovar och menar vad man säger.

Jag misstänker att just den här lillungen är ganska så skadad och att man inte får någonting tillbaka.
Vi får låta veckan gå och se vad som händer

Mammamoa
 
E

EJE

Jo....det är ju, som sagt, bra om nån verkligen finns hemma och kan ge massor av tid precis när det behövs ett bra tag.....
Kom också på att jag och :angel: åkte till Turkiet en vecka på tu man hand. Vi hade redan småsyskonen hos oss när hon kom så vi behövde lite "lugn och ro" för oss själva......Och även om det blev allt annat än "lugn och ro", just för att hon FÖRSÖKTE spjärna emot det här med att knyta an, så blev resultatet ändå över all förväntan.....
Man får använda sin fantasi!

En liten grej är att processen är så skör.Det behövs så lite för att man ska halka bakåt flera steg...Bara att man blir försenad till nåt där barnet väntar på en kan ge bakslag.Så det är bra om man "garderar" sig och ger "utvägar"/"alternativ" för OM nåt skulle hända.ex Jag kommer och hämtar dig....men hinner du före så sätt dig på gröna bänken tills jag kommer.Eller....hinner Pappa X före mig så väntar jag hemma......

Det är också viktigt att man verkligen håller det man sagt.....annars är det bättre att inget säga!Positiva överraskningar :D är lättare att ta än besvikelser :littlesad !Och det är småsaker det gäller!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Topp