Hej,
vi är familjehem åt ett litet barn på tre år som just nu utreds för bland annat autism, det man kommit fram till just nu är att barnet ligger efter ca 2 år. Så vi räknar barnet som en ett åring ungefär.
Vår anknytning har gått i vågor. Först var barnet distanslöst och apatiskt. Med tiden blev barnet ilsket, man fick inte lyfta upp det över huvudtaget, men vi har verkligen jobbat upp det till att nu för några veckor sedan var barnet väldigt "mammig" (alltså till mig som familjehemsmamma), gick runt hela dagarna och sa "min mamma" och skulle kramas, även samma sak på förskolan, "pratade" om mig hela tiden, allt var bara så underbart.
MEN så blev nu barnet sjukt. Jag fick absolut inte ens röra barnet, ingenting var bra. Det är verkligen jätte jobbigt. Är detta en normal anknytningsprocess? Eller gör era placeringar på samma sätt? Förstår ni problemet alls?
vi är familjehem åt ett litet barn på tre år som just nu utreds för bland annat autism, det man kommit fram till just nu är att barnet ligger efter ca 2 år. Så vi räknar barnet som en ett åring ungefär.
Vår anknytning har gått i vågor. Först var barnet distanslöst och apatiskt. Med tiden blev barnet ilsket, man fick inte lyfta upp det över huvudtaget, men vi har verkligen jobbat upp det till att nu för några veckor sedan var barnet väldigt "mammig" (alltså till mig som familjehemsmamma), gick runt hela dagarna och sa "min mamma" och skulle kramas, även samma sak på förskolan, "pratade" om mig hela tiden, allt var bara så underbart.
MEN så blev nu barnet sjukt. Jag fick absolut inte ens röra barnet, ingenting var bra. Det är verkligen jätte jobbigt. Är detta en normal anknytningsprocess? Eller gör era placeringar på samma sätt? Förstår ni problemet alls?
blir pigg igen.