Arg biomamma - insikt??

[Adal]

Häromdagen blev jag totalt utskälld av vår biomamma. Var det inte det ena så var det det andra *suck* Allt vi gör är fel och inget passade henne.

Det som fick bägaren att rinna över (som jag tolkade det) var att besträmde sig för att gå i fotbollsskola och jag meddelade att biomamma fick ringa lite tidigare den dagen (de har telumg strax före vi skulle åka) för att skulle hinna komma iväg i tid.
Enl henne så var det inte tillräckligt i tid att meddela 1 dag i förväg. Nu blev det bestämt på kvällen innan dess så om jag hade tänkt på det så hade det säkert varit bra att jag meddelade henne på kvällen *ironi*

Men i detta läget fick jag också en känga för att vi vill ha pass till för h*n får inte resa med oss och även att vi går bakom ryggen på henne. Jag fick också vet att hon inte ville att skulle bo hos oss längre (solplac) för vi tar ju hennes barn ifrån henne. Dessutom hade hon klagomål på hur telumg sköttes.
Ta det med "B" (soc) sa jag... det är den vägen du ska gå.

Min fundering är bara om polletten äntligen trillat ner på henne och hon förstår att inte kommer tillbaka på länge (om ens det) Lätt att bli arg och lessen då och ta ut det på den som är närmast till hands....

Att sen få en syl i vädret var inte att tänka på. Hon pratar mycket i vanliga fall men nu vet jag inte var hon fick all luft ifrån. Tycker trots allt synd om henne för att det måste vara fruktansvärt att bli av med sitt barn, även om man gör så allvarliga fel att barnet måste placeras. Hennes känslor för barnet är ju inte mindre för det....

 

[sara]

Jättebra att hänvisa vidare till soc! Vi gick själva på den niten att försöka förklara, för att vara hjälpsamma i föräldrarnas tankar.

Visst kan det bli så ibland att vi blir syndabockar eftersom vi ofta är närmast. Vi hade en förälder som inte ville komma hit och hälsa på barnet, denna ansåg att vi övervakade umgänget. Ändå ville föräldern att vi skulle vara i närheten och var väldigt pratsjuk i övrigt. Med flera samtal hos soc så kom föräldern tillslut till insikt att det agg denna kände inte var mot oss eller vårt hem. Föräldern var nöjd med att barnet bodde hos oss och ville att barnet skulle växa upp hos oss.
Det kan också vara så många gånger att föräldrarna glöms bort, att ingen har pratat med dem om varför barnet är placerat. Och även om man pratat om det en gång så kanske det behövs pratas om 10 gånger, det är ändå ett sorgearbete som de går igenom som kan ta väldigt lång tid och gestaltas på olika sätt.

Några tankar från mig...

Sara

 

[Adal]

Bra tankar Sara.

Ja visst kan det vara så att bioföräldrarna hamnar i ingemansland, de har ju ingen att prata med sör soc är ju de som tog deras barn. Det är ju inte naturligt att vända sig dit med sina tankar om man är arg. Jag kan ta att hon är arg på mig så länge jag vet att jag inte gjort något fel, det vi arbetar för är ju hennes barns bästa. Hennes behov är liksom inte direkt prioriterade.....

Nu idag var hon som vanligt när det var telumg men jag litar inte mer på henne än på en huggorm. Dålig liknelse kanske men hon far inte alltid med sanningen.

/Adal