Sitter här en sen kväll, med halvdåligt samvete och tänker på vårt bonusbarn. :roll:
Barnet har nu börjat vägra blunda på kvällarna och blånekar att prata då vi undrar vad
vill. Om det vill ha en kram, en puss eller vill berätta något. Det är precis som om det låser sig. Mycket frustrerande att inte kunna hjälpa. Samtidigt hålla på det faktum att det är läggdags. Någon som har något bra tips???? :?
Det här irriterar oss vuxna. Vi blir mycket bestämda på rösten men talar om att vi älskar barnet, men att vi inte tycker om att det inte blundar. Barnet har upplevt fysiskt och psykiskt trauma i tidig ålder och vi vill ju inte göra ont värre, men samtidigt hålla på rutiner. Vara konsekventa. Det senaste halvåret har barnet börjat våga "trotsa" :claphappy: . Ett positivt tecken för detta barn. Men balansgången mellan att vara konsekvent och trösta är svår vid läggdags. Det hade varit lättare att hantera ett barn som protesterar mer högljutt, ber om saker eller går ur sängen, men detta barn gåra aldrig ur sängen på eget initiativ och kvällsprotesten är total tystnad och ofta gråt. Trösta ett barn som man presis sagt till 5 gånger att det behöver sova för att orka leka imorgon???!!!??? :? :? :? :?
Ska vi låta barnet ligga och stirra i timmar eller ska vi fortsätta påminna det om att det ska sova och att man då behöver blunda. Vissa dagar går det fort och det går ALLTID fort då det blundar. BARN BEHÖVER JU SOVA. Och det här barnet visar tydliga tecken på att just nu ha sömnbrist. Tilläggas ska att barnet tidigare haft perioder med vakna timmar nattetid- då liggandes tyst i sängen- och kan ligga i timmar på morgonen utan att ge besked att det vaknat. Barnet är i förskoleålder.
Vi behöver hjälp, eller support på något sätt att vi ska härda ut. Just nu känner vi att det påverkar barnet oavsett om vi ser till att det somnar eller att det ligger vaket. Blir någon slags maktkamp?? !!!Å andra sidan kandke det inte alls påverkar barnet negativt. Eller oxå kanske den här prövningen mynnar ut i att barnet bormin sig mer, om det handlar om "trots" - vi står kvar och älskar det trots att vi blir irriterade.
Tusen tankar här- någon där ute som har några fler att bidra med??? :smirk:
Barnet har nu börjat vägra blunda på kvällarna och blånekar att prata då vi undrar vad
vill. Om det vill ha en kram, en puss eller vill berätta något. Det är precis som om det låser sig. Mycket frustrerande att inte kunna hjälpa. Samtidigt hålla på det faktum att det är läggdags. Någon som har något bra tips???? :? Det här irriterar oss vuxna. Vi blir mycket bestämda på rösten men talar om att vi älskar barnet, men att vi inte tycker om att det inte blundar. Barnet har upplevt fysiskt och psykiskt trauma i tidig ålder och vi vill ju inte göra ont värre, men samtidigt hålla på rutiner. Vara konsekventa. Det senaste halvåret har barnet börjat våga "trotsa" :claphappy: . Ett positivt tecken för detta barn. Men balansgången mellan att vara konsekvent och trösta är svår vid läggdags. Det hade varit lättare att hantera ett barn som protesterar mer högljutt, ber om saker eller går ur sängen, men detta barn gåra aldrig ur sängen på eget initiativ och kvällsprotesten är total tystnad och ofta gråt. Trösta ett barn som man presis sagt till 5 gånger att det behöver sova för att orka leka imorgon???!!!??? :? :? :? :?
Ska vi låta barnet ligga och stirra i timmar eller ska vi fortsätta påminna det om att det ska sova och att man då behöver blunda. Vissa dagar går det fort och det går ALLTID fort då det blundar. BARN BEHÖVER JU SOVA. Och det här barnet visar tydliga tecken på att just nu ha sömnbrist. Tilläggas ska att barnet tidigare haft perioder med vakna timmar nattetid- då liggandes tyst i sängen- och kan ligga i timmar på morgonen utan att ge besked att det vaknat. Barnet är i förskoleålder.
Vi behöver hjälp, eller support på något sätt att vi ska härda ut. Just nu känner vi att det påverkar barnet oavsett om vi ser till att det somnar eller att det ligger vaket. Blir någon slags maktkamp?? !!!Å andra sidan kandke det inte alls påverkar barnet negativt. Eller oxå kanske den här prövningen mynnar ut i att barnet bormin sig mer, om det handlar om "trots" - vi står kvar och älskar det trots att vi blir irriterade.
Tusen tankar här- någon där ute som har några fler att bidra med??? :smirk:
.