Bruten anknytning

Skulle vilja veta om någon har synpunkter på detta. För 15 månader sedan kom en 2 mån bebis till vår familj . Omhändertagen enligt Sol pga omsorgbrist . Båda föräldrarna missbrukare med psykisk ohälsa . Barnet var apatiskt när det kom och det tog tid att få kontakt med hen. Har nu bott hos oss i 15 månade av sina 17 månader i livet och jag är hens primära anknytning och henoms psykologiska mamma. Hen har kommit väl in i familjen och utvecklats till en stark glad och nyfiket litet barn. Nu ska hen hem för det vill mamman som vi bedömer vara väldigt osäker. Soc säger nu så här. För att väcka mammans engagemang för barnet måste detta ske så snart som möjligt och för att underlätta för barnet att knyta an till biomamman så ska jag "dö" och när jag är borta ur barnets värld ska en familjebehandlare hjälpa biomamman att stötta barnet i denna livskris . Enligt mig strider detta mot all vetenskap och kunskap vad gäller barn och även i lagen står det skrivet att barnet har rätt till långvarig kontakt med familjehemmet . Biomamman vill inte att jag ska finns kvar och då menar soc att det inte finns mer att göra. Vad vet ni?
 
Senast redigerad av en moderator:
Dessa små pluttar har en förmåga att krypa in under skinnet och är svåra att lämna när det blir dags.

Eftersom det är en Sol-placering är det bio som bestämmer om det inte finns tillräcklig brist hos bio så soc "kan hota" med ett LVU.
Gjorde liknande resa med en jouris för ett år sedan men vi slussade över med inskolningstid och det gick jättebra.
Har ni haft umgänge under placeringstiden?
Om inte borde det först initieras tillsammans med en familjebehandlare som kan bedöma bios förmåga och stötta under umgänget som successivt utökas för att ev bli en hemflytt så småningom.
Bättre att låta det ta tid än att traumatisera barnet.
 
Glömde att skriva att barn som fått lära sig knyta an som små faktiskt kan byta anknytningsperson.
Det är svårare att lära ett äldre barn knyta an om det inte lärt sig det som bebis.
Något som tröstar oss efter vår resa med Mini, att vi faktiskt gett hen redskap att kunna må bra i framtiden.
 
Tillbaka
Topp