Hej!
För några år sen var jag inne här nästan dagligen och läste och frågade och lärde mig massor. Nu vill jag bara del med mig av vår historia som familjehem. Ska försöka fatta mig så kort som möjligt...
Oktober 2013 - första kontakten med kommunen.
Mars-maj 2014 - utbildningen "Ett hem att växa i"
Augusti 2014 - djupintervjuer och utredning
December 2014 - vi får reda på att "vår"
finns. Första träffen följt av några träffar till under mellandagarna.
10 januari 2015 - flyttar hit. 3,5 år gammal. En SOLplacering.
Sen rullade det på. Regelbundna kontakter med mamma som hade umgänge var tredje helg. Vi fick från start en riktigt bra kontakt. Och det var tur för det byttes lite familjehemssekreterare så kontakten med "uppdragsgivaren" var inte den bästa tyvärr...
Olika saker hände i mammans liv som gjorde att hon var tvungen att flytta och valde då att leta lägenhet i det samhälle vi bor i, eftersom hon såg att trivdes på sin förskola och med sina vänner och ville inte rycka upp vid den hemflytt som planerades.
1 april 2017 - hemflytt för. Efter att ha bott varannan vecka hos oss och varannan vecka hos mamma under nästan 2 månader. Men vi finns nu kvar som kontaktfamilj och träffar minst varannan helg.
Kontakten med soc blev bättre mot slutet då vi fick en ny familjehemssekreterare! Och den som varit barnets och mammans kontakt har vi hela tiden haft bra kontakt med.
Visst har det varit upp och ner i uppdraget. Dagar man bara önskar att man inte gett sig in i det. Men så får man den där kramen och man blir viss om att vi ändå gjort rätt. Och visst känns det tomt nu. Bara duka för 4, ingen som ska läggas vid 19:30 etc. Men vi är så glada för att det går så bra hos mamman. Och för att vi har så bra kontakt med henne fortfarande.
Så, en liten solskenshistoria hur det faktiskt också kan gå till, även om handläggarna på soc inte varit med om så många ggr då det gått så här bra. Kram till er alla och sträck på er - det jobb ni lägger ner och den kärlek ni ger bygger något hos alla dessa barn och ungdomar som de kommer att ha med sig resten av livet!!!
För några år sen var jag inne här nästan dagligen och läste och frågade och lärde mig massor. Nu vill jag bara del med mig av vår historia som familjehem. Ska försöka fatta mig så kort som möjligt...
Oktober 2013 - första kontakten med kommunen.
Mars-maj 2014 - utbildningen "Ett hem att växa i"
Augusti 2014 - djupintervjuer och utredning
December 2014 - vi får reda på att "vår"
finns. Första träffen följt av några träffar till under mellandagarna.10 januari 2015 -
flyttar hit. 3,5 år gammal. En SOLplacering.Sen rullade det på. Regelbundna kontakter med mamma som hade umgänge var tredje helg. Vi fick från start en riktigt bra kontakt. Och det var tur för det byttes lite familjehemssekreterare så kontakten med "uppdragsgivaren" var inte den bästa tyvärr...
Olika saker hände i mammans liv som gjorde att hon var tvungen att flytta och valde då att leta lägenhet i det samhälle vi bor i, eftersom hon såg att
trivdes på sin förskola och med sina vänner och ville inte rycka upp vid den hemflytt som planerades.1 april 2017 - hemflytt för
. Efter att ha bott varannan vecka hos oss och varannan vecka hos mamma under nästan 2 månader. Men vi finns nu kvar som kontaktfamilj och träffar minst varannan helg.Kontakten med soc blev bättre mot slutet då vi fick en ny familjehemssekreterare! Och den som varit barnets och mammans kontakt har vi hela tiden haft bra kontakt med.
Visst har det varit upp och ner i uppdraget. Dagar man bara önskar att man inte gett sig in i det. Men så får man den där kramen och man blir viss om att vi ändå gjort rätt. Och visst känns det tomt nu. Bara duka för 4, ingen som ska läggas vid 19:30 etc. Men vi är så glada för att det går så bra hos mamman. Och för att vi har så bra kontakt med henne fortfarande.
Så, en liten solskenshistoria hur det faktiskt också kan gå till, även om handläggarna på soc inte varit med om så många ggr då det gått så här bra. Kram till er alla och sträck på er - det jobb ni lägger ner och den kärlek ni ger bygger något hos alla dessa barn och ungdomar som de kommer att ha med sig resten av livet!!!
.