ett första steg.. men vad tror ni?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
A

alphaomega

Hej!
Ny här! Vi är utredda och godkända familjhem i en annan kommun än den vi bor i och för typ fyra år sedan. Det blev aldrig aktuellt med placering och nu har vi flyttat och en längtan har fötts inom oss att öppna vårat hem och starta ny utredning/erbjuda kommunerna där vi bor nu en plats för småbarn.
Saken är den att härom veckan såg jag en sök annons från en kommun om placering av spädbarn och ringde.. och nu ska vi dit på första möte, bara ett samtal och vi har fyllt i de där papperen BRA fam för att ta med.. Nu undrar jag... detta kan låta dumt men jag vill ju gärna, precis som fler med mig, att det ska hända NU! Att vi får ta hand om den där bebisen NU..
( hoppas någon känner igen sig annars känner jag mig dum... )
och när jag talade med denna sekreterare förra veckan så NÄMNDE hon tom att det just nu var ett nyfött barn placerad i jourhem som behövde familjhem och hon berättade även orsaken.. Vad tror ni med erfarenhet??!! KAN det vara så att hon efter mötet anser att vi är passande och gör en snabbutredning??!! Ja eftersom hon tom nämnde detta barn och orsaken till placeringen....
Våra hjärtan är lika vidöppna som vårt hem så vi hoppas på att snart få ta emot någon liten som behöver det!
Vi vet att det innebär mycket jobb också med ev umgänge med biologiska föräldrar men vi är nog redo och jag HOPPAS att man får stöd från soc!!
 
Hej och välkommen hit!
Att bli familjehem till spädisar är lite speciellt och det är många som önskar att få spädisplacering.
Föräldrakontakten brukar vara lite tuffare när det gäller dessa små. Bioföräldrarna håller ofta i ganska hårt och vill ha sitt lilla knyte hos sig. Kanske är det det första de har lyckats bra med, att bli föräldrer. Kommer det sedan någon och tar det ifrån dem så kämpar de hårt med näbbar och klor. Detta ska man vara beredd på. Man ska också tänka på att även om det är en spädis så har de ofta en ryggsäck med sig redan från graviditeten, annars hade de ju inte blivit omhändertagna. Det kan betyda att liten kan utvecklas på ett helt annat sätt än en egen bebis. Men allt detta har ni kanske redan koll på och jag vill absolut inte avråda bara påminna. Det är jättemysigt med bebis, även de man lånar för kortare eller längre tid. :love:

Jag vet inte hur fort de utreder, det krävs oftast lite rättsprocesser innan en placering kan bli av, och ibland väntar de med att placera i familjehem tills dessa är gjorda och barnet får bo i jourhemmet så länge. Detta kan du fråga socialsekreteraren om hur de tänker.

Lycka till!!
 
Förra våren var vi färdigutredda som familjehem och tänkte det skulle ta lång tid innan vi fick erbjudande om en placering. Under utredningen nämnde vi att vi skulle känna oss mest trygga med placeringar i åldern 2-7 år, dvs åldersmässigt mellan våra biologiska barn.
Efter bara ngn vecka fick vi en förfrågan om vi kunde tänka oss en bebisplacering, en placering under många år framöver. Vi funderade och vände in och ut på oss själva och beslöt oss för att tacka ja. Detta beslutet är periodvis väldigt, väldigt tufft!
Det är inte placeringen som är tuff utan de biologiska föräldrar samt övrig släkts inställning, tänkande och känslor som vi får ta itu med. Placeras man som spädbarn finns det hos föräldrarna psykisk sjukdom, missbruk eller annan oförmåga som speglar sig i relationen till det placerade barnet. Vi som familjehem ska vara med och bygga en relation med placering-biologisk familj/släkt. En relation som faktiskt inte behöver vara naturlig för det lilla barnet. En relation som kanske placeringen inte reagerar positivt på. En reaktion som inte biologisk familj kan accepterar eller helt enkelt inte kan förstå.

Vi som familjehem blir språkrör åt ngn som inte kan förmedla sig språkligt. Vi får tolka signaler, utveckling och beteende. Ibland kanske man får blanda in BUP om det lilla barnet inte mår bra i samspel med sin biologiska familj.

Man vet inte heller när man tar emot en liten placering hur deras utveckling kommer att se ut och vara. Har placeringen missbrukande eller utvecklingsstörda föräldrar kan det dröja innan man märker om barnet har fått med sig svårigheter utav missbruk eller biologisk art. Man kan behöva förbereda sig på många turnéer och utredningar hos läkare, sjukgymnaster, logopeder mm. Framtiden kanske inte blir som man tänkt sig när det lilla knyttet anländer! :love:

Det kan även vara en hel del överklaganden det första året. Vissa biologiska föräldrar överklagar ALLT som går att processa. Detta överklagande tar väldigt mycket energi och ork från oss familjehemsföräldrar. Man behöver nog vara ganska erfaren för att vara "cool" med dessa överklaganden!

Mitt råd är, vänd in och ut på er själva! Försök att inte tänka med enbart hjärtat! :D
Lycka till i framtiden! :banan:
 
Hej och välkommen alphaomega! Jag har inga bra svar alls att ge. Vi är som familj själva mitt i sluttampen för utredningen så jag har ingen erfarenhet än. Men vill bara välkomna dig hit till detta forum. Jag har bara varit här inne under några månader och oj vad bra svar och tankar man får från alla som varit med så mycket längre än en själv. Så lycka till och låt oss veta hur det går! :banan:
 
hej på er!

Åh tack vad bra svar jag fått och vad glad jag är att ni är realistiska eller vad man ska säga! Inte bara heja på vad bra att ni gör detta och det blir jätte bra utan visar mig att det kan bli jätte tufft.. det är vi medvetna om men jag tror att det kan nog skilja sig från placering till placering och jag HOPPAS på god kontakt med soc i allt vad relation till biologiska färäldrar till överklaganden och umgängen..
Vad jag har fattat det som så är det speciellt när det gälller placering av spädbarn att det allra troligast handlar om en uppväxtplacering?

Mötet igår gick bra och vi träffade en jätte rar kvinna på soc så nu ska vi gå vidare med hembesök och avvakta utredningen på denna lille/a som nu utreds med sin förälder om lämpligheten att ha barnet... Troligtvis kommer de få frågan om oss och vi om det..

Det jag fasar lite för är mor och farföräldrar till detta barn som kommer överklaga och kämpa för att deras barn ( som ju soc redan ansett vara olämplig) ändå ska få vårdnaden och mer umgänge osv....
 
Hej igen!
Självklart ska ni ha stöd av soc när det gäller umgänge. Det är nog så att mor-och farföräldrar också ska ha umgängesrätt om de finns som aktiva personer i nätverket. Om det är som du skriver drivande personer så kommer det säkert att bli många överklagande. Mor- och farföräldrar brukar kunna påverka både i positiv och negativ riktning. Så ni bör nog vara beredda på slitsamma och krävande umgängen och en lång strid med många överklagande kring vart barnet ska bo.
Vi har varit familjehem i över 10 år, och har tagit emot tre spädisar. Tyvärr har det sett likandant ut hos alla tre.

Om ni har egna barn så tänk på att se efter hur de mår under tiden.

Önskar er allt gott!
Tre
 
Glömde!
Med risk för att vara negativ vill jag också säga att uppväxtplacering är ett ord som skapar förväntan hos familjehemmet. Det är aldrig säkert att barnet får stanna. Två av våra små har flyttat hem efter olika lång tid, trots att det var uppväxtplaceringar.
Här bör man vara ärlig mot sig själv och mot de biologiska barnen.
 
Lånar din tråd lite...
Vi har en liten som är runt året. SOL o ska jobbas hem om många år enligt bio-familj. Soc har nämnt vårdnadsöverflytt om placeringen blir så pass lång o att det inte är säkert att detta barn kan komma hem. Om bio vill ha hem sitt barn blir det flyttförbud enligt soc.
Hur brukar det sluta? Vöf eller hemflytt?
 
Våra pl. kom som fyraåring och det skulle ha varit uppväxtplasering men så blev det inte. Hon flyttade hem efter 12 år hos oss:(
Utan förvarning så sådana fall finns oxå detta är väll extremt men något att ha i tanken vid spädbarnsplasering..
Men jag tror att man ändå skall våga för så dumma är vi alla som är familjehemsföräldrar det är tur att vi finns... :claphappy:
 
Det är nog lite olika det där hur lätt det är att få famhem till spädbarn. I vår kommun, en liten, är det svårt övervhuvud taget att få tag på famhem , o när vi fick spädbarnsförfrågan för ett tag sen lätcdet som att det var mkt svårt att hitta hem till dessa. Det kräver ju mkt att ta emot spädis, stor omställning o framförallt vara ledig från jobbet. Lycka till o välkommen!
 
Det kan vara alldeles underbart med de små o samtidigt så väcker de så många känslor . Vår plac hette det var " en klar uppväxtplacering" för 6 år sedan . Idag vet vi inte var barnet bor om några månader eller ngt år:( Hen är i skolåldern o omhändertogs som bebis. Har haft några fantastiska år- samtidigt några av våra värsta år. Med mkt att oroas kring o jobba med. På alla håll o kanter.
 
Gör mitt bästa... sa:
Det kan vara alldeles underbart med de små o samtidigt så väcker de så många känslor . Vår plac hette det var " en klar uppväxtplacering" för 6 år sedan . Idag vet vi inte var barnet bor om några månader eller ngt år:( Hen är i skolåldern o omhändertogs som bebis. Har haft några fantastiska år- samtidigt några av våra värsta år. Med mkt att oroas kring o jobba med. På alla håll o kanter.
Klicka för att se resterande...

Är ny inom detta.... Men varför blir det inte en VÖF? Det har soc sagt till oss. Vår plac är ca 1 år. O, de menar att när de kommer så små vill de gärna ansöka om VÖF efter 3 år.
 
De säger att de vill kolla om barnet klarar en flytt o om bio klarar ta hand om barnet. Men det är ingen tvekan var barnet har sin anknytning - har utredning varig tydlig med att det är hos oss... Då bör alltså VÖF bli aktuellt... Men inte här inte...
 
Gör mitt bästa... sa:
De säger att de vill kolla om barnet klarar en flytt o om bio klarar ta hand om barnet. Men det är ingen tvekan var barnet har sin anknytning - har utredning varig tydlig med att det är hos oss... Då bör alltså VÖF bli aktuellt... Men inte här inte...
Klicka för att se resterande...

Men...?? Varför vill de utsätta barnet för det? Hoppas de kommer på andra tankar!
 
Tror mycket handlar om ekonomi, om det finns en chans i världen att föräldern klarar barnet, då ska det hem. Det blir liksom billigare så.
Gör man en Vöf så får soc betala för det barnet tills det tagit studenten och kan de slippa....
vad tror du själv de väljer?
Det heter så vackert att det är barnets bästa, men alla tolkar det olika. Många anser att ursprungsfamiljen är barnets bästa i alla lägen.
Vi hade också en placering som ALDRIG skulle flytta hem, en ny handläggare kom och vi bad om en vöf o vipps så var barnet hemflyttat och ingen kollar hur det går, de väntar om det kommer anmälningar..
 
Håller med dig familjekär.. Pengar har så stor makt. Har hört -man kan inte rädda alla bara en del.
Så fruktansvärt... Tyvärr är det nog så sant. Jag har en väldigt underlig pl som kontaktfsmilj idag där detta barn har flyttat upprepande gånger längre sträckor. Och där han har fallit i mellan fingrarna på soss . Där det känns som han offras för det är svårt att sätta fingret på var problemet är, mamman, barnet självt, diagnos?,mamman över - beskyddar, mammans psykiska ohälsa.. Det känns som det är för krångligt lättare att bara erbjuda kontaktfamilj.. En del offras andra inte.:(
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp