Flirtig tonårstjej....

[Kråkan]

Jag vet inte om jag inbillar mig eller är helt ute och cyklar men... Vi har en 18-årig tjej plac. sedan några månader tillbaka. Hon dras VÄLDIGT mycket åt min man... Hmm, vad fult det låter ...
Hon sitter ALLTID med honom vid tv:n, även om han så tittar på text-tv. Är han i köket, är hon där.
Hon skriver tom.om honom i en blogg. (Väldigt oskyldiga saker iof.) Hon följer gärna med honom ut med hunden, hon kokar alltid kaffe åt honom osv. osv.
Frågan är om jag "ser" nåt som inte finns, eller om det är lite galet här ??
Jag har inte pratat med min man om detta, tror inte att han har tänkt på det på samma sätt som mig.
Hon går dessutom ALLTID i LINNEN , istället för kjol/klänning, så hon visar definitivt mer än vad vi tycker är anständigt. Det har jag dock försökt prata med henne om, men hon fortsätter så iallafall. ( Vad gör man åt sånt ? :? Låter illa att säga det, men hon ser ut som en .... både i smink & klädval)
Detta är en väldigt omogen tjej egentligen, jag ser henne mer som 14-15 mentalt.
Usch, jag tycker mest att detta är en underlig och framför allt PINSAM situation !
Ge mig råd någon ?? !!

 

[saffran]

Hej
Detta är väldigt vanligt, speciellt bland tjejer som var utnyttjade tidigare eller upplevt svåra saker. Mitt råd är att våga prata om det och ring din familjehemssekreterare och berätta, kanske ni kan få handledning kring just detta? Men hoppas att du orkar ha kvar tjejen, för de behöver oftast en bra kvinnlig förebild (och manlig) som kan berätta vad som är rätt och fel.
Lycka till
Saffran

 

[Fox]

Hej!

En inte alltför ovanlig situation - tyvärr..... Vi fick rådet att vara väldigt tydliga med att vara öppna i vårt eget förhållande - alltså krama, stryka på armen, visa kärleken mellan varandra på ett mjukt och öppet sätt! (Inte med några sexuella anspelningar alltså) Allt för att plac skulle kunna känna sig trygg! Gick fantastiskt bra och "beteendet" försvann helt

Lycka till!!

 

[Kråkan]

Hmm...visste inte att det var så vanligt !
Vi ÄR dock "öppna" med våra kramar, pussar osv.... naturligtvis på ett passande sätt då förstås :wink:
Det är nästan (?) så att hon ,kanske fel ord men, utmanar mig eller försöker "vinna". Eller nää, jag vet inte hur jag ska förklara det ! Det här med att "utmana"/vinna visar sig i många andra vardagliga situationer också. Man ser att hon liksom testar gränserna för vad vi tolererar, fast på ett smidigt sätt. Inte kaxigt eller så, mer falskspel om man kan kalla det så !
Tex. kan jag säga åt yngre biosen att gå o duscha för att klockan är mkt. Vips så står plac. i duschen !
Eller så kan hon "ta" min plats vid bordet, ingen uttalad plats, men alla vet att jag alltid sitter o jobbar där då min dator alltid står där. Eller så kan hon avsiktligt ALLTID ALLTID strunta i att torka bordet efter sig, trots att man bett henne 2 min. innan.
Jag inser ju att detta beteende är ett sätt att få uppmärksamhet & för att testa vår tolerans, men det är vansinnigt påfrestande då det händer flera gånger varje dag. Kan tyckas som ett litet problem, men när man väl känner "falskspelet", så blir det ett stort problem.
Hmmm nu blev det massa svammel... :roll:

 

[Hjärtat]

Hmm...visste inte att det var så vanligt !
Vi ÄR dock "öppna" med våra kramar, pussar osv.... naturligtvis på ett passande sätt då förstås :wink:
Det är nästan (?) så att hon ,kanske fel ord men, utmanar mig eller försöker "vinna". Eller nää, jag vet inte hur jag ska förklara det ! Det här med att "utmana"/vinna visar sig i många andra vardagliga situationer också. Man ser att hon liksom testar gränserna för vad vi tolererar, fast på ett smidigt sätt. Inte kaxigt eller så, mer falskspel om man kan kalla det så !
Tex. kan jag säga åt yngre biosen att gå o duscha för att klockan är mkt. Vips så står plac. i duschen !
Eller så kan hon "ta" min plats vid bordet, ingen uttalad plats, men alla vet att jag alltid sitter o jobbar där då min dator alltid står där. Eller så kan hon avsiktligt ALLTID ALLTID strunta i att torka bordet efter sig, trots att man bett henne 2 min. innan.
Jag inser ju att detta beteende är ett sätt att få uppmärksamhet & för att testa vår tolerans, men det är vansinnigt påfrestande då det händer flera gånger varje dag. Kan tyckas som ett litet problem, men när man väl känner "falskspelet", så blir det ett stort problem.
Hmmm nu blev det massa svammel... :roll:

Allt du beskriver är vanligt beteende. Be att få extern handledning omgående. Det kan också vara väldigt skönt för dig och din man att få träffas i en grupp med andra familjehem där man kan prata, skratta, gråta och stöta varandra. En plats där man kan och får prata om allt. Med ledning av socionomer. Fråga om det finns eller om ni kan starta en sådan grupp.

 

[Trygga Rekan]

Du ska absolut prata med din man.

Det är uppenbart att det just är DIG hon ser upp till och vill vara. Ta det med ro. Prata med henne vid tillfälle. typ...Jag ser att du gillar och vill vara med min man. det vill jag med. du kommer säkert i framtiden träffa en lika fin person.

Att du visar att du ser..är nog den viktigaste signal du kan ge henne.

 

[Kråkan]

Hmm...visste inte att det var så vanligt !
Vi ÄR dock "öppna" med våra kramar, pussar osv.... naturligtvis på ett passande sätt då förstås :wink:
Det är nästan (?) så att hon ,kanske fel ord men, utmanar mig eller försöker "vinna". Eller nää, jag vet inte hur jag ska förklara det ! Det här med att "utmana"/vinna visar sig i många andra vardagliga situationer också. Man ser att hon liksom testar gränserna för vad vi tolererar, fast på ett smidigt sätt. Inte kaxigt eller så, mer falskspel om man kan kalla det så !
Tex. kan jag säga åt yngre biosen att gå o duscha för att klockan är mkt. Vips så står plac. i duschen !
Eller så kan hon "ta" min plats vid bordet, ingen uttalad plats, men alla vet att jag alltid sitter o jobbar där då min dator alltid står där. Eller så kan hon avsiktligt ALLTID ALLTID strunta i att torka bordet efter sig, trots att man bett henne 2 min. innan.
Jag inser ju att detta beteende är ett sätt att få uppmärksamhet & för att testa vår tolerans, men det är vansinnigt påfrestande då det händer flera gånger varje dag. Kan tyckas som ett litet problem, men när man väl känner "falskspelet", så blir det ett stort problem.
Hmmm nu blev det massa svammel... :roll:

Allt du beskriver är vanligt beteende. Be att få extern handledning omgående. Det kan också vara väldigt skönt för dig och din man att få träffas i en grupp med andra familjehem där man kan prata, skratta, gråta och stöta varandra. En plats där man kan och får prata om allt. Med ledning av socionomer. Fråga om det finns eller om ni kan starta en sådan grupp.

Vi ÄR redan med i en sådan grupp... Men de verkar ta så "lätt" på allt man berättar. Känns inte som att vi får något som helst stöd därifrån :bounce: