Hej. För en tid sedan blev mina föräldrar ett jourhem.. Första barnet vi fått är 9 år och vill inte göra något. Hen motsätter sig allt, vill inte borsta tänderna, vill inte klä på sig, vill inte äta, vill inte duscha, vill inte göra något som vi vuxna säger till om. Får hen inte som hen vill så kastar hen saker, sparkar, slåss och sitter och ryter. Hen säger ofta att hen önskar att min mor och far dör.. När hen är på bra humör så kommer hen gärna och sätter sig i knät, håller handen eller kramas, så problemet är inte att hen inte trivs, för hen kan inte få det bättre än vad hen har det hos oss, vi står verkligen med öppna armar. Familjehemmet som hen varit på innan klarade inte av hen, och föräldrarna klarar inte heller av hen.. Nu har det kommit till den gränsen att vi knappt klarar av hen heller. Hur ska vi göra? Vi försöker vara pedagogiska och berätta varför man måste göra si eller så, eller varför man inte får göra på ett visst sätt. En gång ville hen inte borsta tänderna, hen satt och skrek som besatt. Hen går på utredning på BUP men det går väldigt sakta framåt. Jag själv tror på grav ADHD, enda gången hen kan vara stilla är när hen sover.. Vad ska man göra? För hens skull så vill vi verkligen klara detta, men om det fortstter så här så kommer vi inte fixa det.. Tips? Tack
Hjälp, barnet tar kål på min familj
- Trådstartare Smiken120
- Start datum
Hej
Oj oj många frågor o många funderingar får jag
Är du vuxet bio barn i familjen?
Vad är dina föräldrars tidigare erfarenheter,hur länge har dom varit fam hem?
Ja många frågor o nu kan jag bara dela med mig av mina erfarenheter o tankar som dyker upp av din beskrivning.
Vi har ett barn plac sen två år tillbaka med liknande problem o lite till.
Diagnoser javisst o det kräver ju en hel del kunskap och framförallt ställer det extra krav på familjen i en ny familj tar det tid att hitta sin plats o förstå allt nytt och för ett barn med diagnos ännu värre, nya regler,nya rutiner, mm. Vad som är viktigast för ett barn med diagnos en väldigt förutsägbar tydlig miljö Vi brukar prata om en fyrkantig tillvaro.
Sen har vi ju nästa problem. Föräldrarna klarar inte av ett annat familjehem klarar inte av.... Låter som en vilsen rädd liten själ som testar testar testar står ni kvar eller tänker ni också lämna mig?
Vad får dina föräldrar för stöd o hjälp får dom tex handledning?
Oj oj många frågor o många funderingar får jag
Är du vuxet bio barn i familjen?
Vad är dina föräldrars tidigare erfarenheter,hur länge har dom varit fam hem?
Ja många frågor o nu kan jag bara dela med mig av mina erfarenheter o tankar som dyker upp av din beskrivning.
Vi har ett barn plac sen två år tillbaka med liknande problem o lite till.
Diagnoser javisst o det kräver ju en hel del kunskap och framförallt ställer det extra krav på familjen i en ny familj tar det tid att hitta sin plats o förstå allt nytt och för ett barn med diagnos ännu värre, nya regler,nya rutiner, mm. Vad som är viktigast för ett barn med diagnos en väldigt förutsägbar tydlig miljö Vi brukar prata om en fyrkantig tillvaro.
Sen har vi ju nästa problem. Föräldrarna klarar inte av ett annat familjehem klarar inte av.... Låter som en vilsen rädd liten själ som testar testar testar står ni kvar eller tänker ni också lämna mig?
Vad får dina föräldrar för stöd o hjälp får dom tex handledning?
Ja jag är vuxen och bor inte längre hemma, men eftersom pappa jobbar på annat håll och situationen är nästintill ohållbar så hjälper jag mamma mycke. Hon har ingen tidigare erfarenhet, första barnet. Inget stöd för tillfället, bara de kurserna dem gått på innan allt blev klart. Verkar på socialsekreterarna som att dem inte förstår hur situationen faktiskt är. Jag själv har ADHD och vet mycket om de, men det är ju så individuellt hur man fungerar. En fyrkantig miljö, alltså att allt är ganska inrutat? Massa rutiner och inga "kanske" eller "vi får se sen"- svar på frågor barnet ställer? Mamma klarar ändå en del, jag själv har varit ett krävande barn med både fysiologisk och psykologisk problematik. Vilka metoder ska man använda? Hur ska man vinna barnets förtroende? Igår satt min mamma i 3 timmar med hen och försökte förklara att det är fel att slåss, och när man gjort orätt så blir det konsekvenser. vi skulle baka pepparkakor igår men efterson barnet motsatte sig allt vi sa så blev det inget bak, vilket fick hen att skrika, slåss och kalla oss för saker. Vad ska man göra? När hen ska till skolan ser det ut så här: Hen vill inte äta mat, hen vill inte klä på sig, hen vill inte gå till skolan, hen vill inte borsta tänderna, hen vill inte klä på sig ytterkläderna, hen vill inte gå till bilen. Varje dag är en strid. Maten förstår jag, jag själv gillar inte att äta direkt på morgonen, därför skickar vi med barnet en smörgås eller dylikt. Jag älskar psykologi, jag lär mig gärna mer, men vet inte var man ska börja? Nu i helgen ska jag bo hos mamma då pappa ska iväg på jobb, så jag vill verkligen försöka få det att bli bra.. Hur ska jag gå tillväga? tack
Jisses.....
Låter som ni har fått mycket över er o noll hjälp
Tur att din mamma är van men med plac barn tillkommer ju en himla massa tillägg i olika former dels psykiskt dåligt mående finns ju oftast en orsak till placering o att byta familj o miljö är inte heller helt lätt, o jo du har rätt ALLA barn med diagnoser är olika och det ställer ju lite krav på oss att försöka klura ut varje nytt barn.
Många har ju olika åsikter o teorier och jag måste poängtera att det jag föreslår kanske inte alls fungerar för just det här barnet.
Basen är nog fyrkantighet o jo du har rätt. Tex: Vi borstar ALLTID tänderna klockan åtta inga undantag o inga ändringar av tider. Detta skapar trygghet o minskar tjafs. samma sak med middag ,lägg tider, när man äter godis mm
Ligg steget före undvik situationer speciellt i början som garanterat skapar konflikter tex något vanligt med diagnos barn är ju röriga miljöer i större affärer.
Frukost är du helt rätt ute... Packa ner en smörgås jag brukar ställa kravet att iaf sitta med vid bordet då brukar det tillslut locka även den värsta frukost vägraren att smaka lite.
Och ja barnet är ju så stort så jag skulle nog prata om konsekvenser o val man gör. Ingen diagnos huvud värk eller magont är ursäkt nog för att slåss. Kom överens om en konsekvens i förväg o ge varningar o påminn utan tat ställ barnet frågan vad ni ska ha för alternativ lösning kanske gå undan ett tag o lugna ner sig. Min dotter hade från fem års ålder en skrik burk :rollhappy: hon kom själv på att det var dom dumma skriktrollen inte hon som fick utbrott i henne så hon gick upp på sitt rum tog fram burken under sängen o öppna locket spotta mer skrek ut trollen stängde burken o kom ner på bättre humör.
Går det att i lugna perioder prata med barnet? Jag försöker förklara att jag finns för att hjälpa att sätta ett stop o ge konsekvens är för barnets bästa så man inte hamnar i ännu mera tokiga situationer.
Försök hitta något barnet är bra på som man kan berömma o hen över som man kan få växa av tex rita, någon sport (kanske inte lagsport vilket brukar vara svårt) Jag hade en så svår placering så tillslut fick det bli små saker som att lyckas hälla upp mjölken utan att spilla som fick berömmas (spillde mjölken med flit vilket jag inte fatta i början) Vad som måste man hitta saker som bryter allt det negativa som har lätt för att ta över när man uppför sig illa heeeela tiden.
Tror du ett belönings system skulle fungera typ samla stjärnor använd inte pengar utan upplevelser som belöning o inga större saker . Gooogla så hittar du säkert info, o det gäller ju även info om barn med diagnos läs hitta bloggar .
Din mamma har en enorm tur som har dig till hjälp.
Låter som ni har fått mycket över er o noll hjälp
Tur att din mamma är van men med plac barn tillkommer ju en himla massa tillägg i olika former dels psykiskt dåligt mående finns ju oftast en orsak till placering o att byta familj o miljö är inte heller helt lätt, o jo du har rätt ALLA barn med diagnoser är olika och det ställer ju lite krav på oss att försöka klura ut varje nytt barn.
Många har ju olika åsikter o teorier och jag måste poängtera att det jag föreslår kanske inte alls fungerar för just det här barnet.
Basen är nog fyrkantighet o jo du har rätt. Tex: Vi borstar ALLTID tänderna klockan åtta inga undantag o inga ändringar av tider. Detta skapar trygghet o minskar tjafs. samma sak med middag ,lägg tider, när man äter godis mm
Ligg steget före undvik situationer speciellt i början som garanterat skapar konflikter tex något vanligt med diagnos barn är ju röriga miljöer i större affärer.
Frukost är du helt rätt ute... Packa ner en smörgås jag brukar ställa kravet att iaf sitta med vid bordet då brukar det tillslut locka även den värsta frukost vägraren att smaka lite.
Och ja barnet är ju så stort så jag skulle nog prata om konsekvenser o val man gör. Ingen diagnos huvud värk eller magont är ursäkt nog för att slåss. Kom överens om en konsekvens i förväg o ge varningar o påminn utan tat ställ barnet frågan vad ni ska ha för alternativ lösning kanske gå undan ett tag o lugna ner sig. Min dotter hade från fem års ålder en skrik burk :rollhappy: hon kom själv på att det var dom dumma skriktrollen inte hon som fick utbrott i henne så hon gick upp på sitt rum tog fram burken under sängen o öppna locket spotta mer skrek ut trollen stängde burken o kom ner på bättre humör.
Går det att i lugna perioder prata med barnet? Jag försöker förklara att jag finns för att hjälpa att sätta ett stop o ge konsekvens är för barnets bästa så man inte hamnar i ännu mera tokiga situationer.
Försök hitta något barnet är bra på som man kan berömma o hen över som man kan få växa av tex rita, någon sport (kanske inte lagsport vilket brukar vara svårt) Jag hade en så svår placering så tillslut fick det bli små saker som att lyckas hälla upp mjölken utan att spilla som fick berömmas (spillde mjölken med flit vilket jag inte fatta i början) Vad som måste man hitta saker som bryter allt det negativa som har lätt för att ta över när man uppför sig illa heeeela tiden.
Tror du ett belönings system skulle fungera typ samla stjärnor använd inte pengar utan upplevelser som belöning o inga större saker . Gooogla så hittar du säkert info, o det gäller ju även info om barn med diagnos läs hitta bloggar .
Din mamma har en enorm tur som har dig till hjälp.
Funderar på ert morgon kaos. Har ni provat att "vänta ut" barnet? Vi gör efter två år fortfarande det.Ska man inte ha frukost sitta med vid frukost bordet inte gå till skolan mm ja då får man va på sitt rum .VARJE morgon ännu tar det 30 min av funderande på sängkanten om det är värt att försöka sätta sig på tvären idag 
hen har kommit försent ett antal gånger tillslut gav ass i skolan konsekvens kvarsittning o så var det problemet löst har aldrig kommit försent sen dess trots det drar man på det varje morgon.
Vi har våra fasta rutiner som hen vet om. Vi har gett väckar klocka funka inte att gå in då startade konflikterna genast. Klockan ringer 30 min innan vi ska äta frukost. Ska man vägra då är man på sitt rum (blir tråkigt där tillslut)
hen har kommit försent ett antal gånger tillslut gav ass i skolan konsekvens kvarsittning o så var det problemet löst har aldrig kommit försent sen dess trots det drar man på det varje morgon.Vi har våra fasta rutiner som hen vet om. Vi har gett väckar klocka funka inte att gå in då startade konflikterna genast. Klockan ringer 30 min innan vi ska äta frukost. Ska man vägra då är man på sitt rum (blir tråkigt där tillslut)