hur säga nej?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Vi är en familj med en biologisk tonåring hemma + en fostertonåring + ett syskon till denne. Vi halkade in på ett bananskal, blev frågade av förälder/soc för en kort period och nu handlar det redan om något år. Tiden har varit jobbig, men har samtidigt gett oss så mycket. Vi arbetar båda heltid och nu kommer problemet. Vi har ställt upp på två syskon som kommer som någon sorts jour (men ersättningen är familjehemsers :x ) för att deras förälder är mycket sjuk :( . Vi vet att förälderns önskemål är att barnen ska få stanna hos oss och tror att soc också kommer att fråga oss, men vi har inte plats och vi tror att dessa barn kommer behöva så mycket mer än vad vi kommer att kunna ge. I varje fall är det omöjligt att båda ska arbeta utanför hemmet i så fall. Samtidigt känns behovet att hjälpa så stort. Många av er har fått vänta hur länge som helst på placeringar och för oss verkar det bara rulla in fler, fast vi egentligen inte har sökt om några :smirk: . Hur orkar ni? :?
Om det ändå var så att kommunen insåg problemen och var generös med hjälp och ersättning! För så har det verkligen inte varit hittils!
 
Om frågan kommer, STÄLL KRAV!

Vill de ha er så går de med på det, annars gör de det inte.
Var rädd om famioljen och det som fungerar.
Slit inte ut er i onödan.
Det är tufft att säga nej (vi tvingades till slut avsluta en tonårsplac) men man måste se till HELA familjen, inte bara den placerade.
 
Tack för svaret!

Frågan lär komma inom ett halvår och jag hoppas att vi har kunnat förbereda oss, för att antingen ställa ordentliga krav, eller för att avböja. Nu ska vi iaf hela familjen åka iväg på skidsemester, vilket vi inte har kunnat unna oss särskild ofta (andra gången, faktiskt). Jag ska njuta av varenda lugn minut och använda dom till att ladda batterierna :wink: .
Ha det så bra allihop, återkommer snarast....
 
Stå på er

Vilken jättefin insats ni gjort och gör. De flesta som hamnar i er situation är förberedda och ni hamnar, halkar in snabbt och får och göra ett jätte jobb.
Jag tycker ni skall sätta er ner och fundera.
Vad kommer det att krävas för att det skall fungera, allt ifrån omkostnader till rent praktiska saker.
Vad tycker den biologiska familjen?
Alla måste vara med och tycka i en sådan här förändring som påverkar familjens helhet.
Kom med ett förslag själva till socialtjänsten. Nu vet ni vad som krävs efter att haft barnen placerade hos er.
För att klara av det kanske det behövs att någon av er går ner i tid? Tjänstledighet. Tänk långsiktigt så att ni orkar.

Vi har en jätte bra kontakt för oss som är familjehem som vi kan bolla ider med och funderingar. Hon stöttar oss och är med i alla samtal med vårts barns socialsekreterare. Ta stöd av andra vuxna.
Men utgå i från er familj, vad behöver ni har för stöd och hjälp för att det skall fungera.

Lycka till!!!
[/b]
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp