Hur var det för er?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej alla familjehem....
Nu i dagarna kommer en lite att flytta till oss (snart 4 år) efter lång väntan. Det blir ingen inskolning utan flyttar från ena dagen till den andra av olika orsaker. Jag skulle så gärna höra era erfarenheter om när era placeringar flyttade hem till er. Hur har de reagerat? Hur har era bilogiska barn reagerat. Något som är bra för oss att tänka på? Kommer reaktionerna och saknaden efter föräldrar senare eller hur har det varit för era?

Hälsningar vimla
 
Oj, vilken svår fråga! Alla barn är så olika. Vad man generellt kan säja är att många barn brukar ha en s.k. "smekmånad" då allt är bra, särkillt tonåringar tycker jag har den här smekmånaden.
Hur mindre barn reagerar beror ju på så många saker så jag tror inte det finns någon som helst regel för hur de brukar reagera. Var beredd på allt!
Våra egna barn har alltid tyckt att det har varit roligt och spännande att det kommer ett nytt barn. Om de inte tyckte så så skulle det vara svårt att vara familjehem.

I början går man som familjehem lite på tå, det är långt ifrån som att ha en kompis till barnen boende i huset. Man går liksom beredd hela tiden vilket tar en hel del energi. Men efter ett tag så ger det med sig och man kan slappna av på ett annat sätt. Man vänjer sig vid varandra och anpassar sig.

Jag har haft barn hos mig som aldrig har saknat sina föräldrar och jag har haft dem som vill hem hela tiden. Inget barn vill bli placerat i familjehem, det är viktigt att komma ihåg. De flesta barn är otroligt lojala mot sina föräldrar och älskar dem oavsett hur de har blivit behandlade.

Jag brukar vara rak mot barnen utan att krångla till det för mycket. Vad man säjer och hur man förklarar beror ju på deras ålder. Till yngre barn brukar jag bara säja att barnet ska bo hos oss medan hans eller hennes föräldrar rätar upp sina liv, att mamma eller pappa inte mår bra just nu och att barnet ska bo hos oss tills de mår bättre. Kom ihåg att inte säja något ont om föräldrarna! Jätteviktigt!

Att barnen känner sig trygga och omhändertagna och respekterade är a och o. Rabbla inga regler första dagarna heller. Det är för tidigt. Det kan inte ta in det. Tror inte heller en sån sak får dem att känna sig välkommen.

Lev ert liv som vanligt men försök att ha lite lugn och ro den första tiden. Man behöver inte "muta" med nöjen eller roligheter. De kan ändå inte njuta av det.
Att ge en tonåring en klapp på axeln och några snälla ord betyder mycket. Ett yngre barn kanske vill bli hållen och kramad eller så vill de inte alls ha någon närhet. Pejla av hur de mår och hur de reagerar.

Humor, rättvisa och att aldrig säja ett ont ord om föräldrarna, är tre saker som fosterbarn värderar högt.
Kommer inte på nåt mer. Använd hjärtat så blir det bra! :banan:

Att ta emot ett fosterbarn är det roligaste, jobbigaste, mest givande och utvecklande man kan göra!

Lycka till! :claphappy:
 
Svalan sammanfattar allt . Håller med till 100%.
Att känna sig välkommen, inte översvallande då, är jätteviktigt. Känner man sig välkommen är det lättare att slappna av och skapar förutsättning för en bra placering.
I övrigt grattis till :angel: och hoppas allt går bra , vid förvirring finns ju forumet :wink:
 
önskar dig Lycka till Vimla och hojta om du behöver prata, skratta eller gråta .. vi gör vad vi kan för att hjälpa varandra
/Adal
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp