Jag är redan trött!!!!

[familjekär]

Börjar undra vad jag gett mig in på.
Har fått en placering på 3 år och haft det i någon månad nu.
Helt underbar unge,men väldigt aktiv och rastlös.
H+n är van att vara på förskola hela dagarna men nu ska vi knyta an.
Så h+n ska gå hemma med mej till årskiftet åtminstone....
Men jag pallar inte....h+n klättrar på väggarna och vill hela tiden att jag ska leka med h+n.
Men jag orkar inte,vill gärna att h+n roar sig några minuter själv åtminstone.
Soc vill inte ens att vi går till öppnaförskolan.Ni måste knyta an.
Problemet är att jag kommer nog att hata detta barn om jag inte får 3 minuter utan att h+n sitter på mej.
Obs det är inte ett ledset barn vi pratar om här utan vi har haft kontakt hela sommaren och h+n sover o äter väldigt bra och är jätte glad så länge jag roar.
Men jag orkar inte,är inte van att ha någon som hänger på mej hela tiden.
Ursch va illa det låter.....

 

[sara]

Vilken bra soc som tycker att det är viktigt att knyta an!!!

Men självklart ska du/ni inte behöva sitta inne hela dagarna, man knyter inte an bättre bara för att man "sitter" på varandra hela dagarna. Å att gå från att få ha varit på dagis till å bara vara hemma är inte bara positivt.

Är det samma kommun som ni bor i som placerat barnet? Tycker inte att soc har med å göra om ni besöker lekpark eller öppen förskola om DU känner att NI (du och barnet) tillsammas klarar av det så att säga. Banden kan ju även stärkas av att vara i från varandra en stund.

Förstår precis hur du känner! Fick en liten flicka, hon var 1 när hon kom en februaridag. I aug/sep samma år fick hon börja på dagis. Vi gick varandra på nerverna. Hon hamnade på samma dagis som sin "storasyster" så det var en dagis som hon fått följa med till dagligen när vi lämande och hämtade. Jag fick ändå inkomstbortfall för 1 år.

Alla barn är olika, endel knyter an snabbt, men man måste vara uppmärksam för om det går för fort så kan det slå tillbaka senare, att anknytningen inte var så stark som man trodde. Och man får börja om lite från början.

Du har ingen avlastning från sambo/make, så du får nån/några timmar själv varje dag. Även om barnet ska knyta an till en person i taget så måste man ändå lära barnet att "jag måste gå ifrån en stund men jag kommer tillbaka". Och om det då finns en annan trygg person hemma så är det ju toppen.

Lycka till och du är verkligen stark, en treåring är en tuff ålder!!!

 

[mamma haj]

Hej
förstår precis , vi har ett barn plac. som har knytit an till mej lite för mycket kan jag tycka , ingen annan har passat , nu jobbar vi på att "pappa " i familjen också ska vara lika mycket värd, se till att få egen tid med de andra barnen och bara själv ,det behövs
lycka till

 

[familjekär]

Tack för att fler känner som jag,blev lite orolig för mina känslor.
Barnet är i värsta tråtsåldern,ska bestämma allt och stackarn har kommit till en barnskötare som jobbat på dagis i 15 år så.....här är det jag som bestämmer!
Vilket resulterar till att h+n skriker,sparkar,nyps så fort det blir en motgång.
Vi har även 2 hundar och h+n är på dem hela tiden,har även börjat bli väldigt hårdhänt med dem.Sparkar dem när de sover osv.
jag känner att jag hela tiden måste hålla koll på vad h+n gör så man vet att man lever.
Det är ju några år sen mina egna barn var små,va fort man glömmer.
Min make har haft det jätte tufft,så fort han kommer hem skriker den lilla att han inte får komma in,inte sitta där osv.
men i nästa stund duger han utmärkt så vi har märkt att det bara är för att h+n vill bestämma.
Så nu har jag börjat gå ifrån även om det blir skrik när jag går,för det går över direkt.
Ja det är definitivt tufft att få in en 3 åring i huset,men det ska nog gå bra.

 

[Mina Goa Barn]

Tack för att fler känner som jag,blev lite orolig för mina känslor.
Barnet är i värsta tråtsåldern,ska bestämma allt och stackarn har kommit till en barnskötare som jobbat på dagis i 15 år så.....här är det jag som bestämmer!
Vilket resulterar till att h+n skriker,sparkar,nyps så fort det blir en motgång.
Vi har även 2 hundar och h+n är på dem hela tiden,har även börjat bli väldigt hårdhänt med dem.Sparkar dem när de sover osv.
jag känner att jag hela tiden måste hålla koll på vad h+n gör så man vet att man lever.
Det är ju några år sen mina egna barn var små,va fort man glömmer.
Min make har haft det jätte tufft,så fort han kommer hem skriker den lilla att han inte får komma in,inte sitta där osv.
men i nästa stund duger han utmärkt så vi har märkt att det bara är för att h+n vill bestämma.
Så nu har jag börjat gå ifrån även om det blir skrik när jag går,för det går över direkt.
Ja det är definitivt tufft att få in en 3 åring i huset,men det ska nog gå bra.

Lycka till Sippan! Jag hoppas verkligen att du får arvode därefter också!!!!