När någon, vem som helst, kritiserar vårt plac barns betende, eller kritiserar vårt betende, så tar jag åt mig något fruktansvärt! Jag blir illa berörd..
Man gör verkligen så gott man kan, både för det plac barnet och den övriga familjen, och man vill verkligen inte att någon ska tycka illa om det som sker..
Man har ju tystnadsplikt till att börja med.., men man skulle så gärna vilja berätta för dem att det barn man har hemma har såna traumatiska upplevelser bakom sig, och att det är fullt normalt att h*n skriker och gråter hejdlöst emellanåt, eller att h*n sitter helt apatiskt och stirrar in i en vägg timvis ibland. Vissa dagar är barnet en bebis, och då verkligen helt handlingsförlamat, och jag måste mata, klä på/av, bära, tvätta mm mm. Barnet kan inte ens prata dessa dagar. Har då fått komentarer om att jag idiotförklarar barnet när jag behandlar det så. Jag blir ju så klart upprörd, och får nästan panik över att folk kan tycka så! De har ju inte en aning om hur dåligt detta barn mår..*suckar*
Jag har i vanliga fall aldrig haft några som helst problem med kritik eller skvaller förut..då det alltid har pratats om mig.., men nu när det handlar om våran placerade, så exploderar jag nästan!
Är det någon som känt så här? Har ni tagit illa vid er av komentarer, kritik, skvaller eller liknande? Hur gjorde ni för att få bort de känslorna?
Tar tacksamt emot hjälp!
Jajja
Man gör verkligen så gott man kan, både för det plac barnet och den övriga familjen, och man vill verkligen inte att någon ska tycka illa om det som sker..
Man har ju tystnadsplikt till att börja med.., men man skulle så gärna vilja berätta för dem att det barn man har hemma har såna traumatiska upplevelser bakom sig, och att det är fullt normalt att h*n skriker och gråter hejdlöst emellanåt, eller att h*n sitter helt apatiskt och stirrar in i en vägg timvis ibland. Vissa dagar är barnet en bebis, och då verkligen helt handlingsförlamat, och jag måste mata, klä på/av, bära, tvätta mm mm. Barnet kan inte ens prata dessa dagar. Har då fått komentarer om att jag idiotförklarar barnet när jag behandlar det så. Jag blir ju så klart upprörd, och får nästan panik över att folk kan tycka så! De har ju inte en aning om hur dåligt detta barn mår..*suckar*
Jag har i vanliga fall aldrig haft några som helst problem med kritik eller skvaller förut..då det alltid har pratats om mig.., men nu när det handlar om våran placerade, så exploderar jag nästan!
Är det någon som känt så här? Har ni tagit illa vid er av komentarer, kritik, skvaller eller liknande? Hur gjorde ni för att få bort de känslorna?
Tar tacksamt emot hjälp!
Jajja