Kluven och förvirrad

[Lalis]

Hade börjat fundera på varför ungdomen gör så, kollat hur egentligen hur ungdomen mår . Och om nu ungdomen inte vill prata och berätta så hade jag suttit ner och vänat vänat och sagt det också att jag kommer vänta tills du berättar vad som känns fel jobbigt utan att börja med att försvara mig och förhoppningsvis att ungdomen berättar. och hade sagt att det är inte lönt att du straffar ut dig för jag kommer endå inte lämna dig eller säga till soc att jag inte orkar med dig. för då blir ungdomen fundersam och tänker okeeeeej personen bryr sig om mig. Om jag sen börjar skrika så har nog tappat hela förtroendet för ungdomen, Jag tror inte på bestraffningar för att man VET vad man får göra och inte göra och man vet när man har gjort fel men man vill inte erkänna de. ju mer bestraffningar man ger ju mer drar ungdomen sig ifrån sig och bygger upp en mur för att orka med skällen och bestraffningarna. Om en ungdom kommer hem full så är det något som är helt fel. istället för att säga du har utegångförbud en månad så tar man ungdomen direkt låter ungdomen berätta hur hon han ser på det och VARFÖR hon han har druckit. och få ungdomen öppna sig och berätta hur han hon mår jag tror inte det går efter första gången men efter några gånger så går det nog. Om man inte har haft såna regler innan så är det väldigt väldigt svårt att följa dom. jag är medveten om att ALLA måste följa regler för att få det funka, men om man hade kunnat alla regler och följt dom då hade man itne bott i ett famoljehem. jag menar inte att man ska komma undan men att man pratar pratar pratar om VARFÖR ungdomen gör så och låta ungdomen få berätta från sin vinkel istället för att man börjar berätta att du hart utegångsförbud för då känns det itne lönt och berätta. men jag tycker man ska komma överens tillsamans vad som är rimlligt att få som konsekvens. och jag hade aldrig låtit det gå så långt att ungdomen vägara lyssna för då är det kanske redan försent men men det är iallafall hur jag tänker

 

[Trixen]

Men Lalis det du skriver är ju det jag försöker förklara.
Du skriver:
"hade sagt att det är inte lönt att du straffar ut dig för jag kommer endå inte lämna dig eller säga till soc att jag inte orkar med dig. för då blir ungdomen fundersam och tänker okeeeeej personen bryr sig om mig."
(precis det jag skrev i förra inlägget att jag vägrar låta straffa ut sig)

MEN du skriver:
"Jag tror inte på bestraffningar för att man VET vad man får göra och inte göra och man vet när man har gjort fel men man vill inte erkänna de. "

samtidigt som du skriver:
"jag är medveten om att ALLA måste följa regler för att få det funka, men om man hade kunnat alla regler och följt dom då hade man itne bott i ett famoljehem."

Självklart pratar, pratar,pratar man med man förklarar också konsekvenserna av ett handlande väldigt TYDLIGT, väljer sen ängeln att endå bryta mot reglerna så BLIR det konsekvenser.

Var ingen själv när jag var ung men handling o konsekvens lärde mig mycket!