Längtan efter att bli familje/jourhem

[MimmiMeier]

Hej!
Vi är en familj på fem. Jag, mamman på 30, pappa på 31och tre barn på 2, 4 och 6,5 år. Jag och min älskar barn och vill ha en stor familj. Min stora passion i livet har sen tidiga tonår alltid varit barn, bebisar och graviditet. Jag är även utbildad doula (stödperson vid förlossning).

Nu har vi lagt in intresseanmälan hos olika kommuner om att bli familjehem/jourhem. Vi har en stor längtan efter att hjälpa utsatta barn och deras föräldrar. Jag framför allt, längtar efter att få vara hemma på heltid och få ge trygghet, kärlek och stabilitet till barn som inte haft det tidigare.
Jag är dock orolig att socialtjänsten ska anse att våra biobarn är för små och att det inte lämpar sig att vara familjehem just nu. Vi har verkligen orken, hjärtat och utrymmet för fler barn ich vi vill såå gärna göra detta. Vad är era erfarenheter? Är utredningen väldigt tuff?

Kram Mimmi

 

[Familjen<3]

Själva utredningen va inte jobbig enligt oss. Det som var jobbigt och ganska drygt var all väntan. Skulle mer vilja påstå att utredningen var intressant och att jag började fundera på saker jag aldrig tänkt på. Gick även en utbildning som kommunen erbjöd. Den va jätteintressant.
Jag vet inte riktigt hur de ser på att ni har så pass små barn. Utan jag tror att de hör av sig och isf vill träffa er och prata om vad de innebär. Vissa utav de "placerade" barnen kräver mycket mer än vad man kan tänka sig. Vi har en placering som helt försvann i sin egna värld. Behövde knyta an och behövde kärlek men puttade bort oss när vi kom nära.