Någon som har erfarenhet av att ta emot två syskon och anknytning

[monchichi]

Hej,

Jag undrar om någon har erfarenhet av att ta emot två syskon i ganska ung ålder -dagis/förskola?
Kontra bara ta emot ett ensamt barn, förstår ju att alla barn är väldigt olika, men undrar om man räcker till för båda. Ett av våra biologiska barn tycker att det räcker med ett barn, men vi har fått en förfrågan om ett syskonpar. Vill väldigt gärna ta emot dem men vill ju inte att det skall bli galet, varken för våra biologiska (som är tonåringar) eller för de små barnen som kommer in eller såklart för oss vuxna i familjen. Hur har det gått för er andra som tagit emot två syskon? Vill gärna höra era tankar. Och hur gick det med anknytningen, det handlar om ett barn som är i 2-3 årsåldern och ett barn som är i sexårsåldern. Har ni några tips på hur man jobbar med anknytning i de åldrarna?

Trevlig helg,

M

 

[Adal]

Hej!
har i dagsläget inget bra svar på din fråga då vi bara har tagit emot enling tidigare. Dock står vi ev inför samma sak då vi fått förfrågan på 2 små, dock som början bara jour men det kan ev övergå i en placering om det visar sig i utredningen att de inte ska hem.
Nu är ju våra mindre än dina men det handlar nog mycket om närhet, bära - sitta i knät och liknande saker. Prata med dom i deras höjd, ögonkontakt
Lycka till!

 

[monchichi]

Hej Adal,

Tack för svar. Och lycka till ni också. Vad spännande! Har ni hemmavarande barn också? Vad säger de om att ta emot två? Hur gamla är era små ni eventuellt får hem? Jag hoppas på att vår ena tonåring skall ändra sig, det skulle vara jättekul att få ta emot dessa två mindre barn! Det kändes väldigt bra när soc var hemma hos oss på ett första möte och man fick lite mer information om barnen och situationen.

God Jul
M

 

[Adal]

Hej M och god fortsättning!
Nu verkar det som om vi får vänta lite längre då biomamman inte gick med på placering. Efter helgerna väntar en ansökan om LVU.
Den stora är lite drygt 2 år och mini är ca 3 månader.
Våra biologiska barn är snart 12 och 16 och är både väldigt glada och ändå lite fundersamma.
Vi har haft placering innan så våra barn vet vad det innebär
/Adal

 

[MoALanta]

Vad kul attni ev ska ta emot syskonplacering! Vi har en placrad tonåring sen några år tillbaks och bestämde oss sen för att ta emot en syskonplacering på då 2 och 4 år. Vi ångrar oss absolut inte. Det är kämpigt att räcka till men vi har har absolut inga problem med anknytningen från vår sida, med barnen har det tagit olika länge. Vi är fjärde familjen så anknytningen är rejält tilltufsad. Vi har haft barnen hemma länge och i början satt dom nästan fast på oss dygnet runt. Men.. ett stort plus är att dom har varandra. Dom delar en historia och hos våra små så var de varandras trygghet. Vi har fått handledning från ett privat företag som jobbar med handledning av just familjehem.
Däremot så fick vi en typisk syskonavundsjuka från tonåringen. När det gått ett tag så insåg hen att de små nu stod mer i fokus. Vi fick verkligen tänka till och se till att ge egentid till alla. Än idag så har vår tonåring egen tid med oss, hen är intenplacrad längre utan bor hos oss som ung vuxen. Våra handledare har även varit på oss om att ha egen tid som ett par, något vi verkligen tagit vara på.

Nu svävade jag ut.. men jag kan säga att ja det är slitigt i början men vi anser att det gr mer än vad det tar. Vi har till och med tankar på att ta emot ett syskonpar till när barnen blivit lite äldre och tonåringen är utflugen. Fundera på om ni har tiden, orken och en bra socialtjänst som kan stötta er.

Lycka till!

 

[monchichi]

Hej MoALanta,

Tack för ditt svar Har läst igenom lite andra trådar med anknytning och hittat mycket bra råd och tips från dig och om dina små. Jag har tyvärr fortfarande ett motstånd från en av de hemmavarande tonåringarna som tycker att vi skall ta emot ett barn men tänker att två blir för mycket...
Soc ringde igen och ville ha ett till möte med oss och alla barnen närvarande så allt kändes väldigt bra för övrigt.. känns jättetråkigt om det inte skulle bli något, men vi måste ju lyssna på alla i familjen.
Jag har också varit inne på det du skriver; att de har så mycket trygghet i varandra och också lagt fram det för hemmavarande tonåringen; att ha två kan många gånger vara enklare än att ha ett.. visst kommer det att vara mycket och rent logistiskt är det ju ett barn till att ta hand om; och samtidigt så har dom varandra på ett helt annat sätt när de blir tryggare och har landat - än ett ensamt barn som då bara har oss andra att vara med. Jag var ju själv ensamstående med två barn i många år, och jag upplevde inte att det var besvärligare med två än med ett.
Hoppas på att vår ungdom här hemma ändrar sig, det är ju inte omöjligt när hen tänkt över saken lite...

Kan man få hjälp av det där privata företaget som jobbar med handledning av familjehem om man har placeringar via soc tror du?
Hade ni haft hjälp från BUP också?

God fortsättning

 

[MoALanta]

Hej,

Vår placeringskommun hade inget val. Vi sa att vi ville ha handledning via privat företag med minst 10 tillfällen per år. Sen fick kommunen och handledarna göra upp om avtal och kostnad. Det är ett plus om du själv söker upp handledare du bill använda och ber dom göra ett kostnadsförslag som du kan visa kommunen. Numera använder vi handledning ca 2 ggr pr år eller när det dippar, tex vid vår tonårskris med syskonavundsjukan. Parallellt med detta har vi även gått till BUP men deras jobb är mer barnfokuserat än familjefokuserat. Vi tog hellre för mycket hjälp i början än stod vilse och rådlösa.
Hoppas er tonåring ändrar sig, om ine så ska ni se att det kommer något mer som kommer klaffar.