Hej alla! Gud vad jag är glad att jag har hittat hit, jag är för tillfället så himla vilsen!!! 
Jag och min bästa vän träffades när vi var barn (våra familjer stod varandra nära) och vi blev direkt bästisar. Vår vänskap blommar fortfarande efter 20 år (jag är idag 27 år). Min väninna fick barn när hon var 17 år och eftersom hon hade fått en stroke året innan så fanns jag där som extra stöd under hela graviditeten. Jag har inte barn själv (men hoppas på att få!).
När denna grabb föddes -03 så förändrades mitt liv, han blev mitt allt och jag har fått uppleva allt ifrån dom första stegen, till sjukhusbesök, mat testande, lärt honom att cykla/prata/åka skridskor/knyta skorna och allt sånt som man lär sig när man är liten. Eftersom mamman fick en hjärnskada av stroken (hjärnblödning) så har hon fått afasi som gör det svårt för henne att kommunicera och hon har även svårt att gå då hon är halvsides förlamad och väldigt trött så har jag fått sköta det hon inte klarade av. Pappan gick oväntat och väldigt plötsligt bort . Grabben tydde sig tidigt till mig och han och jag blev "bästisar". Det har varit extremt jobbigt att bära min väninnas sorg över stroken och att hon ej kunnat knutit dom band hon velat med sin son. Många gånger så har jag inte klarat av att vara glad över det lillgrabben och jag har pga mitt samvete spelade mig ett spratt då jag visste att hon satt och önskade han hon och hennes son hade samma relation som han och jag hade. Han var mycket med mig när han var liten men en tanke att jag skulle bli kontaktfamilj fanns inte, allt var så naturligt, min familj säger ofta att han är det första barnbarnet i familjen. Mamman till grabben har även hon väldigt god kontakt med min familj och jag med hennes familj.
För cirka 3 år sedan så fick jag förfrågan av socialtjänsten om jag inte kunde bli kontaktfamilj åt grabben då mamman behövde all avlastning hon kunde få. Jag flyttar ifrån min lilla 1:a till en 3:a så han kunde få ett eget rum. Vi började med varannan helg men efter hans mor blev allt sämre och grabben äldre så utökades insatsen till att han var hos mig på halvtid (50%) alla dagar då jag inte jobbade natt.
Jag är sedan innan redan godkänt som familjehem då det gjordes i samband med min kontaktfamiljutredning eftersom risken fanns att mamman skulle bli sämre i sitt sjukdomstillstånd.
Igår så hintade socialtjänsten att dom vill placera grabben på heltid hos mig, en familjehemsplacering.
Han är idag 8 år med psykosocial problematik, problem i skolan, aggressiv (aldrig emot mig !), ledsen och nedstämd och har ett väldigt speciellt beteende som många barn med hjärnskadade föräldrar får (extremt svårt att förklara). Grabben behöver rota sig och få bli barn på heltid då han varit "mannen" i huset då han varit hos sin mor.
Jag skulle aldrig klara av att han blev placerad någonannan stanns än hos mig (jag vet att han har det himla bra hos mig), det har alltid varit han och jag och vi har en otroligt kärleksfull och vacker relation och jag älskar honom som om han var mitt eget kött och blod. Problemet är att jag lär sluta jobba natt och gå på dagpass, arbetar nu 70% men lär gå ned till 50% då grabben inte klara av att lämnas på fritids redan 06:30 och hämtas 16:30, dagarna blir på tok för långa och så vill vi inte ha det (har blivit av med sin elevassistent nu också vilket gör skolan "jobbigare" än vad det varit innan när stöd ifrån ass. fanns). Jag kommer att förlora extremt mycket pengar av att bara kunna arbeta dagar, förmiddagar, kommer ej kunna jobba kvällar/nätter eller helger längre, arbetar inom vården och ni som gör det vet att det är då vi tjänar pengar. Att arbeta förmiddagar kommer inte ge mig många kronor.
Vad kan man räkna med att få ut för att ha en barn familjehems placerat på heltid?
Nu som kontaktfamilj har jag ett arvode på 262kr/dag och en omkostnadsersättning på 174kr/dag, dubbelt arvode på helger inom ramen för det första 14 dagarna. Soc. säger att mitt arvode och omkostnad är förhöjd utifrån den omfattande behov av stöd både till mor och barn (vet inte ens om det är det?). Jag har ingen aning om det är en "bra"/"rätt" summa att få men jag har litat på soc. Detta med att ha honom placerad hos mig har aldrig någonsin handlat om pengar..... FRAM TILL NU!!!! Jag är ensamstående och om jag måste sluta arbeta nätter och förmodligen endast arbeta på halvtid så är jag rädd att jag kommer att få det knapert ekonomiskt. Vad jag har förstått (jag som helt ärligt är fullkomligt helt vilsen i denna värld av kontaktfamilj/familjehem/jour familjs röran) så får man inte många kronor utav att ha ett barn familjehemsplacerat på heltid?! Vad och hur mycket pengar kan jag kräva!?
Jag känner mig ledsen och nedstämd och helt vilsen,jag vill ju inget annat än att ha detta barn nära mig. Jag vill att han ska kunna rota sig och orka utvecklas som människa. Jag är rädd att förlora honom samt att jag inte kommer att klara av den ekonomiska biten.... NU vill jag lära mig allt jag behöver veta utav Er med mer kunskap inom detta område än vad jag har( jag har 0,00 kunskap om jag ska vara ärlig). HJÄLP MIG!
Jag är så himla lycklig över att jag hittade detta forum och jag tvekar inte på att det finns många kloka människor där ute som kan hjälpa mig att bli klokare inom detta ämne.
TACK I FÖRHAND!!!
Jag och min bästa vän träffades när vi var barn (våra familjer stod varandra nära) och vi blev direkt bästisar. Vår vänskap blommar fortfarande efter 20 år (jag är idag 27 år). Min väninna fick barn när hon var 17 år och eftersom hon hade fått en stroke året innan så fanns jag där som extra stöd under hela graviditeten. Jag har inte barn själv (men hoppas på att få!).
När denna grabb föddes -03 så förändrades mitt liv, han blev mitt allt och jag har fått uppleva allt ifrån dom första stegen, till sjukhusbesök, mat testande, lärt honom att cykla/prata/åka skridskor/knyta skorna och allt sånt som man lär sig när man är liten. Eftersom mamman fick en hjärnskada av stroken (hjärnblödning) så har hon fått afasi som gör det svårt för henne att kommunicera och hon har även svårt att gå då hon är halvsides förlamad och väldigt trött så har jag fått sköta det hon inte klarade av. Pappan gick oväntat och väldigt plötsligt bort . Grabben tydde sig tidigt till mig och han och jag blev "bästisar". Det har varit extremt jobbigt att bära min väninnas sorg över stroken och att hon ej kunnat knutit dom band hon velat med sin son. Många gånger så har jag inte klarat av att vara glad över det lillgrabben och jag har pga mitt samvete spelade mig ett spratt då jag visste att hon satt och önskade han hon och hennes son hade samma relation som han och jag hade. Han var mycket med mig när han var liten men en tanke att jag skulle bli kontaktfamilj fanns inte, allt var så naturligt, min familj säger ofta att han är det första barnbarnet i familjen. Mamman till grabben har även hon väldigt god kontakt med min familj och jag med hennes familj.
För cirka 3 år sedan så fick jag förfrågan av socialtjänsten om jag inte kunde bli kontaktfamilj åt grabben då mamman behövde all avlastning hon kunde få. Jag flyttar ifrån min lilla 1:a till en 3:a så han kunde få ett eget rum. Vi började med varannan helg men efter hans mor blev allt sämre och grabben äldre så utökades insatsen till att han var hos mig på halvtid (50%) alla dagar då jag inte jobbade natt.
Jag är sedan innan redan godkänt som familjehem då det gjordes i samband med min kontaktfamiljutredning eftersom risken fanns att mamman skulle bli sämre i sitt sjukdomstillstånd.
Igår så hintade socialtjänsten att dom vill placera grabben på heltid hos mig, en familjehemsplacering.
Han är idag 8 år med psykosocial problematik, problem i skolan, aggressiv (aldrig emot mig !), ledsen och nedstämd och har ett väldigt speciellt beteende som många barn med hjärnskadade föräldrar får (extremt svårt att förklara). Grabben behöver rota sig och få bli barn på heltid då han varit "mannen" i huset då han varit hos sin mor.
Jag skulle aldrig klara av att han blev placerad någonannan stanns än hos mig (jag vet att han har det himla bra hos mig), det har alltid varit han och jag och vi har en otroligt kärleksfull och vacker relation och jag älskar honom som om han var mitt eget kött och blod. Problemet är att jag lär sluta jobba natt och gå på dagpass, arbetar nu 70% men lär gå ned till 50% då grabben inte klara av att lämnas på fritids redan 06:30 och hämtas 16:30, dagarna blir på tok för långa och så vill vi inte ha det (har blivit av med sin elevassistent nu också vilket gör skolan "jobbigare" än vad det varit innan när stöd ifrån ass. fanns). Jag kommer att förlora extremt mycket pengar av att bara kunna arbeta dagar, förmiddagar, kommer ej kunna jobba kvällar/nätter eller helger längre, arbetar inom vården och ni som gör det vet att det är då vi tjänar pengar. Att arbeta förmiddagar kommer inte ge mig många kronor.
Vad kan man räkna med att få ut för att ha en barn familjehems placerat på heltid?
Nu som kontaktfamilj har jag ett arvode på 262kr/dag och en omkostnadsersättning på 174kr/dag, dubbelt arvode på helger inom ramen för det första 14 dagarna. Soc. säger att mitt arvode och omkostnad är förhöjd utifrån den omfattande behov av stöd både till mor och barn (vet inte ens om det är det?). Jag har ingen aning om det är en "bra"/"rätt" summa att få men jag har litat på soc. Detta med att ha honom placerad hos mig har aldrig någonsin handlat om pengar..... FRAM TILL NU!!!! Jag är ensamstående och om jag måste sluta arbeta nätter och förmodligen endast arbeta på halvtid så är jag rädd att jag kommer att få det knapert ekonomiskt. Vad jag har förstått (jag som helt ärligt är fullkomligt helt vilsen i denna värld av kontaktfamilj/familjehem/jour familjs röran) så får man inte många kronor utav att ha ett barn familjehemsplacerat på heltid?! Vad och hur mycket pengar kan jag kräva!?
Jag känner mig ledsen och nedstämd och helt vilsen,jag vill ju inget annat än att ha detta barn nära mig. Jag vill att han ska kunna rota sig och orka utvecklas som människa. Jag är rädd att förlora honom samt att jag inte kommer att klara av den ekonomiska biten.... NU vill jag lära mig allt jag behöver veta utav Er med mer kunskap inom detta område än vad jag har( jag har 0,00 kunskap om jag ska vara ärlig). HJÄLP MIG!
Jag är så himla lycklig över att jag hittade detta forum och jag tvekar inte på att det finns många kloka människor där ute som kan hjälpa mig att bli klokare inom detta ämne. TACK I FÖRHAND!!!