Hej
Jag och min man är familjehem till en pojkre som är 3 år(Sol-placerad), han har bott hos oss i 1 år nu och allt fungerar bra . Vi har två biologiska barn, flickor (6 och 10 år). Första halvåret var väldigt tufft med inskolning osv. Han var väldigt orolig på nätterna, vaknade gallskrikandes och var inte kontaktbar men nu sover han gott i sin säng brevid vår. Jag har varit inne och läst mycket här på forumet sedan vi själva blev familjehem( första gången) och det har kännts tryggt och väldigt intressant. Han har umgänge med sina föråldrar var tredje vecka under tre timmar(övervakat). Det fungerar okej, han är väldigt trött och lite klängig efter träffarna. Men oj vad jobbig kontakten med bio är. Det finns ingen missbruk, våld osv men de är väldigt omogna och mamman har/haft psykiska problem. Men men så har nog de flesta som är familjehem...Jag njuter dock av att se utvecklingen hos pojken, han har blivit så trygg och går upp bra i vikt(han var så smal när han kom till oss).
Kontakten med soc är väl sådär, pojkens socsekreterare sa upp sig i maj och ny kommer i september så ibland känns det lite ensamt. Dock var vår förra kontakt hos socialen super, hoppas att vår nästa är lika bra.
Jag tycker att det är underbart att vara familjehem men den känslomässiga biten är svårare än vad jag trodde.
Lite kort om mig och min familj...
Jag och min man är familjehem till en pojkre som är 3 år(Sol-placerad), han har bott hos oss i 1 år nu och allt fungerar bra . Vi har två biologiska barn, flickor (6 och 10 år). Första halvåret var väldigt tufft med inskolning osv. Han var väldigt orolig på nätterna, vaknade gallskrikandes och var inte kontaktbar men nu sover han gott i sin säng brevid vår. Jag har varit inne och läst mycket här på forumet sedan vi själva blev familjehem( första gången) och det har kännts tryggt och väldigt intressant. Han har umgänge med sina föråldrar var tredje vecka under tre timmar(övervakat). Det fungerar okej, han är väldigt trött och lite klängig efter träffarna. Men oj vad jobbig kontakten med bio är. Det finns ingen missbruk, våld osv men de är väldigt omogna och mamman har/haft psykiska problem. Men men så har nog de flesta som är familjehem...Jag njuter dock av att se utvecklingen hos pojken, han har blivit så trygg och går upp bra i vikt(han var så smal när han kom till oss).
Kontakten med soc är väl sådär, pojkens socsekreterare sa upp sig i maj och ny kommer i september så ibland känns det lite ensamt. Dock var vår förra kontakt hos socialen super, hoppas att vår nästa är lika bra.
Jag tycker att det är underbart att vara familjehem men den känslomässiga biten är svårare än vad jag trodde.
Lite kort om mig och min familj...
och att de behöver tanka lite extra närhet av er efteråt. Skönt att er lille utvecklas bra, då går det ju åt rätt håll.