A
Ann
Guest
Blev så glad när jag hittade denna sida.
Vi har länge pratat om att bli familjehem, faktist i 10-12 år tillbaka.
Genom mitt jobb har jag kommit i kontakt med orättvisor och fått sett och hört en hel del om och när barn far illa och behöver extra stöd.
Nu är våra barn 14 och 16 år och vi tyckte båda ( min man och jag) och även barnen att nu skulle det passa bra. Det har varit ett stort behov av familjehem och annonser hade förekommit i så väl reklamtv och tidningsannonser.
Vi tog kontakt med socialtjänste i vår kommun och anmälde vårt intresse.
Snart fick vi ett telefonsamtal där man sa att man ville komma och träffa oss och se hur vi hade det.
Mötet gick jätte bra och vi bestämde oss för att gå vidare. Så utredningen satte fart med flera möten och intervjuver.
Vi anmälde oss i slutet av maj 2006 och bestämde att vi skulle vara beredda för ett barn efter vår semester resa till Grekland i augusti.
Ett barn och i åldern mindre än 7 åt.
Allt gick sedan fort och när vi kom hem från semestern ringde det direkt
Det fanns en kille, 10 år som behövde snabb placering direkt från ett jourhem som skulle åka på semester.
Nytt möte och information sedan fick vi träffa lilla killen. Det gick jätte bra och sedan flyttade han in hos oss efter 1 vecka.
Nu har det gått snart ett halvår, det har varit mycket att ta tag i för att få lite ordning på tillvaron för vår lilla kille. Men det har varit oerhört lärorikt och utvecklande och jätte kul.
Vi har fått jättebra stöd och rådgivning av vår kontak på familjehemsenheten, hon är en klippa.
Det som såg ut att bli en kort placerin har kommit och bli en lång placering.Vi har nu 3 barn i familjen och det fungerar bra. Barnen har funnit varandra och det känns som vi varit fem i familjen alltid.
Har sökt och letat efter litteratur gällande familjehem och hittat lite böcker som jag beställt, blev så glad när jag hittade detta forum.
:P
Vi har länge pratat om att bli familjehem, faktist i 10-12 år tillbaka.
Genom mitt jobb har jag kommit i kontakt med orättvisor och fått sett och hört en hel del om och när barn far illa och behöver extra stöd.
Nu är våra barn 14 och 16 år och vi tyckte båda ( min man och jag) och även barnen att nu skulle det passa bra. Det har varit ett stort behov av familjehem och annonser hade förekommit i så väl reklamtv och tidningsannonser.
Vi tog kontakt med socialtjänste i vår kommun och anmälde vårt intresse.
Snart fick vi ett telefonsamtal där man sa att man ville komma och träffa oss och se hur vi hade det.
Mötet gick jätte bra och vi bestämde oss för att gå vidare. Så utredningen satte fart med flera möten och intervjuver.
Vi anmälde oss i slutet av maj 2006 och bestämde att vi skulle vara beredda för ett barn efter vår semester resa till Grekland i augusti.
Ett barn och i åldern mindre än 7 åt.
Allt gick sedan fort och när vi kom hem från semestern ringde det direkt
Det fanns en kille, 10 år som behövde snabb placering direkt från ett jourhem som skulle åka på semester.
Nytt möte och information sedan fick vi träffa lilla killen. Det gick jätte bra och sedan flyttade han in hos oss efter 1 vecka.
Nu har det gått snart ett halvår, det har varit mycket att ta tag i för att få lite ordning på tillvaron för vår lilla kille. Men det har varit oerhört lärorikt och utvecklande och jätte kul.
Vi har fått jättebra stöd och rådgivning av vår kontak på familjehemsenheten, hon är en klippa.
Det som såg ut att bli en kort placerin har kommit och bli en lång placering.Vi har nu 3 barn i familjen och det fungerar bra. Barnen har funnit varandra och det känns som vi varit fem i familjen alltid.
Har sökt och letat efter litteratur gällande familjehem och hittat lite böcker som jag beställt, blev så glad när jag hittade detta forum.
:P
Underbart att läsa om er lyckade placering och kontakt med socialen. Fungera ju precis så som det alltid skall göra. Lycka till