Rimligt med daglig kontakt ??

[Kråkan]

Vi har blivit tillsagda att låta vår LVU jourplac. ringa till 2-4 olika släktingar VARJE dag, för att de kräver daglig kontakt. Det handlar om mobilsamtal som varar ca 20 min / samtal från vår privata mobil.
Dels är det DYRT, dels är det fruktansvärt tidsödande att "jaga" släktingar på olika tidpunkter VARJE dag . Undrar om det verkligen är något vi måste gå med på ? :?

 

[tre]

Hej!

Jag tycker du ska ställa frågan utifrån BBIC(barnets behov i centrum) Det måste vara barnets behov som styr, inte de vuxnas. Om man tänker utifrån din så är det kanske inte så lätt att föra upp till fyra samtal per dag. Varken min eller mina bios hade ställt upp på det.

Tre

 

[Kråkan]

Det påstås ju att de jobbar enligt BBIC, men här är det som sagt släktingarna som ställer dessa krav. Barnet har inte en enda gång sagt att det vill ringa . Varje dag efter dessa samtal, som mer är regelrätta förhör från släktingarna (vad har ni gjort, vad äter ni, är dom snälla, är du snäll, frågar dom massa saker osv. osv. , SAMMA frågor från alla släktingar, VARJE dag) får barnet SÅKLART hemlängtan och blir ledset. VARJE dag tar det nån timme efter samtalen, att få barnet glad igen. (Å då kan det handla om 2-3 tillfällen varje dag eftersom samtalen sker på olika tidpunkter till olika släktingar) Man kan lugnt påstå att dagarna ägnas /planeras utifrån dessa samtal. Det är helt vansinnigt, man kan ställa sig frågan vad "vitsen" med placeringen är om kontakten ska vara så intensiv ?? Det skulle självklart hamna i en annan dager om BARNET själv ville ringa, men det blir oftast bara jobbigt med dessa påtvingade samtal. Det stör alltid i någon aktivitet, oavsett det är tv, ritande, middag eller något annat. Plus denna "återhämtningstid" då, efter samtalen. :bounce:
Ska tillägga att barnet är 8 år.....

 

[mosternor]

rimlig kontakt

Hej kråkan det du skriver verkar inte okej, alltså att barnet ska ringa till anhöriga flera ggr per dag, det är lätt för soc att bestämma att de ska göra det, men dom behöver ju inte trösta och ta hand om barnen efter samtalen. Vi tycker att det räcker med en gång i veckan och efter dessa telefonsamtal är hela värden upp och ner, då har han fått så mycket felaktig ifo från bio föräldrarna. Säger jag en sak så bara fräser han och rättar mig att så säger inte mamma eller så blir han bebis och pratar bebisspråk och vill sitta i knä, det är vid dessa tillfällen som man önskade att soc kunde se hur barnen reagerar, men vi får fortsätta slåss för våra barn... :x

 

[Kråkan]

En eller ett par ggr i veckan kan jag köpa, men här är det som sagt flera ggr per dag :bounce:
Tycker dessutom att det är märkligt då det är ett lvu... Men det kanske inte har någon betydelse ??
Har ni också en lvu plac ? Hur gammal ?

 

[tre]

Hej!

Jag har också en lvu-placerad . H*n är 7 år. Just nu har vi ingen telefonkontakt, men tidigare hade vi det varannan vecka.

Tre

 

[Gör mitt bästa...]

Vu sliter med telefonsamtal 4 gånger i veckan- 2 ggr per förälder och de som pratar är föräldrarna och vi vuxna. Någon enstaka gång vill liten prata med föräldrarna. Vi här anser inte att man utgår från BBIC i det här fallet. För Liten VILL ju inte prata. Däremot inga jobbiga reaktioner efteråt. Tack o lov, men i häromdagen blev jag rejält utskälld av biomor för att Liten och jag inte var tillsammans då det var ringtid. Liten hade hastigt önskat åka med kusinerna till mormor och det ville ju jag inte stoppa för att mor skulle ringa.... Bio tyckte att sånt kan inte barnet bestämma- är det ringdag ska vi vara tillsammans annars skulle jag ge telenumret till min syster eller till mormor- något som inte är aktuellt.

Liten bryr sig ju inte så mycket om telesamtalen- då är det ju inte för Litens bästa det ska ringas... De träffas ju dessutom varannan vecka....

Jag hade inte tyckt det var ok med så mycket ringande. Det är vansinnigt. I början ringde bioföräldrarna 1-2 ggr i veckan (de hade ringt 2 ggr om dagen till jourhemmet) och jag kände mig så jagad. Det var som att vara på jobbet, dygnet runt.... Då var Liten 2 år och tyckte inte alls om att prata i telefon, gick bara iväg då vi enligt soc och bio skulle hålla luren intill Liens öra så hon skulle höra deras röst... Liten har inte bott hemma sedan spädisålder ochhar inte den sortens kontakt, men det trodde - coh tror bio fortfarande att de har. De tror att de är viktigast för barnet i vardagen, något jag inte kan hålla med om....

 

[Kråkan]

Hm...Frågan är då om vi kan sätta ner foten och säga ifrån till soc... :twomad:
De påstår att det inte är de som bestämmer det ??? Hursomhelst tycker vi att det är vansinnigt med detta ringande. Barnet VILL själv inte ringa så ofta, säger att det är jobbigt. Jobbigt med alla frågor och allt tjat (barnets ord) om hur mkt. de saknar barnet. "Jag VET ju det redan, de har sagt det triljoner gånger redan ". :roll:

 

[Gör mitt bästa...]

Jag hoppas att NI KAN SÄTTA NER FOTEN angående detta, ni har ju faktiskt ett barn hos er som direkt kan uttrycka att det inte vill prata- att det tycker det är jobbigt....!!!!! :bounce: . Verkar i mina tankar helt vansinnigt. Klart barnet inte orkar berätta hela tiden- det ska ju kunna vara barn och leva i nuet.

Varför kan inte soc sätta minska på detta?

Om släktingarna undrar hur det är- varför då inte dela upp samtalen och så får de sköta sitt kontrollerande sinsemellan- de får starta egna telefonkedjor....