Hej!
Jag arbetar som god man till ensamkommande, och har bla ungdomar som kommer från somalia. Jag är med vid familjehemsplaceringar av "mina" ungar och vill bara dela med mig av en erfarenhet;
sätt er in i barnets hemland, Se till att knyta kontakter med jämnåriga från samma land, lär er av barnet några ord på deras språk, lär barnet om sverige men lär er av barnet om dennes hemland!
Ofta blir barnen deppiga pga att de kastas in i en annan kultur och allt blir så svenskt att det nästan blir motstånd mot sverige!
Jag har en kille från afganistan som var väldigt svår att nå, men när jag frågade hur man säger hej på persiska blev han alldeles till sig och lärde mig en hel massa
Han som aldrig innan frivilligt bjöd på sig själv eller ville samarbeta startar nu alltid med ett litet samtal på persiska med mig, och skrattar hjärtligt när han hör mina trevande försök att prata persiska! och vet ni?
Det bjuder jag på! för han har börjat vilja lära sig ännu mer svenska, för annars är det ju svårt att lära ut persiska till en svensk!
Nu är vi på mkt bra fot och aldrig några problem, men jag är noga med att sticka in någon fråga om hans hemland, bara såsom, hur funkar det med bussar i ert land?
Tänk på detta om ni vill, det förenklar mitt uppdrag som god man och jag hoppas att ni vill fortsätta ta in dessa ungdomar i era liv! De är helt fantastiska!
Själv väntar jag på min första egna placering, jag har bett om en ungdom med annan etnisk bakgrund, så ni förstår hur mkt de här barnen har betytt och fortfarande betyder för mig!!!!!
Ge och ta! barnen sliter med språket, själv har mina killar och tjejer gett mig läxa med 10 ord på persiska och några på somaliska som jag pluggar nu! inte för språkets skull, utan för att de verkar uppskatta att även jag får slita lite! Allt för att roa dem, några snuskiga ord har de lurat mig att säga, men vad gör det! de skrattade så de tjöt när jag intet anande sa högt och tydligt -RUMPA! på persiska.... hahaha! mina bus-ungar!
Jag arbetar som god man till ensamkommande, och har bla ungdomar som kommer från somalia. Jag är med vid familjehemsplaceringar av "mina" ungar och vill bara dela med mig av en erfarenhet;
sätt er in i barnets hemland, Se till att knyta kontakter med jämnåriga från samma land, lär er av barnet några ord på deras språk, lär barnet om sverige men lär er av barnet om dennes hemland!
Ofta blir barnen deppiga pga att de kastas in i en annan kultur och allt blir så svenskt att det nästan blir motstånd mot sverige!
Jag har en kille från afganistan som var väldigt svår att nå, men när jag frågade hur man säger hej på persiska blev han alldeles till sig och lärde mig en hel massa
Han som aldrig innan frivilligt bjöd på sig själv eller ville samarbeta startar nu alltid med ett litet samtal på persiska med mig, och skrattar hjärtligt när han hör mina trevande försök att prata persiska! och vet ni?
Det bjuder jag på! för han har börjat vilja lära sig ännu mer svenska, för annars är det ju svårt att lära ut persiska till en svensk!
Nu är vi på mkt bra fot och aldrig några problem, men jag är noga med att sticka in någon fråga om hans hemland, bara såsom, hur funkar det med bussar i ert land?
Tänk på detta om ni vill, det förenklar mitt uppdrag som god man och jag hoppas att ni vill fortsätta ta in dessa ungdomar i era liv! De är helt fantastiska!
Själv väntar jag på min första egna placering, jag har bett om en ungdom med annan etnisk bakgrund, så ni förstår hur mkt de här barnen har betytt och fortfarande betyder för mig!!!!!
Ge och ta! barnen sliter med språket, själv har mina killar och tjejer gett mig läxa med 10 ord på persiska och några på somaliska som jag pluggar nu! inte för språkets skull, utan för att de verkar uppskatta att även jag får slita lite! Allt för att roa dem, några snuskiga ord har de lurat mig att säga, men vad gör det! de skrattade så de tjöt när jag intet anande sa högt och tydligt -RUMPA! på persiska.... hahaha! mina bus-ungar!
Lägger man sig på rätt nivå kan man nå så otroligt långt.