Har någon upplevt att soc tar alldeles för mycket beslut kring ett LVU-lånebarn? Beslut som gör att vi som familjehem inte kan agera rättvist mellan våra barn i vårt eget hem?
Våra biobarn lär vi att tänka ekonomiskt, göra goda val, väga för och emot...allt för att så småningom kunna sköta sin ekonomi.
Vårt placerade barn har nu fått en mycket dyr mobil och kan använda den obegränsat - föräldrarna betalar. Vi anser att detta är en onödig utgift och vi känner att vi inte varken kan eller vill lägga ner 500 kronor per barn och månad i mobilkostnader. Nu har lånebarnet, som i ålder är mitt i vår barnaskara, något denne inte behöver bekosta eller försaka något för. Det är också bara vårt lånebarn i sin biologiska syskonskara som får sådana här dyra saker. Orättvisa på många sätt alltså (föräldrarna skulle aldrig ha råd att bekosta en sådan summa till alla sina barn).
I vår genomförandeplan står det att vi ska hjälpa barnet att handskas med pengar i och med att den har stora svårigheter med detta. Föräldrarna skjuter även till pengar (i smyg) då "det alltid fattas" för barnet. Alltså är det svårt att få en rättvisa mellan syskonen här hemma. Hur tänker ni kring detta?
Våra biobarn lär vi att tänka ekonomiskt, göra goda val, väga för och emot...allt för att så småningom kunna sköta sin ekonomi.
Vårt placerade barn har nu fått en mycket dyr mobil och kan använda den obegränsat - föräldrarna betalar. Vi anser att detta är en onödig utgift och vi känner att vi inte varken kan eller vill lägga ner 500 kronor per barn och månad i mobilkostnader. Nu har lånebarnet, som i ålder är mitt i vår barnaskara, något denne inte behöver bekosta eller försaka något för. Det är också bara vårt lånebarn i sin biologiska syskonskara som får sådana här dyra saker. Orättvisa på många sätt alltså (föräldrarna skulle aldrig ha råd att bekosta en sådan summa till alla sina barn).
I vår genomförandeplan står det att vi ska hjälpa barnet att handskas med pengar i och med att den har stora svårigheter med detta. Föräldrarna skjuter även till pengar (i smyg) då "det alltid fattas" för barnet. Alltså är det svårt att få en rättvisa mellan syskonen här hemma. Hur tänker ni kring detta?